Det är faktiskt mycket din förtjänst oxå att det går bättre här hemma.
Det här forumet är fantastiskt
Kram tillbaka
6års kris?
Jaha, då var vi där också, eller rättare sagt den mycket snart 6-årige sonen. Han fyller 6 år i början av januari och har nu tjuvstartat med lite 6-års"kris"..
Så nu får jag väl läsa igenom mina egna råd då..
Jag har redan ökat på lite mer social delaktighet, fast i smyg, inte på schemat. Mer av hjälplöshet från min sida, och att jag har såå mycket annat för mig.. MÅSTE ju bara ha hjälp!
Han har börjat försöka köra byteshandel av uppgifter. Han har även på eget initiativ strukit över sina uppgifter på schemat och fyllt i med egna.. moppa och rensa rabatter (för nu växer ju ogräset verkligen.. )
Så jag lyssnar gärna till andras små 6-årshistorier, även om vi gått igenom den här perioden en gång förut, så är det alltid bra med nya uppslag!
Kram/Blomman
Så nu får jag väl läsa igenom mina egna råd då..
Jag har redan ökat på lite mer social delaktighet, fast i smyg, inte på schemat. Mer av hjälplöshet från min sida, och att jag har såå mycket annat för mig.. MÅSTE ju bara ha hjälp!
Han har börjat försöka köra byteshandel av uppgifter. Han har även på eget initiativ strukit över sina uppgifter på schemat och fyllt i med egna.. moppa och rensa rabatter (för nu växer ju ogräset verkligen..
)Så jag lyssnar gärna till andras små 6-årshistorier, även om vi gått igenom den här perioden en gång förut, så är det alltid bra med nya uppslag!
Kram/Blomman
Välkommen till förälder till 6års kris klubben Blomman 
Håller med om humörssvängningar och att bryta ihop när allt inte blir som man vill är markant.Det som Jacob bara ryckte åt axlarna över kan ibland målas upp till en hel världsdel.
Annars har det blivit mycket bättre här hemma sedan jag fick dina råd.Lappen på kylskåpet står fortfarande kvar och dom punkterna ifrågasätts sällan elller nästan aldrig,Det är när jag vill ha hjälp med vissa övriga sysslor som han försöker slingra sig som en mask ibland när han är på det humöret.
Det jag även märkt är att han inte alls vill kramas och gosa lika ofta som innan.Antagligen hör det till hans vilja till självständighet att göra.
Men jag försöker ta tag i varje liten stund när han fortfarande vill gosa lite.
Speciellt i soffan till Bollibompa så har vi den där mysiga stunden tillsammans.Så jag är glad att vi lägger Liw tidigare så vi får den här stunden tillsammans bara han och jag för jag tror den är viktig.
Vore kul som du oxå skrev Blomman om det är någon mer som vill dela med sig.För visst känns det lättare om man vet att man har någon med sig som verkligen förstår hur det är.Det här är ju som sagt något helt annat än den förra krisen.Undra hur det blir vid 9år
Kram till alla 6års kris mammor och pappor
Håller med om humörssvängningar och att bryta ihop när allt inte blir som man vill är markant.Det som Jacob bara ryckte åt axlarna över kan ibland målas upp till en hel världsdel.
Annars har det blivit mycket bättre här hemma sedan jag fick dina råd.Lappen på kylskåpet står fortfarande kvar och dom punkterna ifrågasätts sällan elller nästan aldrig,Det är när jag vill ha hjälp med vissa övriga sysslor som han försöker slingra sig som en mask ibland när han är på det humöret.
Det jag även märkt är att han inte alls vill kramas och gosa lika ofta som innan.Antagligen hör det till hans vilja till självständighet att göra.
Men jag försöker ta tag i varje liten stund när han fortfarande vill gosa lite.
Speciellt i soffan till Bollibompa så har vi den där mysiga stunden tillsammans.Så jag är glad att vi lägger Liw tidigare så vi får den här stunden tillsammans bara han och jag för jag tror den är viktig.
Vore kul som du oxå skrev Blomman om det är någon mer som vill dela med sig.För visst känns det lättare om man vet att man har någon med sig som verkligen förstår hur det är.Det här är ju som sagt något helt annat än den förra krisen.Undra hur det blir vid 9år
Kram till alla 6års kris mammor och pappor
mamma till goaste killen Jacob 17/3-02 och till goaste tjejen Liw 1/1-07
och till goaste tjejen Liw 1/1-07 Hej,
Nu är det jag med en 6-åring igen! Trevligt att vi är flera stycken med barn i 6-årskris..... Det fungerar väl sådär hemma, men efter ett schema som vi gjorde i fredags och satte upp på kylskåpet fungerar social delaktighet bättre. Ett problem som vi har är att Jakob SKRIKER! Det kanske inte är jättekonstigt eftersom mannen skriker en del...
, men det skapar visst kaos hemma mellan varven.
En sak som jag inte blir klok på är HUR jag ska få J att stanna i sängen när jag bett honom "tänka" där ett tag efter raseriutbrott eller annat. Han springer direkt upp och ut ur rummet.
Den lilla som fortfarande inte pratar, puttas och slår den stora och det blir mycket medlande....
Kul om ni kan rapportera lite om hur det går hemma hos er!
Nu är det jag med en 6-åring igen! Trevligt att vi är flera stycken med barn i 6-årskris..... Det fungerar väl sådär hemma, men efter ett schema som vi gjorde i fredags och satte upp på kylskåpet fungerar social delaktighet bättre. Ett problem som vi har är att Jakob SKRIKER! Det kanske inte är jättekonstigt eftersom mannen skriker en del...
, men det skapar visst kaos hemma mellan varven.En sak som jag inte blir klok på är HUR jag ska få J att stanna i sängen när jag bett honom "tänka" där ett tag efter raseriutbrott eller annat. Han springer direkt upp och ut ur rummet.
Den lilla som fortfarande inte pratar, puttas och slår den stora och det blir mycket medlande....
Kul om ni kan rapportera lite om hur det går hemma hos er!
Mamma till Jakob f?dd 011102 och David f?dd 051124!
Evrok:Känner igen det där med skriken.Går det inte som man vill eller om man inte alltid vinner i spel ex så skriks det väldigt.Har provar "-prata istället för att skrika",skrikburk och sagt till på skarpen att skriker man får man göra det på sitt rum,ignoera och jag tycker faktiskt att inget av det hjälpt.
Annars går just det sociala mycket bättre sedan vi satte upp schema på kylskåpet.
Liw har börjat bli så pass stor nu så hon vill vara med brorsan hela tiden.
Jag tar bort henne om han vill sitta med lego mm och det fungerar oxå bättre men det blir konflikter ibland.Som idag när han åkte bob efter hunden kajsa.Då ville hon oxå åka bob och det blev ett himla liv.Inser att det bästa faktiskt är att ha två av allt. Det är ju trots allt hans bob som han fick till julklapp så det känns fel oxå om han inte får åka på den.Vi löste det iallafalla att dom fick turas om.
Tips motages tacksamt som evrok skrev om vad göra när det skriks.
Kram ulrika
Annars går just det sociala mycket bättre sedan vi satte upp schema på kylskåpet.
Liw har börjat bli så pass stor nu så hon vill vara med brorsan hela tiden.
Jag tar bort henne om han vill sitta med lego mm och det fungerar oxå bättre men det blir konflikter ibland.Som idag när han åkte bob efter hunden kajsa.Då ville hon oxå åka bob och det blev ett himla liv.Inser att det bästa faktiskt är att ha två av allt.
Det är ju trots allt hans bob som han fick till julklapp så det känns fel oxå om han inte får åka på den.Vi löste det iallafalla att dom fick turas om.Tips motages tacksamt som evrok skrev om vad göra när det skriks.
Kram ulrika
mamma till goaste killen Jacob 17/3-02 och till goaste tjejen Liw 1/1-07
och till goaste tjejen Liw 1/1-07 Jo, röstläget kan höjas här också, rejält numera...
Konstigt nog har jag fått en väldigt selektiv hörsel
Jag hör bara när man pratar vanligt, mycket underligt det där, men så funkar det tydligen
Ang. förvisningen är jag inte rätt person att svara på det. Jag använder det bara vid extrem kris, och då verkar han tycka att det är skönt att få komma undan och vara ifred.
Däremot pratar vi mycket förebyggande, om hur man gör när man blir arg, för det blir man ju. (Jodå, det finns humör i den här familjen, både hos stora och små )
Att man t.ex kan gå en bit före i skogen om man är sur, gå undan i sitt rum. För att man får vara sur, men att andra ska slippa höra och se det.
Och båda två gör faktiskt så när de blir arga. Det klampas iväg till sitt rum, oftast muttrandes (vi har inga dörrar på deras rum, så det går inte att stänga in sig..) och så går det en liten stund (oftast inte så lång) och sen kommer de ut igen, på gott humör.
Så jag tror på att en 6-åring kan man prata med om sånt här innan.
Alla våra dagar flyter naturligtvis inte helt smärtfritt, alltid, men jag tror det viktigaste är att man tänker efter själv, som vuxen, planerar lite, har verktyg att jobba med så man inte känner sig maktlös och står handfallen!
Konstigt nog har jag fått en väldigt selektiv hörsel
Jag hör bara när man pratar vanligt, mycket underligt det där, men så funkar det tydligen
Ang. förvisningen är jag inte rätt person att svara på det. Jag använder det bara vid extrem kris, och då verkar han tycka att det är skönt att få komma undan och vara ifred.
Däremot pratar vi mycket förebyggande, om hur man gör när man blir arg, för det blir man ju. (Jodå, det finns humör i den här familjen, både hos stora och små
)Att man t.ex kan gå en bit före i skogen om man är sur, gå undan i sitt rum. För att man får vara sur, men att andra ska slippa höra och se det.
Och båda två gör faktiskt så när de blir arga. Det klampas iväg till sitt rum, oftast muttrandes (vi har inga dörrar på deras rum, så det går inte att stänga in sig..) och så går det en liten stund (oftast inte så lång) och sen kommer de ut igen, på gott humör.
Så jag tror på att en 6-åring kan man prata med om sånt här innan.
Alla våra dagar flyter naturligtvis inte helt smärtfritt, alltid, men jag tror det viktigaste är att man tänker efter själv, som vuxen, planerar lite, har verktyg att jobba med så man inte känner sig maktlös och står handfallen!
Hm, jo, nån gång har jag helt opsykologiskt och utan förvarning (då sonen pratar väääldigt högt) plötsligt höjt min röst i ett enormt högt läge, fast mer teatraliskt och inte direkt skrikande, men ändå väldigt högt. Är ni med på vilket läge jag menar? Sådär återhållsamt jättehögt, och övertydligt. Med vidöppen mun..
Jag pratar för mig själv om vad jag ska göra, och ibland riktat till barnen, om helt vardagliga saker, med det här konstiga höga röstläget.
Då blir det tyst och man får stirrande blickar. Då säger jag helt förvånat:
-Jaha, jag trodde vi skulle prata såhär nuförtiden allihopa. Var det inte så?
Givetvis med humor i det hela, och då börjar det skrattas. Ingen håller ju med om att vi ska prata sådär och vi kommer överens om ett bättre tonläge..
Säkert väldigt opsykologiskt, men så länge det är humor och man inte nedvärderar barnet så tror jag inte det är särskilt skadligt..
Jag pratar för mig själv om vad jag ska göra, och ibland riktat till barnen, om helt vardagliga saker, med det här konstiga höga röstläget.
Då blir det tyst och man får stirrande blickar. Då säger jag helt förvånat:
-Jaha, jag trodde vi skulle prata såhär nuförtiden allihopa. Var det inte så?
Givetvis med humor i det hela, och då börjar det skrattas. Ingen håller ju med om att vi ska prata sådär och vi kommer överens om ett bättre tonläge..
Säkert väldigt opsykologiskt, men så länge det är humor och man inte nedvärderar barnet så tror jag inte det är särskilt skadligt..
Hej!
Väldigt intressant läsning!! Kan inte låta bli att lägga mig i
. Kul att det finns fler med lite större barn som tittar in på forumet ibland. Jag har också en 6-åring som stämmer väl in i mönstret, en tjej dock. Även hos oss har ett skrivet schema varit välgörande. Dessutom har fyraåringen fått ett och är mäkta stolt över det...
Jag läste faktiskt kapitlet om tre-årstrots i Barnaboken häromdagen med tanke på min sexåring och kände att det fanns en del där att hämta trots att hon är rätt mycket större. T ex det här med att behandla dom som mindre än dom är i vissa lägen och att inte ge sig in i diskussioner utan istället upprepa det som gäller. Diskutera kan man ju som ni påpekat göra vid bättre tillfällen.
Känner också igen mig i era beskrivningar om röstläget och det gäller tyvärr båda barnen. Min man och jag har börjat viska istället till dem när de höjer rösterna och det funkar faktiskt också väldigt bra! Mycket bättre än att tillsägelser helt klart vilket det gärna blev annars när vi fick nog....
Det som tyvärr oftast spårar ur nu är nattningen, med 6-åringen alltså. Det har aldrig varit problem med henne innan men nu blir det ofta kalabalik tyvärr. Hon har väldigt svårt att somna. Hur mycket sover era barn?
Väldigt intressant läsning!! Kan inte låta bli att lägga mig i
. Kul att det finns fler med lite större barn som tittar in på forumet ibland. Jag har också en 6-åring som stämmer väl in i mönstret, en tjej dock. Även hos oss har ett skrivet schema varit välgörande. Dessutom har fyraåringen fått ett och är mäkta stolt över det... Jag läste faktiskt kapitlet om tre-årstrots i Barnaboken häromdagen med tanke på min sexåring och kände att det fanns en del där att hämta trots att hon är rätt mycket större. T ex det här med att behandla dom som mindre än dom är i vissa lägen och att inte ge sig in i diskussioner utan istället upprepa det som gäller. Diskutera kan man ju som ni påpekat göra vid bättre tillfällen.
Känner också igen mig i era beskrivningar om röstläget och det gäller tyvärr båda barnen. Min man och jag har börjat viska istället till dem när de höjer rösterna och det funkar faktiskt också väldigt bra! Mycket bättre än att tillsägelser helt klart vilket det gärna blev annars när vi fick nog....
Det som tyvärr oftast spårar ur nu är nattningen, med 6-åringen alltså. Det har aldrig varit problem med henne innan men nu blir det ofta kalabalik tyvärr. Hon har väldigt svårt att somna. Hur mycket sover era barn?
Nillan, med tre fantastiska döttrar födda aug 01, juni 03 och okt 07.
Hej och välkommen in i gänget Nillan
Jacob sover 11timmar.Efter att ha vaknat ca 1timme tidigare varje morgon flera månader så började vi ha natt en timme senare för honom(19.30-06.30)och efter ca en vecka började han sova tills klockan ringde på morgonen igen.Tänkte att han helt enkelt inte behöver 12timmars natt längre.Det var ganska irriterande att höra honom ligga och snacka på morgonen när man "egentligen" skulle få sova en timme till.....Körde med pangramsa varje morgon,men han somnade ändå inte om så vi ändrade hans natt och nu är det mycket mycket bättre.Han är pigg och glad på dagarna så jag antar att 11timmar räcker.
Ska börja spela lite mer teater tror jag som Blomman skrev att själv prata och skrika väldigt högt.Dagarna är så olika.Idag har det inte skrikits något alls medans det var hemskt mycket av den varan igår.
(tänker som blomman(var en klippa,var en klippa.....
kramisar från ulrika
Jacob sover 11timmar.Efter att ha vaknat ca 1timme tidigare varje morgon flera månader så började vi ha natt en timme senare för honom(19.30-06.30)och efter ca en vecka började han sova tills klockan ringde på morgonen igen.Tänkte att han helt enkelt inte behöver 12timmars natt längre.Det var ganska irriterande att höra honom ligga och snacka på morgonen när man "egentligen" skulle få sova en timme till.....Körde med pangramsa varje morgon,men han somnade ändå inte om så vi ändrade hans natt och nu är det mycket mycket bättre.Han är pigg och glad på dagarna så jag antar att 11timmar räcker.
Ska börja spela lite mer teater tror jag som Blomman skrev att själv prata och skrika väldigt högt.Dagarna är så olika.Idag har det inte skrikits något alls medans det var hemskt mycket av den varan igår.
(tänker som blomman(var en klippa,var en klippa.....
kramisar från ulrika
mamma till goaste killen Jacob 17/3-02 och till goaste tjejen Liw 1/1-07
och till goaste tjejen Liw 1/1-07 Nu på eftermiddagen när jag insåg att vi var tvugna att åka till affären så sa Jacob ganska högt-neeeeej,jag vill iiiinte och sprattlade med armar och ben.
Jag gjorde efter och sprattlade lite själv och sa med djup suck-jag vill iiiiinte!!!
Han bara tittade på mig och sen brast vi tre(LIw var med som tyckte morsan såg rolig ut) ut i asgarv.
Han sa inget mer om det utan klädde på sig kläderna och vi åkte iväg.
Jag inser kanske att jag varit hemskt dålig på att spela teater för dom gånger jag gjort det så har det funkat väldans bra.
Såhär blir det lite mer teater med glimten i ögat och ignorans att lyssna när det skriks.det har varit en underbar dag idag med mycket bobåkning och spark.
Liw och Jacob har haft världens samarbete med tvätten.Hon tar ut den och han hänger.Det är så underbart att se.
Likaså med diskmaskinen .Hon tar ut och han sätter in i skåpen.
Ska skriva om listan på kylskåpet imorron.
Några tips vad era 6åringar gör själva motages tacksamt.
/ulrika
Jag gjorde efter och sprattlade lite själv och sa med djup suck-jag vill iiiiinte!!!
Han bara tittade på mig och sen brast vi tre(LIw var med som tyckte morsan såg rolig ut) ut i asgarv.
Han sa inget mer om det utan klädde på sig kläderna och vi åkte iväg.
Jag inser kanske att jag varit hemskt dålig på att spela teater för dom gånger jag gjort det så har det funkat väldans bra.
Såhär blir det lite mer teater med glimten i ögat och ignorans att lyssna när det skriks.det har varit en underbar dag idag med mycket bobåkning och spark.
Liw och Jacob har haft världens samarbete med tvätten.Hon tar ut den och han hänger.Det är så underbart att se.
Likaså med diskmaskinen .Hon tar ut och han sätter in i skåpen.Ska skriva om listan på kylskåpet imorron.
Några tips vad era 6åringar gör själva motages tacksamt.
/ulrika
mamma till goaste killen Jacob 17/3-02 och till goaste tjejen Liw 1/1-07
och till goaste tjejen Liw 1/1-07 Läser er sexårskris-tråd med behållning och blir jätteförvånad när jag upptäcke att min sexåring snart fyller åtta! VAD HÄNDE? HUR GICK DET TILL????Och nästa fråga med stora bokstäver: NÄR SLUTADE HAN SEXÅRSKRISA?
Iallafall: De stora sammanbrotten som kom flera gånger dagligen kommer nästan inte alls längre. Jag ser hur han lättare och lättare kan kontrollera känslorna när motgångarna kommer. Någon gång då och då kommer ett vulkanutbrott, men inte alls som det var...
Keligheten är tillbaka! Inte som det en gång var, men väldigt gärna och spontant kramas det.
Ett tag var han ju gudbevars för stor för sånt! 8)Parallellt med att humöret blivit bättre så har han ju också hunnit komma in i skolans värld. Något som var väldigt jobbigt var ju starten på sexårs. Allt var ju så nytt och märkvärdigt och vi krisade litet i kapp sonen och jag. Nu efter ett halvår i ettan så har jag en kille som lätt som en plätt tar ansvar för att gå själv till skolan, hänga upp sina kläder, plocka ur läxböcker ur ryggan osv. Sånt han för sitt liv inte fixade i fjol! När blev han så duktig?????
Och HUR gick det till då?
Jag tog en sak på allvar: Jag avkrävde ett samtal om dagen! Om hur dagen hade varit, hur hade han känt sig, hur hade jag känt mig... Vad var roligt, vad var jobbigt... Hur skulle man kunna ha gjort istället för att vråla och skrika osv. I dessa samtal gjorde jag klart för honom att jag inte heller kände mig nöjd med hur jag hade gjort i vissa situationer. Ofta satt vi i ett helt svart rum för att kunna prata utan att behöva se varandra i ögonen! Det funkade bättre när det var något som tyngde! Vi envisades med att KRAMAS!!!! Iallafall några gånger om dagen! Jag har fortfarande inte gjort det där arbetsschemat som jag tänkte göra... Han har fortfarande inte några egna sysslor... Vi är lika ostrukturerade allihop i familjen - men vi hjälps åt! Intressant nog så skriver han egna scheman och sätter upp stora mål för sig själv! 8) Det verkar ligga litet i hans natur och är kanske också anledningen till att vi inte behövt strukturera tillvaron så noga.Skulle kunna skriva ännu mer och trötta ut er totalt med mitt sju år och nio månader snack... men jag nöjer mig nu och avslutar med att bara säga en gång till: När SJUTTON gick det över och HUR????
Mamma till två pojkar.
Axel född Mars -00 och Gustav född Juli -03
Axel född Mars -00 och Gustav född Juli -03
Jag kunde nog inte tro att schemat på kylskåpet skulle göra en så stor skillnad, men det har verkligen hjälpt. Mycket som står där handlar om hans saker. Tex: ta rätt på kläder efter tvätten och packa skolväskan. Det är ju inte så mycket social delaktighet, men ändå.
Annars tycker jag att det vore mycket trevligt att få veta vad ERA trotsande 6-åringar gör hemma. Min Jakob
-plockar ur besticken ur diskmaskinen och lägger på rätt ställe
-tar ur tvätten ur maskinen (ganska morvilligt fortfarande)
-dukar till lunch (om han är hemma då) och middag
-dukar av tills det är snyggt i köket
-tar fram mjölk till alla måltider och mellanmål
-städar badrummen på lördagar
-torkar golvet efter måltid
-hämtar posten
-ger katten mat
-hjälper till med matlagning så mycket Mamma kontrollfreak bara orkar att det blir sneda gurkskivor, bränd korv och redning i köksfläkten.
Det var det jag kunde komma på såhär på natten....
Jag har VÄLDIGT svårt för att spela teater också, men jag måste väl börja försöka. Idag, måste jag bara berätta, slog David sin storebror i huvudet med ett nyss inhämtat vedträ..... Det gjorde förstås redigt ont på Jakob, och jag fick David att be om ursäkt, men han skrattar ju hela tiden och Jakob är alldeles förtvivlad. Det blir ju inte under 6-årstrots, men vad gör ni när de slåss? För båda slåss.... "Vi slåss ju inte här hemma brukar vi säga". De får säga förlåt och kramas, men så är de på varandra igen. Som tur är, oftast utan vedträn...
Kul att läsa om era 6-åringar. Det hjälper mig när det är kaos hemma....
Annars tycker jag att det vore mycket trevligt att få veta vad ERA trotsande 6-åringar gör hemma. Min Jakob
-plockar ur besticken ur diskmaskinen och lägger på rätt ställe
-tar ur tvätten ur maskinen (ganska morvilligt fortfarande)
-dukar till lunch (om han är hemma då) och middag
-dukar av tills det är snyggt i köket
-tar fram mjölk till alla måltider och mellanmål
-städar badrummen på lördagar
-torkar golvet efter måltid
-hämtar posten
-ger katten mat
-hjälper till med matlagning så mycket Mamma kontrollfreak bara orkar att det blir sneda gurkskivor, bränd korv och redning i köksfläkten.
Det var det jag kunde komma på såhär på natten....
Jag har VÄLDIGT svårt för att spela teater också, men jag måste väl börja försöka. Idag, måste jag bara berätta, slog David sin storebror i huvudet med ett nyss inhämtat vedträ..... Det gjorde förstås redigt ont på Jakob, och jag fick David att be om ursäkt, men han skrattar ju hela tiden och Jakob är alldeles förtvivlad. Det blir ju inte under 6-årstrots, men vad gör ni när de slåss? För båda slåss.... "Vi slåss ju inte här hemma brukar vi säga". De får säga förlåt och kramas, men så är de på varandra igen. Som tur är, oftast utan vedträn...
Kul att läsa om era 6-åringar. Det hjälper mig när det är kaos hemma....
Mamma till Jakob f?dd 011102 och David f?dd 051124!
Hej!
Vad kul att så många med lite större barn också skriver här.. Har själv en raring som fyller 6 år i juni, och en storis som precis fyllt 9(och en lillskrutta som snartblir 4 år), och prövningarna är stundtals hårda....
Mina båda yngsta hjälper mig mycket i köket, och även om det ibland blir lite kaotiskt så går det fantastiskt bra, förra veckan så stekte lillskruttan hamburgare nästan själv(med mig strax intill).Faktum är att just den dan så blev middagn klar i tid tack vare att de båda två jobbade så bra i köket! Andra saker dom görkan vara
-river ost och skär grönsaker
- diskar glas
-dukar fram och av
-rör i grytor och bakar etc. s
-sätter på tvättmaskin och torktumlare, diskmaskin
-gör rent handfat..
Sexåringen är dock svårare att få att hjälpa till, men jag jobbar med min egen attityd här också, det beror ju mycket på hur man "lägger fram saker och ting". Jag har som mål att sätta upp kom-ihåg-lappar på kylskåpet över vad som skall göras, till alla i familjen, det verkar vara en fantastiskt bra idé. Det här med teater är inte min starka sida, men man kanske skulle försöka sig på nån liten "teater" När det gäller att slåss så händer ju det också ibland. Vi har t ex tagit fram ett gammalt hederligt hockeyspel nu,och det är ju en konst att förlora....., för både 6- och 9-åringar!!!!!! 
Vi brukar också säga att -Vi slåss inte, vi tar hand om varandra. Nu får ni krama om varandra istället! Problemet för oss är att 6- åringen för det mesta inte tar detta på allvar utan "skojkramas", ålar sig liksåm, och det gör ju att den andra parten blir irriterad.. Tips önskas för hur man hanterar detta!!!
Jag "hänger gärna på" denna tråden också, 6-åringar är spännande........ Återkommer.......
Kramis, Mariapia
Vad kul att så många med lite större barn också skriver här.. Har själv en raring som fyller 6 år i juni, och en storis som precis fyllt 9(och en lillskrutta som snartblir 4 år), och prövningarna är stundtals hårda....
Mina båda yngsta hjälper mig mycket i köket, och även om det ibland blir lite kaotiskt så går det fantastiskt bra, förra veckan så stekte lillskruttan hamburgare nästan själv(med mig strax intill).Faktum är att just den dan så blev middagn klar i tid tack vare att de båda två jobbade så bra i köket! Andra saker dom görkan vara -river ost och skär grönsaker
- diskar glas
-dukar fram och av
-rör i grytor och bakar etc. s
-sätter på tvättmaskin och torktumlare, diskmaskin
-gör rent handfat..
Sexåringen är dock svårare att få att hjälpa till, men jag jobbar med min egen attityd här också, det beror ju mycket på hur man "lägger fram saker och ting". Jag har som mål att sätta upp kom-ihåg-lappar på kylskåpet över vad som skall göras, till alla i familjen, det verkar vara en fantastiskt bra idé. Det här med teater är inte min starka sida, men man kanske skulle försöka sig på nån liten "teater"
När det gäller att slåss så händer ju det också ibland. Vi har t ex tagit fram ett gammalt hederligt hockeyspel nu,och det är ju en konst att förlora....., för både 6- och 9-åringar!!!!!! Vi brukar också säga att -Vi slåss inte, vi tar hand om varandra. Nu får ni krama om varandra istället! Problemet för oss är att 6- åringen för det mesta inte tar detta på allvar utan "skojkramas", ålar sig liksåm, och det gör ju att den andra parten blir irriterad.. Tips önskas för hur man hanterar detta!!!
Jag "hänger gärna på" denna tråden också, 6-åringar är spännande........
Återkommer.......Kramis, Mariapia
Mamma till tre älskade trollungar f. -98, -02 och
-04
-04