vem har ansvaret för läxorna---egentligen

[lena landström]

Hej
jag vet inte längre vad jag gör rätt eler fel.
Har en pojke på 9 år som sätter sig emot det mesta(känns det som)
Läxläsning är en av dessa. Eftersom det var ett sånt motstånd och tjafs satte jag och han oss ner och diskuterade. (2 månader sedan)Ok läxor måste göras, hur vill du lägga upp det. tillsammans skapade vi ett shema där han själv bestämnde vilka dagar som passade för resp läxa( 3 stycken/vecka)
Då dagen kommer påminner jag att "i dagär det onsdag och dags för svenskaläxan" nej säger han tänker inte-jag tjatar några gånger. Ingen läxa görs. Så här håller vi på. Klockan 8-9 är hans mysstund då han vill se på tv bla för att lillebror sover och han får egentid med oss vuxna.När pyamas är på etc och läxan är gjord så är det ok att se tv mellan 8-9-. Var tar hans egna ansvar vägen om vi håller på att hota-vad lär han sig då? hjälp mig med en mirakelmedicin. Vi har liknande situater med frukost- tänker inte äta, nehej men nu åker vi och frukostmagen blir ju tom. Är det rätt?

[inger]

Hur de klarar eget ansvar.
Så här gör vi.
Sonen är 8 år och har en autismdiagnos. Han gör läxan direkt när han kommer hem. Det är en daglig rutin för honom att alltid göra läxan först och det ifrågasätts inte.
Dottern är tio år. Hon gör alla sina läxor själv och ansvarar för att de blir gjorda. Det fungerar mycket bra. Vi frågar i bland om hon behöver hjälp. Hon har svårt för stavning och skolan lägger inte så stor vikt vid stavning. Så det är för vår egen skull vi frågar. Vi vill att hon lär sig stava bättre och vi skulle gärna hjälpa henne med det. I nuläget vill hon inte ha hjälp av oss när det gäller stavningen. Det måste vi respektera.
Vi behöver inte tjata och inte påminna.
Hon känner ett stort ansvar för läxorna.

[Åse]

Hej Lena och välkommen till forumet!

Det vore toppen om du kan flytta din fråga till avdelningen Barnafostran. Där handlar de flesta frågor om hur vi som föräldrar tacklar konkreta situationer med våra barn. Och där är jag övertygad om att du kommer få många svar och kloka synpunkter...

Åse

[Åse]

Hej igen, såg att du hann få ett svar här så jag ber administratören flytta hela tråden i stället! Du behöver inte göra något.

Åse

[lena landström]

Visst det är ju underbart när barnen gör sina läxor men frågan är ju vad jag ska göra när han vägrar och skriker åt mig. Hur långt ska jag gå i tvång och tjat och när tar hans egna ansvar över. en förälder som tjatar får de sjävständiga barn? en förälder som inte tjatar får de barn utan gränser. jag vet absolut inte vad jag ska göra längre?

[inger]

Jag tror att det kan vara bra att klargöra för honom att läxorna är hans eget ansvar.
Försök det här.
Inför nästa vecka prata i helgen om att du tänker sluta påminna honom om läxan.
Fråga honom hur han ska göra för att komma i håg den själv .
På måndag påminn honom igen om att du inte påminner om läxor.
Om han glömmer och blir ledsen, stålsätt dig och tala om för honom att det nu är hans ansvar.
Jag tror att det här tyvärr är könsrollsbundet. Flickor i min dotters ålder sköter sina läxor, gymnastikpåsar och andra saker som har med deras person att göra själva.
Pojkar gör inte det.
Jag tycker att det verkar som om du servar honom lite väl mycket.
Han är ingen baby.
Det är han och inte du som misslyckas om han glömmer göra läxan.

[inger]

Sluta tjata där också.
Stålsätt dig.
Men berätta för honom varför du slutar tjata.
- Det är du och inte jag som blir trött om du inte äter frukost. Och jag är inte särskilt intresserad av i fall du äter eller inte.
Det är den attityden du ska ha. Man kan inte mata en så stor unge.

I de här trådarna brukar vi prata om social delaktighet också.
Jag är ingen morgon människa och orkar bara vara socialt delaktig och knappt det med mig själv på mornarna. Men du kan säkert få tips av andra om hur få i gång honom att göra frukost åt hela familjen med mera.
Krävs ju en inkörsperiod om han inte är van vid social delaktig.

Annars är ett bra sätt att få barn att bli mer självständiga att låta dem ha ansvarsområden i hemmet.
Mina har det på eftermiddagen.

På mornarna gör vi tyvärr inget särskilt i familjen förutom att strö grejer omkring oss och morgonsura.
Kommer säkert bra tips från andra mer morgonhurtiga på detta forum

[Puffis]

Måste bara reagera på påståendet att det skulle vara "könsbundet" om man sköter sig själv eller inte. Det är ju bara att gå till sig själv, hur det var när man själv var liten.

I lågstadiet hjälpte mina föräldrar mig med läxan (pappa som var lågstadielärare hjälpte mig, medan mamma räknade ut talen åt mig ),k men sedan frågade de väl bara om jag hade någon läxa. I mellanstadiet hade vi en läxa varje dag. Jag har sedan dess aldrig gjort en läxa i hela mitt liv... så länge det inte var något skriftligt som märktes tydligt. Jag hade ju tur som fick det att funka ändå, eftersom jag hade ganska lätt för mig i skolan. Det har inte alla. Jag tycker att man kan i alla fall fråga "har du gjort läxan?".

Men tyvärr har jag inget annat svar... mina barn är ju så små...

[inger]

Att man lägger ansvaret på barnet att göra sina läxor betyder inte att man inte ska ställa frågor.
Man kan fråga
Hur har du tänkte lösa det här med läxorna den här veckan?
Man kan till och med fråga
Har du gjort läxan?
Om inte, hur har du tänkt lösa det?
Man kan till och med fråga vill du att jag tar en titt på din läxa?
När man frågar ska man också ha tid att lyssna på svaret. Där tror jag att vi är många vuxna som har en tendens att slarva.
Jag tycker att den del missförstånd i kommunikationen uppstår när jag anser att jag är så stressad att jag inte kan lyssna.
Könstrollsbundet! Ja min erfarenhet av de föräldrar jag känner är att man mer tar för givet att flickor ska göra läxor, hålla reda på sina gympapåsar och sköta sån personlig service själv vid tidigare ålder än pojkar.
Trist men sant .