Min son är betyngd.

[Gäst]

Åh Mia,

Jag förstår på sättet du skriver att du är upprörd, och jag förstår dig

Jag har märkt och du har säkert märkt, att det liksom aldrig tar slut, det kan vara lugnt ett tag...tom år, men sen brakar helvetet lös igen, och hela ruljansen drar igång.

Tyvärr finns det ju så mycket bitterhet, och ilska, att man liksom inte VILL vara eller bli vänner, att förlåta det finns inte längre.
Jag tycker du gjorde helt rätt som skrev ett brev,
då blir det i alla fall inte gräl, osså får man en chans att prata till punkt.

Hade själv nästan tänkt aktualisera den här tråden igen, eftersom det händer saker här också.
Ett samtal innan jul med barnets far, utmynnade i ett bråk, som leder till familjerätten I MORGON
Pappan ringde gav direktiv på hur pojken skulle vara där, och jag passade på att säga att de får sluta betynga pojken med att ständigt fråga om han ska bo där,
jag sa att det är något vi vuxna ska prata om i första hand, och han gnäller på mig, och säger att han inte har mått så bra, och det har bonusmamman märkt och det är därför som hon håller i pekpinnen beträffande detta..
Och jag menar på att det inte handlar om pappans välmående, och att det är grymt att hänvisa till det, och skuldbelägga pojken...

Jag blev inte den som kontaktade familjerätten, utan det blev hans far, vilket känns som en nackdel
Jag är otroligt nervös, rädd, och super stressad över detta.
Vad jag ska säga,
vilka lögner som han ska säga,
vilka kort han ska spela på (jag vet att han har sagt till sonen att han ska säga att han vill vara vänner pyttsan, det är rent skitsnack, för att vinna poäng skulle jag tro)

Hur ska man bete sig, och hur bemöta de värsta provokationerna,
hur bemöter man rena lögner, utan att bli fullständigt asförbannad
Jag är så rädd att tappa masken
för om det är någt den här mannen är bra på, så är det att göra mig förbannad, till att tappa besinningen alltså.

Skönt att ha någon att prata med, även om man inte har färdiga lösningar, så delar vi liksom en liknande känsla.
En lugnande och stärkande bamsekram, vill jag skicka dig

[Gäst]

Tänkte också på det du skrev om att inte ens kunna vara lite glad åt att man tagit hand om och uppfostrat barnen till någorlunda harmoniska individer
Där man fått kämpa lite i motvind för att pappan ställt sig utanför ett önskvärt föräldraansvar,
skälla och gorma går bra, söka fel,
och bråka i decennier, men inte ett enda TACK.

Och det där om att röka inne, allvarligt talat jag trodde inte att NÅGON gjorde det längre, i vart fall inte utan att stå under en fläkt.
Jag har inte stött på en enda rökare som röker, i sitt hem (bortsett från fläkten) de senaste 15 åren
Jag har ju varit rökare, men är nu under graviditeten en usel snusare vilket inte är bra, men kanske lite bättre,
men skulle aldrig kunna leva med att förpesta ett hem, med rökning, vilken skam, jag skulle aldrig kunna släppa in en enda människa utan att skämmas i hjäl

[miar70]

-Hej sonica och tack för bamsekramen - sänder en åter till dig , du verkar också behöva en

Har ni varit i famljerätten tidigare? Vi har varit där, och det är en konstig situation - en hel hoper främmande människor som inte ens har träffat ens barn, ska avgöra hur deras framtid ska bli
Mitt råd till dig är att säga precis som det är, varken mer eller mindre! Jag tror att de är rätt bra på att bedöma människor, det är ju trots allt deras jobb! Och jag är rätt säker på att de inte bryr sig nämnvärt om att tillgodose PAPPANS behov, utan fokuserar på sonen!
Tänker på dig och hoppas allt går fint!

Jag förstår på sättet du skriver att du är upprörd, och jag förstår dig

Oj, sken min ilska igenom
Ja, man känner sig så attans maktlös ibland, och hur än det är så ÄR det ju trots allt barnens pappa, och vad han än gör så älskar de honom! Och det vill jag ju inte ta ifrån dem, men jag hoppas (och tror!) att de kan se honom klart och snart börja ifrågasätta det han säger! För nu är det så att de inte känner sig hemma där, och de känner honom inte heller, och de var så SLUT när de kom hem, de åt som vargar och sen slocknade de i soffan alla tre...

Och det här med rökningen är verkligen förvånande; jag har också rökt, i tjugo år innan jag lyckades sluta, men jag skulle aldrig drömt om att röka inne i huset! När jag var liten, och folk inte visste bättre, då rökte min pappa inne,överallt, hela tiden, men precis som du så trodde jag nog att alla idag var så upplysta över hur farligt det är med passiv rökning att man inte utsätter sina egna barn för det - men vihade fel...

Nåja, berätta hur det går för er i morgon,
Kram Mia

[Gäst]

Oj, jag blir bara mer och mer nervös.

Skriver och berättar sen.

[TorpSara]

Vi håller tummarna för er idag! Som Mia säger, det kommer att gå bra, de vet i allmänhet vad de gör.
Styrkekramar!

[Gäst]

Jag är så förundrad över detta forum ibland, för ett par ord, med folk man inte känner in "real life", kan få en att känna sig lugnare


Jag var galet nervös, hjärtat var inte med,
i väntrummet sitter både pappa och bonusmamman, och det var ju provocerande bara det
Så pulsen fortsatte att öka

Men när vi då tillslut blev inkallade, så pratade de allmänt om familjerätt, och jag fick tid att hämta andan, och få ner pulsen. Pust
Jag höll mig lugn, i princip, han ljög, och var allmänt glättig och smörig, han sa rätt grejer, och jag lyckades att hålla masken i alla fall.
Jag ifrågasatte en del, men snackade inte skit, eller brusade upp.
Det blev mycket prat om vardag och rutiner, och hur man får det att funka, när man lever i en hockeyfamilj.
De pratade mest med pappan, jag vet inte varför, kanske för det är han som åberopar mer umänge....

Känns lite som det är nackdel för mig, de uppmuntrade och tyckte att det var bra om pappan, nu tillsist mognat och vill ha mer ansvar, (men jag ser bara ett spel för gallerierna)
Det känns som att sonen blir en spelpjäs, och den spelpjäsen är den part som förlorar, oavsett utgången
Vi kom inte fram till något alls, annat än att det blir ett till möte om en månad, och därefter kanske ett möte med sonen.

Jag hoppas och tror att de är goda männsikokännare, men för att skåda igenom ytan av glättighet, så behövs nog fler möten, jag vet inte om de märkte hur han svammlade, och inte hade koll på något,
men han är ju såååå trevlig och så social

Hur känns det för dig Mia, i dag

[miar70]

Så skönt att det är gjort, för den här gången!
Jag minns så väl hur det kändes när vi skulle till familjerätten, jag var superladdad och det blev ett sånt anitklimax när inget blev bestämt - jag trodde man ordnade alltihop på en gång...
Det som hände när vi var där, var att det blev bestämt att vi skulle gå på samtal på soc tre gånger, vilka han inte dök upp på såklart och sen har det inte blivit mer av det hela...
Men visst är det svårt, när man sitter där och helst vill ställa sig upp och hålla monolog à la värsta advokaten, och så får man knappt säga nåt alls .
Vi hade ju en enorm familjeutredning bakom oss, eftersom jag hade ansökt om ensam vårdnad, och då tas stor hänsyn till barnens egna viljor.
Har er son blivit tillfrågad av nån utomstående? Och hur har ditt ex tänkt sig det hela - vill han ha varannan vecka, eller vad?

Tack som frågar förresten, hur jag mår
Värsta ilskan har väl lagt sig, har dock gått och hoppats på att han skulle ha lite stake och våga ringa mig idag, men det blir väl nån fredagkväll när de druckit...
Det är precis som du skrev - man inbillar sig att det ska lugna ner sig efter så här många år, och så PANG BOM!!! Sorgligt är det, att det inte ska kunnas resoneras som folk

Nå, nu kan du pusta ut, och kanske blir det inte mer än så här!

Kram Mia

[Gäst]

Ja, sambon, har tänkt sig varanan vecka,
men inte jag,
skulle sonen, i alla fall, antynda att han ville det, så skulle jag tänka över det...
Men i dagsläget, kan jag gå med på helger, och möjligen utöka med måndag eller torsdag.

Men inte är jag särskilt sugen på släppa i väg sonen, med det jag vet om faderns egentliga engagemang,
jag ser bara hur det skulle bli ett jättehårt liv för pojken...Så mycket som bara skulle släppas vind för våg,
jag tror att han skulle bli typ klassens utböling,
pappan föreslår tex att pojken ska ha middag med sig till skolan, om han inte hinner hem till middagen( pappan bor långt från skolan)och sen hinna till träningen.
Om det börjar lukta, skulle pojken låna ett kylskåp i skolan
En massa sådana praktiska saker, som i mina öron låter helt orimliga, med tanke på att det faktiskt är en männsika som ska leva det liv pappan föreslår.

Så här i efterhand, sitter jag och undrar varför sa jag inte det det skulle ju ha avslöjat lögnerna, osv
Men kanske läste dom mellan raderna..
Likafullt gillar jag inte att det är så INNE i dag, att papporna, hur uselt de än skött sig, ändå ska få chanser, och deras rätt som förälder känns som högprioriterat, bara för att de helt plötsligt lever i en annan livssituation.

Jag är riktigt stolt över en sak i alla fall , pappan började dra upp, barnets attityd, och lögner, och hur han misstänksamt ringt upp en kompis förälder och avslöjat en lögn.

De frågade om jag upplevde att pojken börjat ljuga, och trotsa
Jag sa, NEJ,
inget sånt hemma, och att jag inte funnit ett skäl att ringa och höra om han ljuger till andra föräldrar...

Inte är jag stolt över att jag ljög så tveklöst, men jag är så nöjd över att jag inte hängde ut sonen, och sa dåliga saker, inför främlingar.
Önskar nästan att sonen visste att jag obönhörligen stod på hans sida.
Och inte hoppade in i smutskastandet av honom, och hans tonårs fasoner.
Fast jag mycket väl vet att han trixar lite.

Ja nu pustar vi väl ut en stund, och jag hoppas att ni också kan göra det,
Så svårt, när det finns alkoholproblematik med i bilden,
nog älskar alkolister sina barn, det är bara det att alkoholen är ännu mer älskad, ialla fall när suget är som störst.( jag har vuxit upp med den problematiken)
Jag önskar att både din och min familj, kan få lite lugn och ro,
och att pappan i erat fall, förklarar sig, kanske främst förklarar för barnen i nyktert tillstånd, vad tusan han svammlar om.

Kram på dig, det betyder mycket för mig att dela detta med någon

[tröttmamma]

Hej Sonica!

Har följt spalten ett tag nu. Men nu fick du mig att reagera!

Vådå SAMBON ville ha varannan vecka

Själv har jag en Tjej som helgpendlar varannan vecka och i förrgår kom hon och sa att hon skulle flytta hem till pappa varannan vecka Nu är hon snart 16 år, så jag har svårt att säga nått. Men mitt moders blöder Fördelen jag har är att jag har relativt nära till pappan, jag vet att han är bra. han har alltid brytt sig om Tina! Och jag vet att om det blir problem så kommer hon hem till mig Men det skar att flytta hemifrån är nog nästan lika hemskt, men det här är nog lite värre, att få höra att jag väljer att lämna dig Nej nu frånkom jag ämnet

Sambon! Dansas det efter hennes pipa eller
Ja det är pappans nya familj men nej, det är inte din sons nya mamma!
Ja hon är en del av vardagen hos pappa, nej det är pappa som är ansvarig!

Sambos! De kan vara små som kan krolla till det mesta... Om de vore lite taktiska så kunde de gå två steg bakom papporna Men nej då de ska gå två steg före och leda papporna till de mest konstiga sakerna... Hmmm det finns snälla sambos oxå det vet jag Men de som är styrande styr lite väl mycket till och med i pappans fd familj...
Nu ska jag sluta babbla.
Kram / Helene

[Gäst]

Jo tack, jag tror nog att det dansas efter sambons pipa allt.

För detta började i maj, 2 veckor efter de flyttat i hop i en trea.
DÅ helt plötsligt, så ska saker och ting förändras, utifrån hennes tycke.
Vid konfrontation så säger pappan, men hon har ju, sett hur dåligt jag har mått
Jaha, och
Vaddå du, är det ditt välmående som vi alla ska tänka på, nu helt plötsligt för att hon kommit på det
Jag ser inte vars pojkens välmående kommer in i bilden.
Det är liksom för deras skull
Sambon har en egen dotter, som hon haft varanan helg, jag undrar ska mitt barn vara hennes kompensationsbarn
De är beredda på att offra pojken, för något hon vill

Jag var fatiskt glad när jag hörde att pappan träffat någon ny, jag trodde att det skulle bli bättre, men nu är verkligen sonen i kläm
De använder alla möjliga knep, för att han liksom ska välja varanan vecka.
Nu senast så ska de skaffa hundvalp, och han fick vara med och välja, och det blir liksom hans också (sonen har nog alltid velat ha en hund)
Han mutas med total frihet,
ja ni förstår

Min unge man, fyller snart 14, och det är bland den värsta ålder man kan ha som tonåring, den åldern är så omtumlande och tung och svår för barnet själv, och så ska han utsättas för detta.

Har i blan undrat om den nya sambon är vid sina sinnes fulla bruk,
förrra veckan skickade hon ett sms klockan 00.16, till sonen, som vaknade, ja det gjorde vi ju alla,
en total meningslöst sms, som kunde ha väntat till morgonen.
Vem gör så, vem skickar sms nattetid överhuvudtaget
Man måste ju låta folk sova ostört, speciellt barn

Jag tror att familjerätten, verkar hålla den linjen att pappan bör få mer tid med barnet,
Han är ju inte våldsam eller narkoman,
så då är man tydligen helt ok som pappa, oavsett vilka motiv man har, eller ett uppriktigt engagemang och ett uttänkt föräldraansvar...

Jag vill egentligen bara inrikta mig på min graviditet nu,njuta och tänka på framtiden med de nya barnen, men en massa energi går åt till att tänka på detta.
Ligger vaken på nätterna och tänker på vad jag ska säga, och vad jag borde ha sagt
Den där mannen borde inte ens existera i min tankevärld, men nu är han där och jävlas också

[miar70]

Ligger vaken på nätterna och tänker på vad jag ska säga, och vad jag borde ha sagt
Den där mannen borde inte ens existera i min tankevärld, men nu är han där och jävlas också

Jag känner igen det där, kära sonica... Man tror att man ska slippa de där dåligs sidorna som man skilde sig ifrån, men tyvärr är det de som är kvar och upphöjda i tio också, känns det som...

Det där med att sambon drar igång tror många känner igen sig i, så även jag! För det var lika här - det var efter mitt ex träffade den nya kvinnan som det skar sig totalt mellan oss, före det hade vi kunnat prata åtminstone, men jag TROR att det handlar om svartsjuka också, att hon är svartsjuk på det liv vi hade och att vi fick barn ihop. Vilket är alldeles galet, hur ska man kunna ändra på det förflutna
Så kanske är det exens SAMBOS vi skulle ta brevväxlning/diskussioner med..?

tröttmamma - jag förstår hur det känns i ditt mammahjärta, det är min största mardröm, att barnen skulle få för sig att välja att bo hos sin pappa, eller att nåt ska hända mig så att de är tvungna att flytta dit - nej, det får bara inte hända! Men du kan ju glädjas åt att din dotters pappa är en BRA pappa i alla fall!

När får du veta mer, sonica?
Jobbigt att bara gå och vänta nu...

Kram Mia

[Gäst]

Vi får väl inget mer veta förän, samma tid nästa månad,
jag antar att de vid nästa träff, hoppas att jag ska vara mer medgörlig.
Efter den träffen ska det alternativt vara ett möte med sonen också.
Kanske utan oss vuxna.
Familjerätten tror att pojken kanske säger olika saker på olika ställen.
Till mig säger han att han vill ha det som det alltid varit, och enligt pappan, säger han något annat till dom.

Jag tänker tro på min son, alltså att han inte vill förändra något, tills jag blivit övrtygad om något annat.
Han säger att han varje gång de frågat sagt: NJA, vilket i sonens vokabulär enligt honom själv, betyder nej.

Men på familjerätten sitter han och säger att sonen deklarerat tvärtom.
Ljuger pappan? Ja, jag är ganska säker. Men det återstår ju att se...
Men till dess, kommer jag att följa mitt hjärta och det jag tror min son vill,
deklarerar han annat på familjerätten får jag nog tänka om.

Miar, ja du har en poäng,
kan det ligga svartsjuka bakom
Sambon var ju på familjerätten också...följande kläckte hon ur sig:
-Ja jag hoppas det går bra för dig

Jag svarade inte, men nog var det riktigt dåligt gjort och sagt.
Pappan bad henne därefter att gå.
Så det gjorde hon inte på eget initiativ...utan hängde kvar med sina klumpiga ord

Tröttamamma: Jag skulle också, ta lite illa vid mig,
eller ganska mycket, egentligen.
Men att lita på fadern, måste ju vara guld värt.
Tänk om man hade valt en annan barnafader, om man varit lite klokare

Kram på er, och tack för era tankar

[Gäst]

Lite kort uppdatering här...

Har varit och kollat på när sonen spelar hockey...
Det är pappans helg, så han var där...

...och pappan kommer fram till mig och berättar att han och sambon ska separera
Vidare säger han att det är bäst för sonen och det hade han dessutom sagt till sonen

Jag blev paff, och tappade talförmågan...
Vad innebär detta
vad är detta för strul
och lägger han skulden på sonen, när han sagt till honom att de ska flytta i sär, för hans bästa...alltså indirekt pga honom, och har vårat bråk med saken att göra Blir jag också en syndabock

Ja vart ska detta sluta...
vilken soppa
Jag fattar ingenting

[Gäst]

Tänkte bara skriva att det blev inget mer möte på familjerätten

Pappan säger att han tänker låta det vara ett tag, nu då de flyttat isär, och han behöver komma i ordning i nya bostaden.

Så då får man liksom bekräftat att det ihärdiga intresset av sonen var bonusmammans,
det visste ju jag, att det var hon som stod med pekpinnen..alltså

Hur som helst så är detta bra för oss, det blir lite lugn och ro, och lite mindre press på sonen.

Undrar i bland hur det känns för en kille på 13 år(snart 14) Att liksom bli tillsynes älskad av en ny människa(bonusmamman), och som uttryckligen tjatar om att han ska bo där, lova det ena med det andra, och som han sen inte hör av, utan den männsikn bara försvinner.
Utan ett ord.

Hoppas att jag inte behöver skriva i den här tråden igen,
men man vet aldrig

[miar70]

Hej sonica

Jaha

Tänk all onödig ilska och energi du slösat på det här, och så blir det *poff* ingenting!
Och rätt hade du med...

Synd bara om gossen, precis som du själv säger, att bli behandlad sämre än en hund ...

s u c k ... annat kan man väl inte säga...

Kram på dig, iallafall, hoppas det bli lugnt nu!

Mia