slappa föräldrar

[Linnéa med två barn]

Vi har en grannfamilj med två flickor,en ettåring och en femåring, som vägrar säga till sina barn. När vi träffas är det bara våra som får tillsägelse när de gör något. Tillslut undrar ju våra barn varför de andra får göra si och så men inte de. Det är varje förälders ansvar att se till sitt barn. Man undrar om det bara är lathet eller om det är någon slags tanke bakom, typ "fri uppfostran". Har man en ettårig flicka som är överallt när man är borta så går man väl med och ser till att inget ömtåligt ryker? Vi har verkligen inte mycket prydnadssaker, men det finns ju annat ömtåligt i ett hus. De här föräldrarna sitter ner tills det kraschar, eller tills någon slår sig riktigt rejält. Typ "trillar man ner för trappan så kanske man inte klättrar där mer sen." Det blir vi andra som får passa. Jag vet att många här inte använder ordet nej, och de kanske är av den åsikten också. Men jag tycker det upplevs väldigt slappt och ansvarslöst när man är hemma hos andra. När barnen leker i ett annat rum blir det MYCKET konflikter om saker, och man kan inte räkna med att barnen löser allt själva, utan då blir det den största och starkaste som vinner alla konflikter. Därför sitter jag gärna med och hjälper dem medla emellan varven. Men de här föräldrarna fikar hellre. Så länge de inte hör något så tror de det är bra, men det blir synd om de minsta som inte kan hävda sig mot de stora.

[Nancy]

Jag tänker så att man får gå halva vägen var. Största ansvaret har såklart föräldrarna (som du skrev) men om vi t.ex skall till någon som har många saker de är rädda om är det ju lite smart av dem att flytta undan en del om de nu är oroliga.

Tycker det låter lite synd att du inte kan få fika med de andra vuxna. Tror du att det går att prata med dem om hur du känner det

Hälsningar från Nancy

[Gäst]

Det här är jättesvårt. Det finns faktiskt vänner som vi umgicks tätt med innan vi alla fick barn som vi inte alls fungerar med längre. Vi är för olika helt enkelt...

Jag tycker det måste vara lagom. Lika irriterande som ignorerande föräldrar är tycker jag överbeskyddande och lägga-sig-i-och-styra-upp-allt-föräldrar är. Jag blir otroligt trött på föräldrar som inte har minsta tilltro till barnens förmåga att leka och reda ut minsta konflikt själva. Jag är en avvaktare! Fast absolut inte på förstörande eller farligt beteende!

Svår avvägning. Föräldraskapet sätter förhållningssättet till släkt och vänner på prov tycker jag!

Tinis

[inger]

Om man är hemma hos någon annan och har en ettåring får man väl höra sig för lite var det går bra att leka och vad värdparet är rädda om.
Man befinner sig väl ganska nära ettåringen om man är borta.
Det är ju annorlunda hemma där man känner sin egen miljö tycker jag.

Det här handlar inte om att säga nej, utan om att övervaka beskydda en ettåring som ju behöver det stödet från förälder när man befinner sig utanför flocken.
Om föräldern fikar och ettåringen är inom synhåll så man ser när barnet undersöker så är det ok.
Sen är ju alla ettåringar olika.
Men min erfarenhet är i allafall att just ettårsåldern är en period när barnet inte ska lämnas utan tillsyn. Sen kan man utöva den tillsynen på olika sätt.

Ordet nej kan visst användas i uppfostran av femåringar. Det AW pratar om är ju det nej som begränsar små barns naturliga nyfikenhet på världen. Det finns ju exempel i barnaboken hur man visar barnet exempelvis hur en bok användes, bläddras i stället för att rivas sönder.

Det här handlar om aktivt föräldraskap och inte om överbeskydd.
Dina vänner skulle behöva tillämpa ett mer aktivt och närvarande föräldraskap låter det som tycker jag.

Jag är själv konflikträdd och viker mig ofta istället för att ta konflikten. Det vinner jag ingenting på. Tvärtom blir man en slätstruken mes om man fortsätter så .
Därför nosar jag nu direkt upp att det här är en konflikt som du måste ta.
Desto viktigare att ta den då ni faktiskt var nära vänner förut och desto svårare förstås.

[inger]

Läst inläggen lite hastigt.
Förstår att ursprunget handlar om grannar och inte om nära vänner.
Då får man ju först bestämma hur viktiga grannarna är innan man tar en konflikt.

Är det människor som man ska undvika?
Ska ni umgås i fortsättningen står jag ändå fast vid att det behövs ett samtal kring detta och att man får vara beredd på att det kan bli lite konfliktfyllt.
Det är ohållbart eftersom barnen börjar undra varför de andra barnen får bete sig hur som helst.
Så jag skulle ta ett prat med föräldrarna för barnens skull och säga precis som det är.

[Gäst]

Jadu, slappa föräldrar... inte så kul.
Personligen blir jag mest förbannad över den slappheten det innebär att barnen får bete sig hur som helst.
Att barnen tex tillåts ha trotsutbrott
eller att barnen gör illa andra männsikor
eller när de trotsar med stora bokstäver och river ut hem och hus...

Alltså väldigt mycket beteende

Nu har jag ju en1 åring, och jag kanske uppfattas som slapp.
Jag försöker ju att inte hindra.
Är jag på besök så brukar jag checka av lite, jag brukar helt fräckt flytta saker, som jag tror kan ryka om 1 åringen får tag i det...
Andra gånger visar jag att man klappar fint.
Men nej säger jag inte
Och ärligt talat, så vill jag sitta och fika.
Men har jag barnsäkrat hemmet innan, så tycker jag att det är helt OK.

När jag själv haft besök här hemma av 1 åringar, så är mitt hem till förfogande, det är oerhört frustrerande att fika med folk som stressar omkring och säger nej, och aldrig bara pratar en stund.
Jag brukar säga ifrån, typ: Det där gör inget, eftersom det handlar om så pass banala saker som pannor i pannskåpet som åker ut
Och jag brukar plocka undan de saker jag är rädd om, allt eftersom...

Kanske är jag slapp Undrar egentligen hur man uppfattas
Men ren beteendefostran, där är jag som en hök

[inger]

Rak kommunikation tror jag är bra.
Känner man sig obekväm av att någon annans ettåring är utan bevakning tex på övervåningen i ens hus så säger man det.
Har man en ettåring och är på besök hos någon så är det väl bara att höra sig för om det är ok att ettåringen huserar fritt.

Sitter någon och sväljer en massa ilska då är det ju uppenbart at tman behöver rensa luften.