Flera av er känner oss sedan tidigare. Waldemar kurades i maj och fick sedan äran att vara med och "flinslipas" i Gastsjön i augusti. Vi har inte haft så mycket nattstrul, mest dagar. Och sedan vi var hos Anna har nätterna i princip varit perfekta, med något enstaka undantag.
Men nu... Sedan någon dryg vecka tillbaka har vi nattstrul. Inte varje natt, men rätt ofta. Och nu sitter jag här, klockan är snart tre på natten och jag har varit uppe i snart två timmar!
Waldemar har börjat vakna på natten. Jag ramsar direkt och följer sedan upp min ramsa med att andas tungt. Vi har ingen annan möjlighet än att dela rum, därav andningen.
Det funkar dåligt. Ger honom ett tag, men har flera nätter fått gå upp. Då slänger jag mig över något att diska och han brukar somna efter en del klagande. Så dock inte nu. Han hade många frågor och fick svar via ramsa och diskande ("Hör du inte, här finns inga vargar! Mamma diskar, du kan lugnt ta och somna om".) Så småningom lugnar han sig, men då sätter gnölet igång. Typ "Usch, det är så synd om mig. Jag vill bara sova, men kan inte"
Det bara fortsätter. Smågnöl, som går över till mer storgnöl under perioder. Fler ramsor och badrummet får sig en städomgång. Gillar inte riktigt det där, att stå och städa mitt i natten. Vill inte vänja honom vid hur mycket ljud som helst nattetid.
Nåväl. Det bara fortsätter. Gnöl och klagan. Inte så mycket frågor, mer tycka synd om. Jag ligger lite rams-lågt och hoppas att hans klagan skall tystna. Så blir det dock inte. Till slut går jag in och kollar blöjan. Vi har haft en hysterisk mängd bajsblöjor och även några enstaka nattbajsar. Inget bajs, men jag vill BRYTA det här, så jag byter på honom ändå. Då blir han helt klart arg, vill inte över på rygg och han öppnar inte ens ögonen. Han vill sova! Men kan inte?
Blöjbyte resulterar i mer liv, men så småningom lugnar han sig. Ligger och gnäller och pratar, men tystnar och somnar. Efter några minuter smyger hans ömma föräldrar in igen - och han vaknar.
Och där är vi nu. Jag har solfjädrat - han lugnade sig, låg och pratade och har sedan gått igång på gnälltoner igen. Nu har jag på Palestrina, men gnället bara fortsätter. Börjar luta åt en ny solfjäder.
Nu börjar det bli jobbigt. Vad göra? Det är en sak när han är ledsen, då kan jag ramsa och göra ljud hemma, men när han bara gnölar! En mycket stor del av den här natten har han ägnat åt GNÖL!
Suck// Åsa
).
), som sade ungefär vad jag ville. Nämligen: Låt honom sköta det själv. Hade han haft eget sovrum hade han fått göra precis just det. En ramsa möjligtvis, men bara i nödfall. Ha en cd/mp3-spelare i närheten att ta till om uppvaken blir långt. Då kanske man behöver lite distraktion (alltså för mamma/pappa) i form av musik (som då inte skall höras ut ur lurarna) eller en trevlig ljudbok. Så jag har laddat spelaren och har den under kudden, plus nya öronproppar. 
Uj, felåt den taskiga responsen 
Sussi uppmärksammade mig och nu har ju också Lua tagit dig ömt i hampan, men jag är ledsen att du fått vänta 8-[ 
För det här går inte längre - alla människor behöver sitt eget sovutrymme, och där ska man få både snarka och stånka och gnälldrömma och låta, utan att störa andra. Det gäller verkligen Walle också. Han är en gammal man nu och måste få vara i fred - från att störa mamma 