Ronjas vårskrik?

[father of sons]

Hej!

Sonen som nu är 8,5 månad har börjat uttrycka sin livsglädje väldigt högt.
I princip hela tiden: på bussen, i trappen, i parken, med mat i munnen..ja, överallt! Volymen har ökat med åldern.
Nu är det inte så att han alltid skriker dagarna igenom utan han har ett nyanserat språk ("viskar", jollrar, "pfffpf").

Vi tycker det är ok och har tolkat det som ren livsglädje (HÄR ÄR JAG- OOAAHHHH).
Vad har ni andra för erfarenheter? Känns detta igen?

/ Mamman till sonen

[wicky]

Jodå, Erik brukar diskutera allt möjligt från det han vaknar tills han somnar och precis som du beskriver så varierar uttrycken men ett som är favoriten för tillfället är "huh" - sagt med ett magstöd som skulle få vilken proffssångare grön av avund 8) .

Vi tolkar det också som en ren livsglädje och han får ju många människor att dra på smilbanden med sitt jollrande. Och, japp - det hörs...

[Lotta Sthlm]

haha det där skriket känner jag mycket väl igen!
Jag tror att folk i vår omgivning många gånger trott att Alva varit ledsen när hon låtit som värst men hon har ju bara varit superglad!

[gnillis]

Här babblas det mest hela dagarna numer.Igår kom det första riktigt bubblande skrattet ända långt ner i magen när vi busade lite vid blöjbytet-katten var tvungen att komma upp en sväng på skötbordet för att helt enkelt kolla vad i hela friden detta var.
Älsklingen står gärna i knät och "hoppar" vilket även är utmärkta tillfällen att gorma lite på mamma oxå-o då menar jag verkligen gorma-långa haranger i bestämd ton som avbryts av ett soligt skratt med precis hela ansiktet."Skället" på mamma kan även avslutas med ett envist smakande på och järngrepp om den skojiga näsan.
Vet inte vad som är så eländigt att man måste beklaga sig så fasligt men förfärligt låter det som hon har det....
Är övertygad om att denna lilla tjej har en rejäl skopa humor och är alltsomoftast glad och solig.
Väntar innerligt på nästa steg-kanske blir att gorma lite på pappa oxå?

[Lena]

Tjena!

Ja, visst låter det ljuvligt med alla olika ljud. Och som de experimenterar och provar olika varianter

Min dotter (8,5 mån) klämmer också ur sig rejäla och distinkta magstöds-huh. Och hon är alltid noga med att se på en efteråt för att avläsa effekten. Det låter väldigt bestämt, inte argt, utan snarare som ett uttryck för "jag är". Detta speciella ljud kom hos henne för ett par veckor sedan och sammanfaller i tiden med en del tecken på åttamånadersångesten. Så jag tolkar det som ett led i att hon insett sig vara en egen person, dvs "jag är"

Vad tror ni om en sådan tolkning?

[Mamma Tesked]

Jo, just runt den ålder var det MYCKET vrålande fast då var vi i oktober så vi får väl beteckna det som "gå-i-ide-vrål" Däremot försvann de när han började krypa och ställa sig upp efter några veckor... När han lärde sig detta tystnade han helt, jollrade inte ens!

[annawahlgren]

Härlig läsning

De små älsklingarna talar mycket riktigt om att de finns, gärna för hela världen (och låt oss hoppas att världen har humor) Och det är ju en stor, stor sak: att kunna uttrycka sig med annat än skrik och trist tyst joller Dessutom testar man sin rejäla prat- och ljudapparat, som faktiskt inte är helt färdig förrän NU - yiipeee För nu ska man snart börja prata ord. (Vilket man förmodligen tror att man gör )