3, 5 åring som skriker och är arg

[AnnaK]

Hej allihop,
Jag skulle behöva er hjälp med att reda ut lite saker för jag svajar i mitt ledarskap här hemma och vi vill inte ha hit några vargar...
Ivar är 3,5 år nu och en himla härlig och pladdrig person. Men sedan en tid tillbaka så har han börjat bli himla arg och skrikig mot mig, pappa, lillasyster och inte minst mormor och morfar som han träffar mycket. Ofta så sammanfaller det med trötthet men inte alltid, och jag tycker också mig se att det började ungefär när lillasyster började gå och därmed började ta lite mer plats här hemma...
Siutationerna är givetvis nästan alltid kopplade till att man ber honom göra (eller inte göra) något som han motsätter sig - typ hjälpa till, avsluta något, klä på sig, komma och äta...
Jag har full förståelse för att hans värld är lite rörig just nu och att jag bör (och försöker också) att hålla mig så "vanlig" och lugn som möjligt. Mitt huvudbry är hur och var man sätter gränsen Ska jag låta honom gapa på hur som helst åt mormor eller sin syster För han skriker verkligen för sina lungors fulla kraft. NEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!!!!!!!! SLUUUUUUUUUUUTAAAAAAA! DUUUUUU ÄR DUUUUUUUUUUUUUUM! DUUUUUUMMMMMMMMMA DIIIIIIIIIIIG!!!!!!!!!!!
Är att låta honom ha sitt utbrott det bästa och gå därifrån (vilket inte alltid är lätt om man tex sitter i bilen) eller ska man/kan man sätta stopp någonstans och förvisa beteendet? När bör jag göra det i så fall och hur gör jag det bäst?
Jag vill verkligen göra rätt för min lilla kille så snälla hjälp mig med lite kloka råd.
Stort tack och God Jul Och tack för att ni finns.
/AnnaK

[Susanne G]

Hejsan!

Nej det där beteende är ju inge vidare.
Här hemma, har en tjej som är 3 1/2, säger vi helt enkelt såhär;

- Skrika får man göra för sig själv. Det finns ingen här som vill el orkar lyssna på det. Du kan gå in i sovrummet och skrika. Kom ut när du är färdig. Hon traskar in. Galer ur sig ilskan. Kommer tillbaka lättad och nöjd. Funkar alldeles utmärkt.

Angående "dumma dig" säger jag bara att sådär säger vi inte till varandra. Vi pussas och kramas i denna familjen.

Tror att du kanske är lite "rädd" för att säga ifrån. Det behöver du inte vara. Han väntar bara på det

Ha det/Susanne

[AnnaK]

Hej,
tack för tankar. Jag är faktiskt inte rädd att säga ifrån utan har gjort som du säger - skrika gör man på rummet och i vår familj har vi snälla röster och kramas/pussas. Skönt ändå att få veta att det är rätt strategi Skillnaden är att Ivar inte vill gå in på sitt rum och verkar inte alls lättad som din dotter utan blir istället ledsen när man ger besked. Och hur gör man när det sker mot t ex mormor/morfar hemma hos dem. Vart går man in då och skriker? Och hur gör man om beskeden på skriken bemöts med mer skrik? Det vill jag så gärna veta...

[Susanne G]

Hej igen!

Han blir kanske lite uppspelt när han kommer hem till mormor och morfar så han har svårt att hålla tillbaka känslorna. Det kan man ju förstå.
Han kanske kan få lite extra uppmärksamhet från dem precis när ni kommer. Att de småpratar lite med honom.

Ex. När jag kommer direkt från jobbet är det svårt för mig och sambon att kunna prata. Dottern vill ju givetvis prata med mig och har lite svårt att hålla tillbaka allt. Vi brukar ge henne den första tiden till prat och lite mys, sen är hon nöjd. Kanske kunde vara ngt?

Ni kanske kan förbereda honom lite mer om HUR man gör när man går hem till folk. Kanske spela lite teater innan. Få honom positivt laddad. Han kanske kan hjälpa dem att fixa fika när ni kommer dit. Det kan ni prata om innan, hur bra han är på att hjälpa mormor och morfar med ditt och datt.

När han skriker hos dem tycker jag att ni ska ta honom åt sidan. Säga till honom att man inte kan vara hos dem när man skriker så. De ska inte höra tillsägelsen, bara sonen. Fråga om han kommer ihåg vad ni pratade om? Hur vad det man skulle göra när man gick bort?

Skulle han fortsätta gala hade jag nog varnat några ggr och sagt att man inte kan vara där om man skriker så. Fortsätter han tycker jag ni ska åka därifrån. Skulle nog jag gjort. (Om de inte bor 20 mil bort som min föräldrar. )
Annars kanske ni kan ta in honom i deras sovrum eller så. Men jag tycker nog att de bästa är att åka därifrån.

Hoppas du fick lite mer input
Susanne