Tar sig fram över stock och sten och fyndar en massa spännande. Öppnas ytterdörren så är han ute i ett nafs och äter jord och annat spännande. Senaste tiden så har dock han klivit upp en bit i förståelse och bryter helt samman när exempelvis ytterdörren stängs innan han hinner ut. Så har ju då han hittat trappan de senaste veckorna. Närmat sig försiktigt. Stått och hängt. Gått upp ett par trappsteg mycket långsamt. Eftersom trappan är "där man är" så har inte trappgrinden ännu kommit upp utan vi haft koll. Senaste dagarna så har man dock helt plötsligt hört de små lejontassarna slå en bit upp i trappan och alla rusat dit. Lycklig kille som får klättra vidare med vakt. Hela vägen upp utan problem och sjungandes av glädje. Dock ohållbart ut säkerhetsaspekten.
Så idag under hans långlur inhandlades trappgrind och sattes upp. När han vaknade så var hallen och trappan det första stället och kröp till. Han ansikte var mäkta besviket och han svor med höga bokstäver. Hur han är försökte så kunde han inte forcera hindret. Om och om inte försökte han svärandes...
Vi svor sedan över griden ihop och ny kryper han fram till den och blänger. Lille gubben...
