Sitter just nu i doffan och snorar, medans Anton och pappan lagar middag. Koncentrerad tystnad från köket bådar gott!
Plötsligt hör jag pappan säga, med en smula uppjagadhet i rösten:
Anton, du får gärna vara med och hjälpa till, men när jag skär så måste du akta dina fingrar. Annars går dom av...!
Ja, det ser ju inte alls lika roligt ut i skrift. Men det lät verkligen roligt när han sa det