Hur får jag honom att ta nappflaskan?

[Camilla_H]

Jag har gott om bröstmjölk och amningen fungerar super men jag måste ändå slut amma, troligen, då min kropp håller på att falla isär och jag måste nog börja äta medicin för detta. Ska till ortopeden i morgon och får då veta hur de vill dra upp strategin för att få mig okej igen.

Men min son vägrar ta nappflaskan. Det har fungerat bra några gånger men vi tycker att det blir sämre och sämre och nu vägrar han totalt.

Vi har låtit honom skrika för att se om han till slut tar den ändå men jag orkar inte med det helt enkelt. Vi har testat en mängd olika nappar och flaskor, vi har testat både jag och pappan med samma resultat. Jag har försökt "lura" över honom från bröstet till flaskan och jag har försökt att prata och uppträda säkert och tydligt. Jag har också försökt att lugna honom som vid matvägran i BB-boken och dessutom har jag testat att ge vid olika tillfällen på dagen. Inget har hittills hjälpt, han har nappen i munnen men suger inte utan skriker helst och tittar på mig med helt rödgråtna ögon... Jag orkar inte det då jag vet att jag har full bröstet med mjölk - kanske att det skulle vara annorlunda om jag inte hade det...

HJÄLP!

/Camilla

[blivandemamma]

Usch vilken jobbig situation ni har hamnat i. Speciellt nu när du inte mår bra och allt. Jag måste inte sluta amma, och tänker inte göra så heller, men vill trappa ner lite. Så jag började också ge flaska vid eftermiddagen då. Tänkte mig ett vällingmål här. För mig är det otroligt laddat med flaska. Fråga mig inte varför. Tror det beror på att man som mamma vill ge det absolut bästa- bröstmjölken. Dessutom tycker jag om amningen, den är mysig och funkar perfekt. Men jag hade bestämt mig för det här vällingmålet av många skäl, inte minst praktiska.

Flaskan är känslomässigt laddad. Dessutom har du en stor rädsla för att han inte skall ta den. Vad gör du då? Varför tar han inte den? Vad skall jag göra? Han känner dina frågor, frågar själv och du kan inte förmedla att flaskan är lugn med en ATTITYD AV SJÄLVKLARHET! Så lugna dig själv, så lugnar du honom. Jag började nynna på en melodi som jag själv tycker om, lugnt och metodiskt. Du måste skapa ett LUGN i det här med flaskan. Han fattar inte! Du är upprörd, rädd att han inte skall ta den och uppgiven över att behöva ta en fight. När du kan TA LEDNINGEN, kommer han bli lugn. Jag vet av egen erfarenhet, been there, done that!

Kom igen nu, du fixar det här! *pepping* kram!

[Cyan]

Hej! Jag har inte varit där du är, men har läst mycket om amning kontra flaska av andra skäl. Ett råd jag sett för din situation är att låta någon annan, förslagsvis pappan, sköta övergången. Någon annan kanske har lättare att få till den attityd av lugn som blivandemamma skrivit om. Om du dessutom åker bort så att inga bröst och ingen bröstmjölklukt finns i närheten, så kan det gå ännu lättare. Lycka till, hur du än gör!

[TorsMamma]

Om du nu skall sluta amma, men pumpar för fullt så långt det går... Kanske skulle "koppmatning" fungera?

Det finns specifika "koppar" för ändamålet att köpa på apoteket. Kanske även "pipmugg" kan vara ett alternativ? Då tänker jag min inte sådna pipmyggar med "droppstopp" utan där det flööödar.

Har du även prövat med napp storlekar olika. Ända upp till de med 3 hål?

Tor varken var/är någon bra amma/flask bebis så här koppmatades han de första 3 veckorna av sitt liv, men sen ammade han och "tvångsmatades" med flaska enl. "ömmajärngreppet" en kort tid. Så fort det bara gick infördes pipmugg och därmed också (runt 3 mån+) mosad banan, päron, gröt, välling osv... Men försiktigt.

Så försök hitta en strategi som innebär MÄTT och kanske inte just fokuserar på flaskan. Så fick jag skjuta mina vargar.

[SusanD]

Att låta Pappan ge flaskan är en jättebra lösning eftersom vi ammande mammor luktar tuttemjölk och dessutom har vi inte det lugn som krävs när liten trilskas.
När Emil skulle vänjas vid flaskan var han mer än ovillig, vi stod upp och höll honom i famnen och så fick han titta på en stor klocka vi har på väggen samtidigt som vi tuttade i mjölk med flaskan. Vi gav honom alltid flaskan direkt när han vaknade eller vi väckte så att han var hungrig men inte upprörd. Det tog några dagar med envist flaskmatande i kombination med ammandet innan poletten trillade ner.

Igår skulle Sigge få prova flaskan och vi såg fram emot samma scenario som med storebror. Men ack vad vi bedrog oss, Sigge kastade sig över flaskan och slök innehållet. Så olika de små kan vara.

Lycka till.

Kram Susan

[lindborgskan]

Ja usch det är inte alltid lätt att få dem att ta flaskan.

Båda mina barn har trilskats med flaskan. Moa behövde extra på kvällen när hon var ca 3 mån och då började jag med flaskan coh första 2 gångerna tog hon den coh sen var det stopp och hon gjorde precis som din hade nappen imunnen men vägrade suga. Vi köpte flera olika nappar osv osv men det tog över 1 mån innan hon tog flaskan riktigt och då kämpade jag varje kväll med henne.

En kväll tänkte jag att nä nu ska hon ta flaskan om det så tar ända till 22 och då tog hon den efter 30-45 min. Jag gick runt med henne i rummet och gungade med henne och tillslut tog hon lite. Men som sagt det tog evigheter tills hon gillade flaskan. Nu när vid 6 mån tar hon flaskan utan problem.

Mitt tips är att ge inte upp och stålsätt dig. En annan sak jag gjorde var att jag gav henne den när hon vaknade på morgonen och var vrålhungrig och lite sömning.

Lycka till

[Krümel]

Vi har också kämpat med flaskan, men bara till kvällsslurk, och det som funkade bäst var sittande upprätt tittandes på tv... 8)
Nu har vi börjat med gröt på kvällen istället och lite mat mitt på dagen. Mycket roligare och åh vad mätt man blir.

[Camilla_H]

Hej alla som varit så snälla och svarat! Jag har begrundat och funderat och nu har vi kört igång så här kommer en första rapport!

Vi har också kämpat med flaskan, men bara till kvällsslurk, och det som funkade bäst var sittande upprätt tittandes på tv... 8)

Det ni förmedlat i era inlägg är ATTITYD och små knep att underlätta för den, tex att pappan matar.

I vårt hushåll är det jag som har attityden. Jag tränar framgångsrikt stora (hästar) och små djur (ffa katter) till att bli trevliga och framförallt säkra individer. Då behövs en attityd av självklarhet och trygghet, speciellt med hästarna som är flykt-/bytesdjur och är likamed död med en dålig ledare.

Pappan är mera tveksam än jag och mindre envis så det är inget bra alternativ. Men hur gjorde vi då?

Jo, precis som Krümel skriver! I går hade jag en tid hos frissan på kvällen och under tiden jag var där blev det dags för nattslurk. Så pappan gjorde iordning flaska och började och när jag kom hem så hade Arvid skrikit i ca 25 minuter och pappan var både lomhörd och känslomässigt utmattad. Men jag var pigg och glad för ny frisyr(!) så jag hade en ovanligt positiv inställning i dessa dagar (trots kryckor och elände), så jag tog över och satt mig helt sonika att titta på TV. MEN DET VIKTIGASTE - jag letade i mitt lager av hästträningsattityder och insåg att detta är en varelse som lyder under samma inlärninspsykologiska principer som amöbor till vuxna människor och bör bemötas på samma sätt som mina djur.

Så jag tittade på TV och ignorerade honom fullständigt (även om det gjorde ont i hjärtat!) så länge som han skrek. Nappen på flaskan hela tiden i hans mun.

När han efter ca 10 minuter (han hade ju skrikit av sig lite med pappan innan) tystnade och slöt munnen om nappen så släppte jag TV:n, gav honom full uppmärksamhet och berömde allt jag kunde, samt pussade på pannan. När han började skrika igen upphörde jag OMEDELBART med berömmet och återvände till TV:n. Nu skrek han bara någon minut innan han tystnade. Samma sak igen och sen skrek han ca en halvminut innan han slutligen åt upp alltihop utan avbrott! Sen var han superglad och go'.

Idag gav jag flaska till förmiddagsmålet. Nu skrek han några minuter en gång och sen åt han hela 90 ml ersättning.

Så som jag tränar alla djuren; ignorera det beteende du inte vill ha, beröm det du vill ha!

Och min kompis sa - "men Camilla, du har ju hela tiden sagt att du ska hantera barnet som du gör med hästarna - varför har du inte gjort det med flaskan?". Ja, varför har jag inte det? För att jag är MAMMA och inte MATTE nu... Det är inte lika lätt att stålsätta sig när det sliter i hjärtat men ibland måste man och gör man på rätt sätt blir pinan kort och glädjen efteråt stor, det tror jag till fullo på.

Tack för att ni fick mig att inse att det inte heller här finns några quick-fix utan handlar om attityd och tålamod!

/Camilla

[TorsMamma]

OJ Camilla_H, detta är så välskrivet att jag inte kan "citera" allt utan bara konstatera att du är ju UNDERBAR!!!

Och du, samma verktyg går att applicera på Guben och även han får en viss "attityd" med tiden, JAG LOVAR!

Jag kör med exakt samma på Tor!

Härligt jobbat! Hoppas på fler underbara rapporter!!

Nej, inga quick fix finns, bara målmedvetenheten och "attityden". Och med dem två klarar man MÅNGA olika perioder i sitt liv. Du skall se att den kommer att sättas på prov många gånger.
Men man står där stadig och stark för sitt barn, FÖR MAN HAR INGET ANNAT VAL!

[lindborgskan]

Kul att det funkar med flaskan nu!

Tänk att det gör så mkt med attityd, lätt att glömma när man är mitt uppe i det.

/Jenny

[MiaP]

Ja, hur mycket ska man egentligen kämpa för att lilla bebben ska ta flaskan? Vi kämpade i tre månader med vår tös...suck. Till vilken nytta? Vi tog ALLA råd vi fick men det var helt lönlöst.

Till slut gav vi upp. Det fick bli gröt istället och det fungerade bra det också.

För oss fungerade varken tålamod eller attityder. För är det någon som är utrustad med tålamod så är det undertecknad !

Som Krümel skrev, det var mycket roligare med gröten, hon var hur mätt som helst och sov som alltid tolv timmar i sträck på natten

Lycka till! Nu verkar det ju iallafall gå bra!

Kram!

[Camilla_H]

Hej!

Ja, nu går det verkligen bra! Vi har haft vinterkräksjuka hela familjen i några dagar och Arvid drabbades i ett dygn och var lite matt dygn nr 2 så alla rutiner ställdes uppochner vilket också innebar att han inte fick någon flaska då jag behövde amma så mycket det bara gick eftersom han åt så lite när han väl åt.

Men idag mår han bra och när jag skulle ge flaska så protesterade han inte alls utan bara sög tag och åt upp alltihop på en gång!



/Camilla

[Camilla_H]

Slutrapport!

Nu har jag slutat amma så nu äter Arvid alltid från flaska och det fungerar jättebra!

Idag fick han äta ett av målen i bilstolen i bilen då vi höll på att inhandla en snöskoter precis när han skulle ha mat. Medan jag satt i förarsätet och blandade till maten så skrattade och jollrade han hela tiden och han gjorde också sitt bästa med att lyckas skratta medan han åt! O:)

/Camilla

[TorsMamma]