Hur ska jag göra?

[Kajsa]

Hej! Vi har varit i fjällen på påsklov tillsammans med farmor, farfar, faster, fasters man och tre stora kusiner. Det var jätte bra och G trivdes som fisken i vatten. Efter ca en vecka reste jag hem för att jobba 2 dagar, sedan hämtade jag min familj vid flyget. Det var första gången som jag var ifrån G någon längre tid (dvs 2 nätter). Eftersom jag har börjat jobba 50% så har vi varit ifrån varandra på dagtid. I alla fall så hade det gått bra utan mig, möjlighen att det var svårare att somna (det var värre för mig...jag sov just ingenting).
Men - sedan G kom hem har han inte släppt mig en sekund. Han gallskriker om jag bara kort går in i köket och hämtar något etc. Pappa tittar han på och ler åt men han får inte göra något. Nu ska jag till jobbet i morgon och på fredag är jag bjuden på personalfest med övernattning. Hur ska jag göra? Ska jag strunta i det och vara hemma eller tror ni att det blir bra bara jag är utom synhåll? Har läst i barnaboken om separationsångest och det stämmer så bra med hur G reagerar. Det är bara det att G är 13,5 månad och inte 8.
Tacksam för tips! /karin

[liw]

Hej Vad jag har hört (vet inte om det stämmer men delar med mig i alla fall) så dröjer det ganska länge innan de små förstår att man kommer tillbaka när man försvinner utom synhåll. Vilket gör att när du har "försvunnit" bort två dagar så var du helt borta för honom. Det gör det kanske lite lättare att förstå reaktionen.
Se till att försvinna utom synhåll för honom då och under dagarna. Vinka glatt och säg hej då mamma kommer snart och gå till rummet bredvid. Gå strax efter tillbaka och gör stor entre och glatt återseende. Detta kanske hjälper honom att förstå att mamma finns även om hon inte syns.
Jag skulle (om jag var du) gå på personalfesten. Ibland måste man faktiskt göra sånt som bara är för sin egen skull också Han kommer att klara sig alldeles utmärkt.

[Kajsa]

Tack liw! Vi har tränat på "hejdå" idag och ikväll fick pappa både borsta tänderna och lägga, så nu känns det bättre. G får en riktigt glad mamma på lördag om hon får gå på personalfest även om hon kanske också kommer att vara lite trött.

[annawahlgren]

Tack, liw Strålande

Fint jobbat Kajsa En prestigesak bara: i Barnaboken vänder jag mig MOT separationsångesttänkandet. Jag tror inte alls att åttamånadersångesten har något med separationsrädsla att göra, utan med det faktum att barnet blivit fött till ett jag, en individ också i egna ögon. Tämligen skrämmande för att det är totalt okänt

Nu är han ju en gammal man och reagerade förmodligen "bara" med förvirring. Han ställde frågor med sin oro och sitt klängande. Han visste inte längre vad som gällde, särskilt inte som ni just hade "flyttat"... och flyttat tillbaks igen. Var bor han Vem säkrar hans överlevnad Hur ser världen ut Vart hör han Till vem och vilka Etc, etc. Inte lätt. Läs gärna om beudinlägret i "Det psykiska välbefinnandet" i Barnaboken