Rädd för kladdigt

[vanna]

Hej! Min Tvååring har börjat bli ledsen och orolig över allt sånt som han kallar kladdigt. Allt från mat till kritor och blir det minsta fläck på kläderna tar han av sig dem direkt.
Det hela är faktiskt en aning märkligt. Sonen och hans bror har i alla tider ätit med hela kropparna och undersökt det mesta fritt och glatt. Jag är alltså ganska säker på att det inte handlar om vår inställning och det är väldigt tvärtemot hur han varit förut.
Någon som har förslag på hur jag kan hjälpa honom att komma ur det här? Det upptar verkligen en stor del av hans tid och jag har liksom fastnat i att hjälpa till att torka av hans fingrar när han blir orolig för kladd och ber om hjälp.

Jag har funderat på försenat förtrots eftersom vi inte upplevt något alls av den varan förut. Samtidigt är jag lite skeptisk till just den sortens felsökning. Men jag vill kunna visa honom att det här inte är farligt- utan att bagatellisera hans bekymmer.
Eller är det jAG som gör för stor affär genom att uppmärksamma det..?

[annawahlgren]

När man är två år vet man - eller tror att man vet - hur allting ska vara här i världen. Man är - ska få vara - kung över sitt rike på jorden. Kladd är då bokstavligen en röra! Och hur kladdig är exempelvis mamma?

Vad han behöver lära sig är att världen ibland ställer till det, oplanerat och okontrollerat, och det är verkligen ett elände som drabbar oss alla. Vi har ett schå med att städa upp i röran. (Bli gärna förskräckligt kladdig själv vid tillfälle )

Säg bara "Oj då!" med lagom bekymrad min och lär honom - i handling, inte med tjat och naturligtvis inte förebråelser - hur man gör när man fått kladd på händerna (tvättar dem noga - själv) eller kläderna (tar bort fläckar Lägger i smutsen Tvättar, regelrätt )

Och så pris och beröm efteråt, inte på temat: "Vad DUKTIG du har varit" utan: "Titta, vad BRA det blev, precis så gör man när man har fått kladd på sig! Jättebra "

(Med denna lilla paktande, sociala delaktighets-exercis kan jag dessutom lova att både kladdnoja och själva kladdet minimeras inom kort.)

[vanna]

Tack så mycket, Anna, för ditt svar!

Lite mer saklighet och lugn således. Vi har redan idag haft lektioner på temat kladd och hur man beter sig med det.

Och vad gäller lugnet och sakligheten så fick jag en lektion av min äldste pojke nu ikväll. Lillebror ropade efter läggning att gosekossan var kladdig och jag fick ett duttåterfall och gick in och tröstade lite lagom förvirrat. Då satte sig storebror upp i sin säng och meddelade: mamma ut, Ajon sova, mamma säga nattnattsovsågott UTE! 8) Javisst ja...det var ju så det var.

En liten fråga till, dock. Hur hanterar jag det som faktiskt inte är kladdigt? Kossan ikväll var möjligen en aning snorig men ofta kan han säga att något är kladdigt utan att så alls är det minsta fallet- och då jagar han verkligen upp sig på ett sätt som slutar i utbrott.

[tröttmamma]

Hej Vanna!

Ska berätta om ett litet barn på ett dagis som skrek av förtvivlan när han spillde mjölk på bordet.Lika dant var gång, personalen blev fundersam varför och mamman sa att det var lika dant hemma...

Så en dag när pojken spilde ut sitt mjölkglas och börjar skrika som en tok tittar en av personalen på pojken säger: Oj då! Var på hon börjar köra med fingret i den utspillda mjölken på bordet, och brummar runt som en bil, sladdar runt lite så det nästan skvätter.
Pojken blir tyst av ren förvåning.... Så torkar de upp spillet utan komentar.

Denna prosedur utförs några gånger och rätt som det är när pojken spillt ur mjölken , skriker han: Idag ska jag köra bilen, tut tut. Efter det var det bara oj då!, när mjölken råkade hamna på bordet.

När jag hörde den här berättelsen så tänkte jag bara: Tur att det inte börjades hällas mjölk på bordet bara för att få köra bilen...

Hoppas det löser sig för det är jobbigt med barn som säger usch till allt!
Lycka till / Helene

[annawahlgren]

... jag fick ett duttåterfall och gick in och tröstade lite lagom förvirrat. Då satte sig storebror upp i sin säng och meddelade: mamma ut, Ajon sova, mamma säga nattnattsovsågott UTE!

Underbart Som jag brukar påpeka - de små barnen är våra bästa pedagoger O:)

Tack, tröttmamma - detta OJ DÅ är verkligen magiskt. Dels ger det dig respit, vanna, så att du inte genast trillar i servicefällan och tror att du måste lösa alla problem åt barnet, helst igår utan hinner tänka efter före några sekunder. Varpå du kanske studsar tillbaka problemet dit där det hör hemma: "Oj då! Och vad ska du göra då, då " Och lära dig vänta, lyssna på "svaret" och respektera det. Och / eller så där lite förslagsvis undra: "Ska du TVÄTTA den, kanske " Ja, du förstår

[vanna]

Tack Tröttmamma för både ojdå och bilkörandet.

Tack Anna! Jag har trillat i servicefällan så många gånger att jag bosatt mig där sista tiden. Nu har jag flyttat därifrån. Och båda pojkarna Bror KAN ju. Såklart.

[annawahlgren]

Underbart. Tänk dig lite lagom handikappad. "Mamma KAN inte. Kan DU "