"Klappa fint" har misstolkats av lilleman!

[lillith]

Hej alla forumister

Kan inte komma på vad jag ska göra. Lilleman, snart 2, har på något sätt misstolkat "klappa fint". Sedan ett par veckor tillbaka kommer han fram, tjongar till någon i familjen en gång HÅRT och klappar sedan omedelbart jättefint några gånger. Sedan gör han om det, igen och igen! Han tror att man först slår till någon och klappar sedan fint. Att förvisa när han klappat fint känns helt fel. Jag har börjat haffa direkt efter första slaget och säga att jag INTE gillar att han slår mig och att han ska klappa fint, annars förvisas han. Ibland förvisar han sig själv till vårt sovrum dit vi förvisar storebror v.b., vilket brukar ge goda resultat på den store. Men inte för lillebror. Till skillnad från storebror går han dit alldeles själv, stänger dörren om sig och gosar ned sig i vår säng ett tag... ligger och jollrar och myser... knappast en fast konsekvens! Suck. Tips emottages tacksamt.
Lillith

[Puffis]

Förvisning av så liten kille funkar väl inte, vad jag förstått. Det ska ju inte vara ett "straff" på det viset, eller? mera en sista utväg när tålamodet tryter på mamma. För så små alltså.

Jag tror på att försöka läsa av INNAN första "tjongen" kommer, fånga upp handen och pussa den och visa. "Hur var det man gjorde nu igen? Jo man klappar fiiiint"

Eller? Jag känner mig fortfarande som en nybörjare...

[Ewa]

Jag har börjat haffa direkt efter första slaget och säga att jag INTE gillar att han slår mig och att han ska klappa fint, annars förvisas han.

Precis som Puffis, tror jag på att vara rejält observant ett tag nu, och verkligen vinnlägga dig om att fånga lilla handen i farten INNAN han ens hunnit med det första slaget och utbrista "Jaaa, man klappar ju så fiiint, ja. Ååååh, få SE vad du kan det så bra!!!!!!" Och så tar man handen och klappar sig själv så fint. Och man kan gärna pågå en stund, på samma tema. "Ååååh, så SKÖNT du klappar, NN, du kan minsann klappa så fiiiiint, du! Vad skönt det är. Och vilken len och mjuk hand du har! Som är så bra på att klappa så fiiint!" Ja, tjatigt är bara förnamnet , men jag tycker det har funkat med båda mina när de varit inne i sin tjongar-fas. Har du sen några djur i närheten, eller bara gosedjur eller något för den delen, så kan de gärna få ta del av hans fina klappanden under dagen också. "Men ser du, här sitter ju Nalle och väntar på att få sig en sån go klapp! Hur är det nu man gör när man klappar små nallar så fint?"

Kram Ewa

[lillith]

Hej
Tack för tips! Lilleman är verkligen bestämd av sig, det har gått på ett par veckor bara. Allting tjongas och sparkas när det inte blir som han vill. TJAT var det ja...
Och ett förtydligande - vi blandar AWs metoder med Active Parenting + lite hemsnickrat. Vi förvisar inte på klassiskt vis utan med budskapet att man inte får vara med om man slåss, då får man vara någon annanstans än vi andra är. 1. Berättar/visar hur man gör, uppskattar det rätta beteendet, 2. Varnar om han fortsätter. 3. Förvisning ut från gemenskapen ett tag. Bang. Inget snack. När man slutar slåss får man vara med igen, inga sura miner, glatt och uppskattande.
Allt detta funkar urbra med storebror, nu 3,5. Naturligtvis har lilleman sett på genom åren hur vi gör, och när jag har börjat berätta det för honom (att man inte slåss med familjen, alltså steg 1...) hinner jag bara halvvägs genom meningen innan han förvisar sig själv, alltså springer självmant in på vårt rum, gosar ned sig i våra lakan, jollrar och gonar runt, kommer sedan ut igen jätteglad... skitkul lek, typ! Men jag provar med gammalt hederligt tjat, fånga handen, visa på gosedjuren, NEJMENOJDÅ, etc.
Tack igen!
Kram
lillith

[Ewa]

Allting tjongas och sparkas när det inte blir som han vill. TJAT var det ja...

Nja, med tjatigt menade jag inte riktigt tjat . Bara att det (möjligtvis) kunde bli lite tjatigt för en själv att pågå om hur fantastiskt fiiiint vi alla klappar, minsann . Sen är det ju - som du själv också skriver - att visa i handling, om och om igen, flera hundra gånger om så behövs, som gäller.

Vad gäller förvisningen så är han ju ännu inte inne i trotsåldern, om än han uppvisar lite förtrots, och återigen håller jag nog med Puffis om att förvisning hellre används när den riktiga trotsen anländer. Sängdumpning pratar ju Anna om för såna här små förtrotsare, och det tycker jag handlar om något annat än att han, när han är så här liten ännu, ska vara med på konsekvensen av 1) varning 2) förvisning från gemenskapen. Jag TROR att det för honom blir till en lek, ungefär som kurragömma, och det styrks ju av att han förvisar sig själv och leker därinne för att komma ut glad. Så ja, jag hade fortsatt med fånga handen och tänka:
visa
lära
leda
Och därtill erbjuda en kudde för små nävar att puffa till, och en boll för små fötter att sparka på. Sparkar gör man på bollar, inte på folk och fä. Och så kan man ju få använda sina nävar och fötter till allehanda livsviktiga små uppdrag hemma och ute. För det märkte jag på Disa för ett tag sen - hon tyckte sig inte tillräckligt behövd här hemma och började KRÄVA lite rejäla uppgifter - tack! Och fick hon inte det, så fixade hon det resolut själv.

Vad tror du?

[lillith]

Hej igen

Jag hade inte missförstått "tjat", bara skrivit lite slarvigt. Jag har liksom inte börjat med någon strategi egentligen, provade lite det som jag gör på storebror och det funkar ju INTE annat än som rolig lek, som jag har beskrivit! Jag och maken gjorde väldigt mycket fel med storebror när han kom in i förtrotsen vilket gjorde att hela familjen led i ett drygt år efter det. Så jag behövde påminnas om hur man gör när de är så små... det låter jättebra det ni har skrivit, vi börjar ikväll.

Till saken hör också at jag inte har tagit del av "Active Parenting" för barn under 2, så jag har ingen teori därifrån heller. Men nu så!

Tack!

lillith

[Ewa]

Låter fint! Det finns ju fler tips under den klistrade Förtrotstråden här, men den har du säkert redan sett.

Kram EWa