Hej!
Vi har en 18-månaders tjej som de senaste två veckorna blivit oerhört klängig. Detta är ett helt nytt beteende och jag vet inte riktit hur jag ska hantera det. Jag upplever inte att hon visar några andra egentliga tecken på fortrots så jag vet inte om det handlar om förtrots. Tilläggas bör att vi just flyttat men klängandet började inte förren efter cirka en vecka i nya huset men jag antar att det kanske kan bero på flytten ändå.
Oavsett vad det beror på så skulle jag behöva lite tips på hur jag ska bete mig. Exempel: Jag står i köket och fixar med något och då kommer lilltjejen och kastar sig om benen på mig och vill upp i famnen. Jag brukar då lyfta upp henne på en stol bredvid mig och låta henne vara med i det jag gör (hon är socialt delaktig stora delar av dagen så det är inte problemet) men numer räcker inte det utan hon ska promt bäras i famnen. Tidigare har hon alltid varit nöjd på en stol i köket bredvid mig - har i pincip kunnat stå och diska och fixa hur länge som helst och inte alls velat vara i famnen. Om jag inte lyfter upp henne utan försöker avleda och säga att jag behöver hjälp med ditt eller datt kan det fungera ett kort tag men sen kommer hon på att hon ska upp i famnen igen och ignorerar jag henne med typ - mamma ska bara hämta löken här borta - så kastar hon sig på golvet och skriker tills det att hon blir upplyft. Det här är inte riktat enbart mot mig utan hon är precis lika dan med pappa.
Hon är inte klängig hela dagarna utan har väldigt bra perioder emellanåt och har inte heller protesterat speciellt vid läggning - är snarast lugnare och nöjdare i sängen både morgon och kväll än vad hon varit tidigare.
Finns det någon som känner igen sig eller har några tips?
Klängig 18-månaders
Hej 
Jag tycker nog att det låter lite förtrots det
Har du läst på i den klistrade trådarna ovan om förtrots 
Mycket givande är den.
Kör en liten kur där ni INTE ger med er utan bestämmer er för ett annat handlingssätt. Om ni "till slut alltid tar upp henne" så lär ni ju henne att hon får som hon vill om hon skriker.
Precis som du gör så kan du möta det med...
Här kan du stå och göra det och det, lyssna inte på hennes protester utan prata glatt och säkert på om vad ni ska göra. Du kan också bryta det med "ojdå, nu tror jag tvätten är klar, kom så går vi tillsammans". Ta henne i handen och gå mot nya mål.
Sätt dig ner på golven och gör absolut ingenting. Låt henne vara i din famn och låt den tomma tiden infinna sig där hon blir lugn och själv går vidare mot nya mål.
Tänk på att det är ni som ska leda - inte hon genom att skrika sig till det.
Står hon nedanför så tappa lite intressanta saker som får henne att tänka på annat.
Läs om sängdumpning i tråden.
Vad tror du
Berätta hur det går.
Kram
Susanne
Jag tycker nog att det låter lite förtrots det
Har du läst på i den klistrade trådarna ovan om förtrots Mycket givande är den.Kör en liten kur där ni INTE ger med er utan bestämmer er för ett annat handlingssätt. Om ni "till slut alltid tar upp henne" så lär ni ju henne att hon får som hon vill om hon skriker.
Precis som du gör så kan du möta det med...
Här kan du stå och göra det och det, lyssna inte på hennes protester utan prata glatt och säkert på om vad ni ska göra. Du kan också bryta det med "ojdå, nu tror jag tvätten är klar, kom så går vi tillsammans". Ta henne i handen och gå mot nya mål. Sätt dig ner på golven och gör absolut ingenting. Låt henne vara i din famn och låt den tomma tiden infinna sig där hon blir lugn och själv går vidare mot nya mål. Tänk på att det är ni som ska leda - inte hon genom att skrika sig till det. Står hon nedanför så tappa lite intressanta saker som får henne att tänka på annat. Läs om sängdumpning i tråden.Vad tror du
Berätta hur det går.
Kram
Susanne
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Tack för ditt svar - du hade nog rätt att det kanske handlade om förtrots - fast ganska lindrig än så länge inbillar jag mig. Det har blivit ganska mycket bättre med klängigheten och vi försöker bemöta det ungefär som du tipsar om. Numer är det endast vid vissa tillfällen som hon blir klängig och gnällig (efter middagssömnen och då hon börjar vara hungrig och vi ska laga mat) men lyckas vi bryta det så är hon oftast på sitt vanliga strålande humör resten av dagen. Fram för allt börjar vi nu förstå hur vi ska hantera hennes humörsvängningar och är lite konsekventare än innan så det borde bli bättre.