Nu känns det som om vi har hamnat i en ond cirkel igen i vår familj. Vi behöver snabbt er hjälp och goda råd för att reda ut detta. Jag skall kortfattat försöka beskriva hur det är här hemma ibland.
Storasyster är äldst, 7,5 år, lillasyster 6 år och lillebror 1,5 år. De älskar varandra även om det då och då förekommer bråk och "tjafs" mellan systrarna. Det som jag upplever som jobbigt är storasysters beteenden i vissa situationer. Hon blir väldigt lätt ARG, ja riktigt ilsk, skriker, stampar i golvet, kastar saker omkring sig, kan t o m slå till både lillasyster och lillebror i farten... Hon vill klara av allting, att det skall vara perfekt, att hon skall kunna allt från början. Så, ja här finns mycken frustration. Hon lyckas inte få kontroll eller balans på detta. Går det inte som hon vill sätts stora artelleriet in. Skall väl ändå tillägga att vi föräldrar absolut inte har några sådana krav på henne, i alla fall inte medvetna. Till saken hör att lillasyster är mkt social, glad, utåtriktad, positiv till det mesta, tar sig an nya uppgifter med glädje och entusiasm, lyckas också med det mesta, blir sällan arg eller frustrerad av motgångar. Kan tänka mig att detta upplevs som jobbigt för storasyster emellanåt, att hon jämför sig med lillasyster. Tycker att vi försöker se till storasysters fötjänster och uppmuntra henne mkt, kanske inte tillräckligt? Känns som om storasyster har dåligt självförtroende. Säger ibland "jag kan ingenting. Allt blir fel" eller ännu värre "ingen tycker om mig". Vi kramar henne ofta, sitter nära henne, säger att vi älskar henne, men detverkar inte räcka. Hon behövs hemma, har ett veckoschema med arbetsuppgifter. När hon hamnar i dessa arg-affekter, skriker hon ofta till lillasyster, som ingenting gjort, att hon hatar henne. Har förstått att "hata" för storasyster inte har lika stark betydelse för henne som för mig. Första gången jag hörde det, försökte jag sedan förklara för henne att man kan tycka illa om ngt ngn gör, men inte personen. Detta gick fram, men nu i denna jobbiga period med många utbrott förekommer "hata" dagligen flera gånger. Det är precis som om hon använder det för att hon vet att jag inte tycker om det ordet. Jag försöker bortse från hennes "hata". Men, var finns här logiken? Hon kan skrika åt lillasyster för att sedan i nästa vända beklaga sig över att lillasyster inte vill leka med henne! Och om det är ngn som har överseende, så är det lillasyster. Samma beteende gäller lillebror: utan till synes anledning kan hon nypa lillebror, slå till honom eller ta ngt från honom bara för att få en reaktion (tror jag). Han, stackarn förstår inte. Sedan klagar storasyster över att lillebror bara leker med lillasyster. Det är sant att de yngsta har en mkt bra relation. Lillasyster är ju både stor och liten, leker lätt med lillebror på hans villkor. Storasyster vill genast bestämma över honom och då går det ofta på tvärs. Däremot är storasyster väldigt bra vad gäller skötseln av lillebror.Försöker ge henne betydelsefulla uppgifter här. Lyckas kanske inte alltid?
Jag (och det är nog jag här) har väldigt svårt att se på när storasyster kladdar vid matbordet. Hon har alltid, fram till nu, ätit med fint bordsskick. Nu kan hon ta med hela handen i riset på tallriken, slicka i sig maten etc. Här har jag svårt att kontrollera mig själv. Jag brukar först säga "nej, men vad händer här", därefter hårdnar tonen avsevärt när det fortsätter. Jag blir (alltför) irriterad här. Lillebror ser ju med förtjusning på också! Igår slutade det med att hon fick gå från bordet... Pappa reagerar inte lika starkt som jag. Jag skulle kunna ge flera exempel, men nu börjar det bli långt. Snälla, hjälp oss! Ser ni ngt mönster här, ngt som vi inte ser?
Hälsningar.
Syrén,
mamma till två flickor (00, 01) och en pojke (06)
storasyster blir så ARG
Hej Syrén 
Sen kväll är det och jag ska strax i säng. Vill dock ge dig ett början till svar så du inte känner dig alldeles övergiven.
Spontant så känner jag att din stora flicka är lite vilsen just nu och ni hänger i svansen. Utan att överanalysera eller läsa in en massa så fundera igenom hennes vardag med skola och allt och se så allt är som det ska vara. Sover som hon ska
Sysslor som hon ska Leker inte för mycket med andra barn utan hinner andas mellan varven Tid för små samtal
Oavsett "vad" så är ju detta ett beteende ni måste styra upp och det får ni göra parallellt. Vad som än stör henne så är ju ert jobb att lära henne hur man lever i detta livet och ni ska leda henne i hur man gör hemma hos er. Hon är en ganska stor tjej nu så ni kan prata med henne. Bästa är att ha familjemöte (även de små) och gå igenom hur ni vill att man ska vara mot varandra hemma i ert hus. Vilka sysslor alla ska göra etc. Barnen ska också få chans att komma till tals om både sysslor och annat som är viktigt för dem. Sök på familjemöte så får du säkert upp mer tips om det.
Har man sedan väl bestämt spelreglerna för just den här familjen så är det sedan lätt (lättare) att också hålla dem. OJDÅ, nu blev det visst inte så bra...du får du vara för dig själv en stund.
Samma gäller maten - hur ska vi har det Du och din make får också hålla en gemensam linje och om det inte fungerar så är det "tack för maten". Helt odramatiskt och utan tjat och arga miner. Vilken linje ni betsämmer är upp till er.
Inget tjat, inga arga miner utan tänk sakligt och konkret. Glöm inte beröringen när saker gått fel - dvs att man kramas läänge. Anna beskriver det väl i syskonkapitlet.
Sedan - läs också om 7 åringen i Barnaboken.
Vad tror du sålänge
Kram
Susanne
Sen kväll är det och jag ska strax i säng. Vill dock ge dig ett början till svar så du inte känner dig alldeles övergiven.
Spontant så känner jag att din stora flicka är lite vilsen just nu och ni hänger i svansen. Utan att överanalysera eller läsa in en massa så fundera igenom hennes vardag med skola och allt och se så allt är som det ska vara. Sover som hon ska
Sysslor som hon ska Leker inte för mycket med andra barn utan hinner andas mellan varven Tid för små samtal Oavsett "vad" så är ju detta ett beteende ni måste styra upp och det får ni göra parallellt. Vad som än stör henne så är ju ert jobb att lära henne hur man lever i detta livet och ni ska leda henne i hur man gör hemma hos er. Hon är en ganska stor tjej nu så ni kan prata med henne. Bästa är att ha familjemöte (även de små) och gå igenom hur ni vill att man ska vara mot varandra hemma i ert hus. Vilka sysslor alla ska göra etc. Barnen ska också få chans att komma till tals om både sysslor och annat som är viktigt för dem. Sök på familjemöte så får du säkert upp mer tips om det.
Har man sedan väl bestämt spelreglerna för just den här familjen så är det sedan lätt (lättare) att också hålla dem. OJDÅ, nu blev det visst inte så bra...du får du vara för dig själv en stund.
Samma gäller maten - hur ska vi har det
Du och din make får också hålla en gemensam linje och om det inte fungerar så är det "tack för maten". Helt odramatiskt och utan tjat och arga miner. Vilken linje ni betsämmer är upp till er. Inget tjat, inga arga miner utan tänk sakligt och konkret. Glöm inte beröringen när saker gått fel - dvs att man kramas läänge. Anna beskriver det väl i syskonkapitlet.
Sedan - läs också om 7 åringen i Barnaboken.
Vad tror du sålänge
Kram
Susanne
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Hej och tack för ditt svar. Jag tror absolut att du har rätt i att storasyster känner sig vilsen och vi inte ger henne tillräcklig ledning. Jo, hon sover, äter bra, dagliga rutiner, inte för mkt lek etc. Däremot kan jag känna ibland att de korta, dagliga mötena/samtalen med enbart henne inte alltid hinns med. Hemskt att säga, men så är det faktiskt. Det är så smidigt att ta systrarna tillsammans. De är så nära i ålder. Lätt att klumpa ihop dem, tyvärr.
FAmiljemöte, jovisst. men undrar om vi inte redan har talat för mkt med storasyster och övriga i familjen. Jag vet inte om hon orkar lyssna mer. Veckoschemat har vi utarbetat tillsammans. Jag tror mer på konkret handling. Pappan och jag måste nog, som du skriver, vara överens om vad som gäller vid exempelvis matbordet. Och, ja, det där med sura miner måste bort. Jag vet att jag ofta felar där.
Måste ändå säga att denna dag har gått friktionsfritt. Försöker utröna varför, snarare vad jag och vi sa och gjorde som fick storasyster att inte gå i taket idag igen. Jag var lugn, vi skrattade vid matbordet. Kanske var det den utlösande faktorn? Jag vet inte. Men, det gäller fortfarande att få storasyster i balans, att lära sig på ngt sätt att kontrollera sitt känsliga inre. Och, här känner jag mig vilsen. Ge mig fler råd!
Hälsningar,
Mamma Syrén
FAmiljemöte, jovisst. men undrar om vi inte redan har talat för mkt med storasyster och övriga i familjen. Jag vet inte om hon orkar lyssna mer. Veckoschemat har vi utarbetat tillsammans. Jag tror mer på konkret handling. Pappan och jag måste nog, som du skriver, vara överens om vad som gäller vid exempelvis matbordet. Och, ja, det där med sura miner måste bort. Jag vet att jag ofta felar där.
Måste ändå säga att denna dag har gått friktionsfritt. Försöker utröna varför, snarare vad jag och vi sa och gjorde som fick storasyster att inte gå i taket idag igen. Jag var lugn, vi skrattade vid matbordet. Kanske var det den utlösande faktorn? Jag vet inte. Men, det gäller fortfarande att få storasyster i balans, att lära sig på ngt sätt att kontrollera sitt känsliga inre. Och, här känner jag mig vilsen. Ge mig fler råd!
Hälsningar,
Mamma Syrén
Hej och tack för ditt svar. Jag tror absolut att du har rätt i att storasyster känner sig vilsen och vi inte ger henne tillräcklig ledning. Jo, hon sover, äter bra, dagliga rutiner, inte för mkt lek etc. Däremot kan jag känna ibland att de korta, dagliga mötena/samtalen med enbart henne inte alltid hinns med. Hemskt att säga, men så är det faktiskt. Det är så smidigt att ta systrarna tillsammans. De är så nära i ålder. Lätt att klumpa ihop dem, tyvärr.
FAmiljemöte, jovisst. men undrar om vi inte redan har talat för mkt med storasyster och övriga i familjen. Jag vet inte om hon orkar lyssna mer. Veckoschemat har vi utarbetat tillsammans. Jag tror mer på konkret handling. Pappan och jag måste nog, som du skriver, vara överens om vad som gäller vid exempelvis matbordet. Och, ja, det där med sura miner måste bort. Jag vet att jag ofta felar där.
Måste ändå säga att denna dag har gått friktionsfritt. Försöker utröna varför, snarare vad jag och vi sa och gjorde som fick storasyster att inte gå i taket idag igen. Jag var lugn, vi skrattade vid matbordet. Kanske var det den utlösande faktorn? Jag vet inte. Men, det gäller fortfarande att få storasyster i balans, att lära sig på ngt sätt att kontrollera sitt känsliga inre. Och, här känner jag mig vilsen. Ge mig fler råd!
Hälsningar,
Mamma Syrén
FAmiljemöte, jovisst. men undrar om vi inte redan har talat för mkt med storasyster och övriga i familjen. Jag vet inte om hon orkar lyssna mer. Veckoschemat har vi utarbetat tillsammans. Jag tror mer på konkret handling. Pappan och jag måste nog, som du skriver, vara överens om vad som gäller vid exempelvis matbordet. Och, ja, det där med sura miner måste bort. Jag vet att jag ofta felar där.
Måste ändå säga att denna dag har gått friktionsfritt. Försöker utröna varför, snarare vad jag och vi sa och gjorde som fick storasyster att inte gå i taket idag igen. Jag var lugn, vi skrattade vid matbordet. Kanske var det den utlösande faktorn? Jag vet inte. Men, det gäller fortfarande att få storasyster i balans, att lära sig på ngt sätt att kontrollera sitt känsliga inre. Och, här känner jag mig vilsen. Ge mig fler råd!
Hälsningar,
Mamma Syrén
Hej och tack för ditt svar. Jag tror absolut att du har rätt i att storasyster känner sig vilsen och vi inte ger henne tillräcklig ledning. Jo, hon sover, äter bra, dagliga rutiner, inte för mkt lek etc. Däremot kan jag känna ibland att de korta, dagliga mötena/samtalen med enbart henne inte alltid hinns med. Hemskt att säga, men så är det faktiskt. Det är så smidigt att ta systrarna tillsammans. De är så nära i ålder. Lätt att klumpa ihop dem, tyvärr.
FAmiljemöte, jovisst. men undrar om vi inte redan har talat för mkt med storasyster och övriga i familjen. Jag vet inte om hon orkar lyssna mer. Veckoschemat har vi utarbetat tillsammans. Jag tror mer på konkret handling. Pappan och jag måste nog, som du skriver, vara överens om vad som gäller vid exempelvis matbordet. Och, ja, det där med sura miner måste bort. Jag vet att jag ofta felar där.
Måste ändå säga att denna dag har gått friktionsfritt. Försöker utröna varför, snarare vad jag och vi sa och gjorde som fick storasyster att inte gå i taket idag igen. Jag var lugn, vi skrattade vid matbordet. Kanske var det den utlösande faktorn? Jag vet inte. Men, det gäller fortfarande att få storasyster i balans, att lära sig på ngt sätt att kontrollera sitt känsliga inre. Och, här känner jag mig vilsen. Ge mig fler råd!
Hälsningar,
Mamma Syrén
FAmiljemöte, jovisst. men undrar om vi inte redan har talat för mkt med storasyster och övriga i familjen. Jag vet inte om hon orkar lyssna mer. Veckoschemat har vi utarbetat tillsammans. Jag tror mer på konkret handling. Pappan och jag måste nog, som du skriver, vara överens om vad som gäller vid exempelvis matbordet. Och, ja, det där med sura miner måste bort. Jag vet att jag ofta felar där.
Måste ändå säga att denna dag har gått friktionsfritt. Försöker utröna varför, snarare vad jag och vi sa och gjorde som fick storasyster att inte gå i taket idag igen. Jag var lugn, vi skrattade vid matbordet. Kanske var det den utlösande faktorn? Jag vet inte. Men, det gäller fortfarande att få storasyster i balans, att lära sig på ngt sätt att kontrollera sitt känsliga inre. Och, här känner jag mig vilsen. Ge mig fler råd!
Hälsningar,
Mamma Syrén