Min lillkille på drygt fyra månader, relativt nykurad, har haft hög feber hela dagen. hans storebror hade samma grej igår, och sov konstant i 24 timmar, så därför lät jag lillen sova mycket han med idag, och halvstruntade i schemat. Vid sex var han jättetrött (brukar somna halv sju) så jag bestämde mig för att natta. Trött och sjuk som han var blev det knappt något godnattskratt, och så fort jag lämnar rummet börjar ha skrika. Och det gör tvåårige storebror med, för nu vill han bajsa efter att ha hållit sig i fyra dagar (vilket är en annan historia... )
Sammanfattningsvis kan man säga att min vanligtvis stensäkra attityd ikväll havererade totalt
. Jag sprang upp och ner för trappan mellan två hysteriska söner. Det slutade med att jag tre gånger tog upp lillkillen för att försöka dämpa hysterin som varken ramsa eller buff nådde fram genom. Till slut gav jag upp och lät lillebror somna på min axel så att jag skulle kunna hålla storebror i handen när han äntligen bajsade. Totalt tog hela spektaklet en dryg timme. Jag känner mig så misslyckad som blev så stressad! Till saken hör att det är första gången lillen är sjuk, och typiskt nog sammanföll det med första gången pappa är bortrest. Nu känns det som jag släppt in alla världens vargar hos min lille prins! Han som 10 dagar efter kuren är en riktig sjusovare som knappt vill gå upp på morgonen, har jag sabbat allt nu? Hur ska jag göra om och när han vaknar i natt av febern? Igår natt vaknade han en gång i timmen för att han var dålig, men somnade varje gång om av ramsa eller vid ett tillfälle, buffning.
Snälla, någon som kan trösta och hjälpa en olycklig mamma?
