Jag började jobba i december och maken tog över sonens dagliga omvårdnad. Helt plötsligt har drygt 3 månader gått!
Sonen har fyllt ett år lärt sig gå och fått 2 tänder!!
Dessutom har vi åter skördat vinst i ägg/spermielotteriet och jag går in i vecka 15 på måndag...Nu över till det som egentligen var på tapeten:
Sonen började på dagis för 3 veckor sedan och har haft en lugn inskolning på 3 veckor och gått sin första fulla dag idag. På måndag kör vi "skarpt" så att säga...
Det går jättebra på dagis och han både ätre bra och sover bra och leker bra med de andra barnen. Mitt dilemma är att han är så ledsen när jag går, visst jag vet att närmast alla barn gråter, men det skär ju i hjärtat och man vill verkligen göra just den biten så enkel för honom som möjligt eftersom allt annat går så lysande!
Är det bara att fortsätta göra pinan kort och gå in och lämna honom, gosa ett par minuter om han vill det och sedan bestämt gå??
Har ni något universalknep??
Förövrigt är han verkligen den underbaraste av de underbaraste!!! Trots kinkiga dagar pga sjukdom och tänder och man bara vill spika upp honom på väggen
så smälter ju hjärtat bara han ler åt en Och när han kommer för att ge mig en snorig puss som skapar slemmiga trådar mellan oss så är min dag fullkomlig!!!!
Ganska ofta fick jag verkligen gå fram till honom och tala om att nu går jag, vi syns i em 