Men när jag kommer in hittar jag sonen läsandes Bonniers Ordbok. Spjälsängens huvudände står mot en bokhylla eftersom att vårt dator/arbetsrum snabbt blev barnrum utan att vi tänkte på att möblera om speciellt mycket.
Oliver har alltså ställt sig upp i sängen och dragit ner boken
Och då har vi redan sänkt botten ett snäpp eftersom att han visade tendenser till det redan innan. Nu är kanten i höjd med hans haka ungefär när han står upp. Så idag på morgonen har vi tränat på att resa sig upp med hjälp av mina händer och han förstog precis vad han skulle göra.
Mammahjärtat håller på att spricka av stolthet. Han känns så stor, speciellt när han står där raklång och balanserar men är ändå så pytteliten. Mitt charmtroll.
