Jag har en liten klätter apa....

[tröttmamma]

Nu har jag sökt och sökt efter flera svar för att lite lugn här hemma... Men mitt största problem just nu är att min lilla My 1 ½ år klättrar. Och det går fort! Bara jag vänder mig om så står hon på en stol som stod två meter bort. Hon har flera gånger ramlat ner och fått både blåöga och fläskläpp.

Mitt största fel som jag har gjort nät hon var mindre var att jag plockade undan och upp för att hon inte skulle få tag i sakerna. Men sedan ett års ålder klättrar hon upp till det hon vill nå. Jag har plockat ner henne 1000 miljoner gånger. Jag har sagt NEJ! jag har lockat med andra aktiviteter, men nej då! Stolen dras fram till bänken, bordet eller hyllan så klättrar hon. Jag vill ha ett hem med saker framme utan att hon rotar runt i dem om de ligger på bänken. Jag vill att hon inte klättrar upp och ställer sig på allt, stolar, pallar soffor, bord, sängar och så vidare...

Hon ska flytta in i eget rum nu under jullovet, men där blir det tomt... lekbackar på golvet... låsbar byrå för hennes kläder... Det här känns ju som barnplågeri... Hur ska jag inreda rummet för att det ska bli atraktivt åt henne, i hennes nivå, så att hon slipper klättra och så att det inte blir tråkigt?

Jag vill ha henne på golvet! Och inte högt och lågt som en apa! Jag vill lära henne att hon inte behöver klättra!

Hjälp mig vad ska jag ta mig till?

[anna]

Hej och välkommen!

Ja, läser man i barnaboken så ska man ju inte hindra om det inte är livsfarligt, saker och ting, utan vara med och leda hjälpa, lära, visa.
Och det är verkligen viktigt det där med att inte ständigt vara efter ett barn och säga nej! Kan tyckas omöjligt, men har du Barnaboken, så läs kapitlet om "krypbarnet" Nu är ju din tjej äldre än ett krypbarn, men råden i det avsnittet är oerhört värdefulla och hjälpande!

Anna Wahlgren brukar rekommendera att man helt enkelt sätter upp en repstege eller ribbstol med något mjukt under att landa på, och att man är med själv när barnet klättarar. Klättrar hon någonstans där man inte anser det vara riktigt bra, leder man barnet till repstegen och visar att DÄR klättrar man, inte på bordet, DÄR på repstegen

kram anna

[Susanne*]

Hej och välkommen hit säger jag med

Ett barn i sin allra bästa upptäckarålder

Se det hon ser; ett bort - wow det går att klättra på för att nå upp till lampan. Oj vad coolt lampan gungar när jag puttar på den. Och pallar - fräckt. Allt detta är redskap för henne för att utforska världen - för att lära sig hur den fungerar. Tänk själv när du är på ett nytt resmål för första gången och ska upptäcka allt som hotellet har att erbjuda, samt vill prova allt. Helst samtidigt.

Precis som du skriver så skapar man dock en annan situation när man flyttar och förbjuder. Om man redan från tidigt visar, lär och leder så kan en 1 1/2 åring hantera mycket saker på "rätt" sätt. Dock så hänger testandet i - långt upp i åldrarna. Jag provade makens nya mobiltelefon för några veckor sedan. Slutade med att han fick slå in puk-koden på nytt. Och den hade han hemma förstås...inte. 8)

Jag föreslår att backa bandet. Flytta ner saker igen och utbilda. Givetvis ska du ta bort saker som är farliga eller som du är mycket rädd om. Men tänk att hon ska leva i ert hem och därmed lära sig allt. Tänk också "flytta saken - inte barnet".

Saker du vill ha för dig själv får du också ha för dig själv - på ett eget ställe som inget vet eller ser. Ert hem är också hennes hem och hon kommer att titta, och måste få titta, på allt som ligger framme. Det är hennes jobb att lära sig.

Visst kan man ibland bli galen på saker som rivs ut (se Annas liknelse med katten) men se hennes glädje och utbilda henne. Då får då ett barn som med lätthet kan hantera ömtåliga saker och röra sig i det mest ömtåliga hem.

Om hennes rum. Inred ett trevlig rum för henne...låst byrå Om hon river ut kläderna så är det bara att plocka upp. Hon undersöker, undrar vad det är...och när hon vet det och har fåt undersöka så slutar det - med den saken. Om hon inte får undersöka...så skapar du en kamp och ett motstånd.

Givetvis kan man avleda...men utvecklingsdriften försvinner ej. Gör den istället rumsren och lär-visa-led.

Kram
Susanne

[Gäst]

Hej och välkommen
Jag säger som alla andra här.
Det är hög tid att mamma börjar säga JA
Bjud på tingen och föremålen.
Låt hon undersöka och upptäcka den värld hon fötts till.
Pkocka endast undan dyrgriparna, eller arvegodsen.
Men gör det möjligt för henne att lära sig världen, med ditt kloka överinseende.
Hjälp henne att klättra, håll en hand beredd.
Och skaffa dig en stor portion tålamod, och en förmåga att se på detta från hennes synvinkel.
Och för att förstå närmare om detta resonemang, filosofi, och metoder,och även konkreta situationer, så läs Barnaboken.

[SusanD]

Och jag säger att du ska ge dig ut i skogen och låta lilla barnet klättra och klänga på allt vad naturen bjuder. På så vis blir hon av med uppdämd energi som måste ut, hon får frisk luft och tränar sin kropp på ett oerhört effektivt och roligt sätt.

Lägg även ner ett kol på den sociala samvaron. Låt tösen klättra upp på en stol så ni kan laga mat tillsammans, vattna blommorna, fylla tvättmaskinen och sätta på den m.m. Hon kan hjälpa till med mycket mer än du tror.

För övrigt håller jag med de tidigare inläggen. Lär och led, ta undan saken och inte barnet, hindra inte utan uppmuntra och visa.

Kram Susan

[tröttmamma]

Hej på er Tack för era svar!

Jag har läst dem funderat och prövat lite, funderat lite till, men jag har framför allt försökt studera My när jag har gjort lite olika. Ett sätt som jag provade var att ge My ett uppdrag när det var på väg att gå åt helsike...

Som ett exempel:
My har klättrat upp på stolen och står och håller i ett viktigt brev... Jag vet att hon tycker om att slänga sopor i det låsta skåpet under diskbänken, för då får hon beröm för att hon slänger men även för att hon stänger dörren själv. Som sagt, där står hon med mitt brev och börjar slita och dra i det, ur min mun kommer då: My har du hittat skräp? Kom får du slänga det i soporna. Jag öppnar dörren till soporna och ner från stolen kommer My i full fart fram till soptunnan slänger i brevet och smäller glatt igen dörren... Så ser hon en docka på golvet och stolen är avglömd! Och jag kan plocka upp brevet och det är fortfarande helt! Jag ska tillägga att jag hade precis bytt påse i tunnan.

Hon har även varit med och stekt mat! hon sitter på bänken och känner med handen mot maten och säger nått som låter som, vam, och blåser. Och det synna att hon uppskattar. När någon går genom köket meddelar hon att det är namnam!

Repstege i hennes rum! En ide som jag ska fundera över på allvar! eftersom rummet inte är färdig planerat så finns ju möjligheten!

Ja, det där med ur rivna kläder... det är ett jätte delemma för mig! Det är inte bara det att hon river ut kläderna på golvet, då blir det även ombyte av kläder. Hon river av sig allt hon har på kroppen och så... ja, sånt här ger mig rysningar.... Rent och smutsigt blandat... Det kan bero på att hon har allergi mot kvalster och astma... Ja det är faktiskt jobbigt att prata om till och med...

Det känns som om jag inte har nått ställe kvar att gömma mina saker på... Men jag vet att jag kan lösa det problemet oxå, bara jag får klura ut nått bra...

När jag har observerat henne så har jag sett henne på ett annat sätt! jag ser att hon är min lilla hjälpare Hon släpper ut katten, stänger dörrar plockar upp saker, håller reda på syskonen, dukar, dukar av,slänger skräp....

Men nu.... ligger hon och sover.... och kommer att göra till kl 6,00. så nu får jag klara mig själv ett tag...

Tack för alla råd!

[Lobilina]

Hej!

I min tråd "vår bestämda 1-åring" finns också massa kloka svar som har med social delaktighet och visa-leda-inte hindra-synsättet att göra. Kan nog hjälpa dig också .

[annawahlgren]

Välkommen är du

Tack, alla

Det känns som om jag inte har nått ställe kvar att gömma mina saker på...

Bara ett litet tips: en hylla på väggen. En som löper längs vad plats du har, högt nog så lilla barnet inte ens med köksstege kan komma åt dina dyrgripar Det är en så enkel lösning. Händig person fixar det på nolltid med skräddarsydd planka

Låt mig också ge dig pris och beröm för ditt annalkande nya, positiva synsätt \:D/ Här sker stora ting, och livet blir genast både roligare och enklare och framför allt mer meningsfullt

[tröttmamma]

Gott nytt år på er alla!

Här är det verkligen nytt på flera sätt! My sov första natten i sitt nya rum!Den nya lampans rosa sken och den nya sänghimeln gav min dotter en sådan lycka att hon la sig i sängen med ett leende. Jag sa god natt och gick ut, inte ett ljud ingenting förän klockan var 02,15, då pep det från rummet... hon hade tappat nappen... Mamma gjorde välling och stoppade i näven.... [-X
Sedan sov hon till klockan var 9,15!

Inatt ska hon gå och lägga sig vid sju som vanligt, och nån välling på natten blir det inte heller!!! [-( Hon är en stor tjej nu!

Vad har hon fått i sitt rum då? Är det klätter fritt?
Jo:
två små stolar att ställa sig på för att titta ut genom förnstret för att se snön som faller vit.

En större pall som fungerar som bord till de två små stolarna!

En liten pall för att ställa sig på framför byrån med hennes hårsnoddar, borstar och andra skönhetssaker hon har och för att spegla sig i sepegeln över byrån.

Byrå för kläder, olåst än så länge!

Ett skåp med dörrar att ställa in alla leksaksbackarna i.

En liten öppen hylla för böcker, kastruller, och andra saker hon ofta använder.

Sängen så klart, med en sänghimmel.

Massor av saker som hon kan klättra på till en nivå som jag klarar av om hon skulle falla från... ( Hoppas att hon inte klättrar upp på byrån...) Men jag har märkt att nu när hon får klättra så gör hon det inte lika ofta, hon klättrar upp någonstans för att undersöka nått och när vi gjort det så är det bra! =D>

Så vårat mål nu är att vi ska få henne att sova hela natten och att hon ska skuta slå sina syskon. Men om vi har fått ordning på vår klätter apa så ska vi nog fixa resten! Förresten vi har INTE fått ordning på vår klätter apa, det är hon och ni som fått ordning på oss!!!

Tack för det!

[kiki]

Jag älskar det här stället

[tröttmamma]

Hej på er!

Jag ska berätta att det finns en stor fördel med ett barn som är klätter apa Hon signalerar tydligt när mamma har glömt av henne genom att ställa sig på en stol där hon inte vet att hon får vara, så skriker hon i högan sky. Förut hade jag nog blivit arg och dragit ner henne och sagt aja baja Men nu säger jag: Oj, står du där Vad vill du att vi ska göra Antingen tittar vi på nått där hon står, eller så klättrar hon ner och tar med mig till hennes fina rum

Att stå på pallen och titta ut på fåglar och grannar som går förbi med sina hundar, det kan roa den här lilla klätterapan i många långa minuter Men inte i evighet och då kan det vara bra att kunna påminna mamma om att man finns

Och kläderna som jag inte har låst in... ligger de kvar i lådan? Jajamensan Hon har lagt i kläder i lådan själv och även tagit ur när vi ska klä på henne, men sen är det bra. Hon slänger inte ur kläderna som jag befarade

Och mina saker ja, de är inte så intressanta längre när man kan få kasta runt med sina egna saker på sitt egna rum... Och smyga upp på pallen för att studera livet utanför... Förresten så de gånger hon får tag på mina saker så är det faktiskt dax att plocka undan lite och städa... Det kanske är det hon vill förmedla... :-k

Livet känns bättre nu även om det har sina svackor, men dessa beror nog på att My utvecklas och hon måste visa MIG hur hon menar och vad hon vill.

Kram kram till er alla

[blomman]

Härligt! Klätterapor är bra! (Har två själv)
Hur har det gått för lilla My när det gäller att klappa till folk?
Det du skrev om i den andra tråden...

[tröttmamma]

Hej Blomman

Det där med att klappa till folk går det väl lite si och så med tyvärr Syskonen har blivit instruerade att de ska ta hennes hand, hjälpa den att klappa sig på kinden och säga : Klappa fint... Åhh, viklen go hand och ge den en puss. Första gångerna blev hon förvånad tittade på dem och fortsatte sedan att vifta och sopa på dem.
Vissa av gångerna har de då gjort om samma procedur med handen och ramsan och pussen och hon har lugnat ner sig lite . Andra gånger har de satt ner henne och sagt att jag kramas inte med dig om du slåss

Nu fortsätter hon oftast... inte att slå utan skriker, grinar, gnäller och skruvar på sig som en korkskruv så att det går inte att hålla hanne ifamnen Varför hon gör det har jag inte förstått, men ner på golvet glider hon och verkar nöjd med det.

Men det första slaget kommer fortfarande och varför vet jag inte

Kanske någon har nått förslag

Helene

[Ninapn]

Jag har inte hittat din andra tråd, så jag kanske hamnar fel... Men har jag uppfattat det rätt, detta att hon "klappar till" sina syskon i samband med att de lyfter upp henne och kramar henne? Du skriver att hon "blir nöjd" när de sätter ner henne. För i så fall är det kanske inte konstigare än att hon faktiskt inte vill kramas. Vilket ju är helt ok. Bara en tanke....

[tröttmamma]

Hej

Min andra tråd heter: Vi blir slagna av lilla My! Och det gör ont!
Så här skrev jag där:


Hej, det är tur ni finns här!

Nu behöver min son och min älsta dotter hjälp med hur de ska hantera att lilla syster slåss!

Lilla My är snart 2 år, i mitten av Maj, har även kallats "lilla klätter apan" här på forumet... Min son 10 år har kommit farande flera gånger de seraste dagarna och gråtit, lillasyter har slagit till honom i ansiktet. Ofta är det att han vill kramas och hon vill inte eller så bär han henne och rätt som det är smäller hon till honom. Det kanske är min son som är lite gåpåig och hon säger ifrån, men jag vill inte att hon ska slå honom... Hur ska jag göra? Framför allt hur ska min son visa att han inte tolererar hennes beteende?

Min älsta dotter, 16 år i April, får oxå smällar av My i tid och otid! Hon har lättare att säga: aj, det gör ont, jag blir ledsen, till My.... men hennes glasögon flyger oftare och oftare nu när My vevar på och det vill vi inte.

Jag kan tycka att jag har fått ganska god insikt i hur man kan vända vissa saker till det lilla barnet och få nya goda vanor på ganska lätta sätt, om man tänker efter lite... men nu är det helt stopp. Det är svårare när det är flera barn inblandade och få var och en att agera på olika sätt för att nå ett visst mål... det lät lite flummigt men jag hoppas att ni förstår hur jag menar.

Min son... han heter Dennis... han är av den sorten att när systers slag kommer farande i luften skriker NEJ! AJAJ! FY! ... My står bara och tittar på honom och funderar vad han vrålar över...
Tina, min älsta, hon ställer oftast ner My på golvet och säger ÅÅHHH. Men oftast inget mera...

Hur ska jag göra... vi göra? Tilläggas ska nog att hon slår bara sina syskon än så länge, inte mig eller sin pappa!

Lys upp vår väg och hjälp oss att få bort alla hårda slag!
Slut citat...


Ja visst vill hon inte kramas eller bäras vissa gånger, men jag vill inte att hon slår till Tina och Dennis för att få komma ner på golvet. Jag vill att mina barn är snälla mot varandra För vem vill leka med My om hon pucklar på dem

Pratade med Tina i går och frågade om det bara var när hon bar på My eller ville kramas som snytingarna kom Men det kunde vara när som helst, som när de var på golvet och lekte, eller när My satt i knä på Tina då Tina läser en bok för henne, om Tina går fram till mig när jag bär på My får Tina en smocka! Och det är ju även det att ibland så stannar hon ju kvar i famnen efter första slaget

Om det bara hade varit när de äldre barnen bar och kramades hade det varit enklare... Bara närkontakt med My om ni båda är på golvet så att My själv kan backa när hon känner att det räcker för hennes del Men, tänk att det alltid ska vara ett men, eftersom det nu är hur som haver som slagen delas ut, så funkar inte det....

Så är det idag... och så vill vi inte ha det.
Alla tankar och ideer är välkomna

Helene