1,5-åring med mycket trasslig sömn. Vad göra????

[björnmamma]

Hej alla,

jag har en 1,5-åring som sedan lång tid tillbaka sovit mycket bra. Han går och lägger sig och somnar rätt omgående vid 19.30 och har sovit vanligtvis fram till 07.00. På dagen sover han ca 1,5-2 timmar beroende på dagsform. Sedan några veckor tillbaka är han dock som förbytt.

1. Han vägrar att somna själv - vill att vi ska sitta och hålla honom i handen tills han somnar. Han känns väldigt otrygg. Detta är killen som annars aldrig haft problem att somna själv i sin egen säng. Vadan detta? Vad gör vi för att komma ur det? Vi har försökt flera ggr - ramsat etc - men han skriker som en skogstokig och vi är rädda att grannarna snart ska klaga.

2. Han vaknar till flera ggr under natten - ibland somnar han om själv, ibland inte. Då är han fruktansvärt ledsen och nästan otröstlig. Det verkar ibland som att han drömmer fortfarande.

3. Han vaknar så tidigt!!! Han har börjat vakna vid 06 och är precis som att han är piggast i världen. Oftast ganska glad - ligger och ropar på mamma och pappa ett tag innan han blir förbannad för att vi inte kommer. Går man in och lägger ned honom (han står ju så klart upp i sängen) eller ramsar utanför blir han, igen, skogstokig. Samtidigt kan han inte gå upp vid 06 - då är han dödstrött redan vid 08. Sover han för mycket - jag tycker inte det?

Är det så att 1,5-åringar är oroliga mer än normalt? Jag har hört att det kan vara en känslig ålder då de är något mer introverta, men jag visste inte att det skulle sätta sig på sömnen....någon med erfarenheter? Vad göra????

[T.P]

Hej ..min 1.5 åring har från att sovit som en prins hela sitt lilla liv men även här har det börjats ifrågasättas mkt, kan även vara klarvaken 2 timmar mitt i natten oftast inte så mkt skrik utan mest gap. Men han gapar högt och jag tänker oxå på grannarna då det är otroligt lyhört. Vi hör dom sitta och snacka då det är tyst hemma hos oss.. så man kan undra om dom får sovit på nätterna.. ska prata med dom när jag träffar på dom nästa gång.
Sonen har även lite sämre aptit än vanligt trots jag har 4 tim mellan målen
men det vet jag ju är vanligt vid den här åldern..
Antar att det mesta hänger ihop med "förtrotsen"

Vi allihop är så "bortskämda" med vår sköna sömn, och jag känner hur trött och lättirriterad/deppig man blir av avbruten sömn ef ett tag. Tänker på dom barn/föräldrar som har det sähär i flera år
Som tur är finns ju bra hjälp att få här.. tar gärna del av lite råd jag med..

[björnmamma]

Precis så känner jag också! Man är så bortskämd att man inte fixar när det börjar strula igen...man är inte van att behöva gå upp flera ggr under natten. Frågan är hur länge detta brukar sitta i - någon som vet? Är detta en "fas" eller bör man oroa sig för att det blir permanent? Och vad kan vi göra åt det nu i så fall?

[annawahlgren]

Vlkommen är du (om jag inte sagt det förut )

Han vägrar att somna själv - vill att vi ska sitta och hålla honom i handen tills han somnar. Han känns väldigt otrygg.

Nej, han varken "vägrar" eller "vill" - stryk det Han ställer frågor, och det gör små barn i påståendets form.

Däremot är det riktigt att han "känns väldigt otrygg", för det är precis vad han är. Och det är bara ni överlevnadsgaranter som kan råda bot på den saken.

Oroliga frågor ("Kommer vargen och tar mig nu ") ska ha betryggande svar. Inte frågor i retur, och inte ansvarsbeläggande av barnet.

Om förtrotsen kan du läsa mycket här Den pågår i ca 2 månader och ska ses som en för de ömma föräldrarna nyttig övning inför trotsåldern Som är en verkligt spännande utmaning och synnerligen utvecklande, för både barn och vuxna

Läs också gärna månadens krönika, januari 2008, om säkerheten, som är just vad ni ska förmedla nu (som alltid), så att han kan sova lugnt. Åtminstone. När nu det mesta annat står på huudet.

[björnmamma]

Tack för välkomnandet!!! Och tack för tipsen - det känns skönt att veta att detta inte är något konstigt och framför allt något gemene man "känner till". Vi satsar nu hårt på att hitta tillbaka till "gamla" rutiner igen och jag tror att det kommer att ge resultat. Vi ser ju att sonen är oerhört otrygg dagtid också - han är som ett plåster och väldigt mammig/pappig hela tiden. Kanske inte så konstigt att det då är stökigt även på natten.....

Är det något fysiologiskt som händer vid 18 månaders ålder som gör att denna otrygghet skapas just nu?

[annawahlgren]

Det är inte så mycket otrygghet som ett första, inre ifrågasättandetvång, en försmak som sagt av trotsåldern. Barnet ställer nya frågor - nya för både sig själv om omvärlden. Leta inte fel på barnet Små barn växer och utvecklas såväl fysiskt som psykiskt, intellektuellt och andligt. Det är bara att hänga med i svängarna och svara mot de nya - eller annorlunda uttryckta - behov som uppstår allteftersom. Precis som man får förnya garderoben I Barnaboken har jag försökt beskriva utvecklingen hela vägen.