Igår gick Emil och jag genom skogen upp till mormor. Emil skulle lämna en limpa nybakat bröd som hans underbara Pappa bakat och en teckning som Emil gjort som skulle vidarebefodras till Gammelmorfar som fortfarande ligger på sjukhus.
På vår väg upp genom skogen hittar Emil en stor gren som ser ut som ett stort V. Han lägger det på marken och sätter en liten pinne tvärsöver och vips ropar han AAAAAAA ia, ia vilket då betyder att han gjort ett A precis som Ior gjorde i en av hans böcker.
Sicken klok liten unge. Sen höll vi i bokskogen och gjorde bokstäver av grenar och hade hur kul som helst i solskenet. 
När Emil och hans Pappa var på Simmis för några veckor sen parkerar de bilen som vanligt utanför simhallen. Alla tar sig ur bilen och Emil går fram till parkeringsmarkeringarna som är målade på marken och skriker T!!!! Pappan förstår inte först men sonen tar honom i hand och pekar bestämt på målningen och hojtar än en gång T. Det som vi ser som en vanlig parkeringsmarkering ser han som ett T och visst det var ju ett T.
Härligt med denna gränslösa syn på världen och samtidigt lite ledsamt över att vi vuxna blivit så trista att vi inte ens ser ett fett, härligt T målat på en parkeringsplats. Kram Susan
