Frågor innan kurstart

Frågor och svar om att kura lite äldre barn
Skriv svar
SabinaC
Inlägg: 28
Blev medlem: ons 12 jan 2005, 14:51
Ort: Lund

Frågor innan kurstart

Inlägg av SabinaC »

Hej!
Skriver här igen för femtielfte gången i ordningen :oops: (fast har skrivit i forum för barn under ett år innan... så kanske kan säga att det är första gången här...? 8-[ ), men nu ska jag verkligen kura min lilla sötnos Isabella :heart: , som är ungefär ett år o tre veckor vid det här laget. Har tänkt göra det flera gånger innan men av diverse anledningar (mer eller mindre befogade) har det inte blivit av. Men, NU :shock: ska det bli av, imorgon torsdag startas det.
Som det är nu så vaknar hon mååååånga gånger varje natt, eller i alla fall ungefär en gång i timmen om hon inte får komma till mig #-o . Hade en sluta-äta-på-natten-kur (istället för SHN) för två månader sedan, och gick ganska bra ett tag, men sedan började hon vakna oftare o oftare igen och nu är det ohållbart.
I alla fall, har några små frågetecken innan start som skulle vara jättebra om jag kunde räta ut... :-k
Först, det sägs ju att man inte ska buffa äldre barn om de inte blivit buffade innan - men det har hon, så borde väl vara ok? Även om det bara ska vara första natten... ibland är det enda sättet att lugna henne på när hon lever rövare i sänge (=är övertrött) :evil: . Är rädd att jag kanske har överanvänt det så att det skulle vara bättre att helt slopa det från början...?
Sedan, hon har börjat dagis (suck, ja, inga förmaningar om det, det är som det är... :cry: ), och sover middag där, ca 1,5 h. Det har inte varit några problem för dem att söva henne, ibland vaknar hon till halvvägs, ibland sover hon hela tiden i ett sträck. Är det OK för dem att fortsätta som de gör eftersom det fungerar där, eller är det ngt särskilt jag ska säga till dem? Det bra med dagis är ju att allt är regelbundet o görs på samma sätt så rutinerna finns där...
Det var faktiskt de enda frågorna, fast blev långt inlägg ändå, känner att jag faktiskt har koll på allt och är supermotiverad den här gången 8) , så imorgon blir det av.

Tack så länge!
Mamma till Anton född 6 februari 2003
och
Isabella född 16 augusti 2006
miar70
Inlägg: 9795
Blev medlem: tis 31 jan 2006, 10:59
Ort: Alby, Ånge i Västernorrland
Kontakt:

Inlägg av miar70 »

Hej SabinaC :D

Så skönt för er att ni bestämt er :D

Försök nu att inte tänka på det som varit, era stöknätter och att du buffat osv... utan kör du kuren från dag ett, och använd buff första natten, eftersom du vet att hon lugnas av den, och nöt in ramsan!
Och kom ihåg att från natt två är det ramsa och solfjäder (vid kris!) som gäller!

Eftersom dagisvilan funkar bra, så tycker inte jag att de behöver ändra på något! Jag vet att några som har barnen på dagis "lärt" personalen att dagramsa barnen, men jag tror inte det behövs om det redan funkar bra!

Och så finns vi här, om det dyler upp funderingar under kuren!

Kram Mia
:heart: :heart: :heart: 6 barn :heart: :heart: :heart: (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) :heart: två barnbarn :heart: (-1309, -1505)
SabinaC
Inlägg: 28
Blev medlem: ons 12 jan 2005, 14:51
Ort: Lund

Inlägg av SabinaC »

Tack för ditt svar! Här ska buffas.... första natten! :x
Det ska bli en ren lättnad :shock: att gneomföra kuren... konstigt tänkt kanske. men som det är nu - även om jag kan få henne att somna om X antal gånger till halvsju-sju, så vaknar hon så ofta så sammanlagda sömnen blir för lite o hon är trött redan när vi kommer till dagis kl nio. känns hemskt att lämna ett sömnigt barn... men de har lagt henne att sova 20 minuter om det behövts, men ändå... #-o är ju inte riktigt rätt skulle man kunna säga!!!
Japp, imorgon smäller det i alla fall.
Mamma till Anton född 6 februari 2003
och
Isabella född 16 augusti 2006
miar70
Inlägg: 9795
Blev medlem: tis 31 jan 2006, 10:59
Ort: Alby, Ånge i Västernorrland
Kontakt:

Inlägg av miar70 »

SabinaC skrev:Det ska bli en ren lättnad :shock: att gneomföra kuren... konstigt tänkt kanske.
Inte alls konstigt!
Jag vet själv vilken lättnad det kan ligga i att förändra något i livet, även fast man vet att förändringen kräver lite (eller mycket!) jobb!
Och jag lovar dig - efter kuren väntar er ett underbart liv!

Kram, och ladda nu och läs på :wink:

Mia
:heart: :heart: :heart: 6 barn :heart: :heart: :heart: (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) :heart: två barnbarn :heart: (-1309, -1505)
miar70
Inlägg: 9795
Blev medlem: tis 31 jan 2006, 10:59
Ort: Alby, Ånge i Västernorrland
Kontakt:

Inlägg av miar70 »

SabinaC skrev:Det ska bli en ren lättnad :shock: att gneomföra kuren... konstigt tänkt kanske.
Inte alls konstigt!
Jag vet själv vilken lättnad det kan ligga i att förändra något i livet, även fast man vet att förändringen kräver lite (eller mycket!) jobb!
Och jag lovar dig - efter kuren väntar er ett underbart liv!

Kram, och ladda nu och läs på :wink:

Mia
:heart: :heart: :heart: 6 barn :heart: :heart: :heart: (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) :heart: två barnbarn :heart: (-1309, -1505)
SabinaC
Inlägg: 28
Blev medlem: ons 12 jan 2005, 14:51
Ort: Lund

Inlägg av SabinaC »

Kom på en sak som jag är lite osäker på hur jag ska göra med... har för mig jag har läst ngt liknande här tidigare men minns inte riktigt. :-k
förutom att hon vaknar och vill komma till mig o ställer sig upp i sängen på nätterna, vilket ju är ett ganska uppenbart problem :sleep: , så sätter hon sig också upp som det verkar i sömnen, eller halvt i sömnen, och kan inte lägga sig ner igen. Gnäller (inget jätteskrik) en del så ngn djupsömn är det väl inte, men... händer framförallt i början av sömnen. Ska jag gå in o lägga ner henne eller inte? Som det är nu lägger jag ner henne och solfjädrar snabbt och hon somnar om (om hon nu var vaken...) på stört. Om jag inte lägger ner henne (som när jag inte hört henne) så vaknar hon till ordentligt efter ett tag. Så ska jag lägga ner henne första natten och ramsa, och följande nätter när det händer bara ramsa - kan det vara rätt väg? Gick själv i sömnen när jag var liten så hoppas inte hon har ärvt det... :roll: Ledde till en del mer eller mindre lustiga situationer. :?
Vad sägs?
Mamma till Anton född 6 februari 2003
och
Isabella född 16 augusti 2006
SabinaC
Inlägg: 28
Blev medlem: ons 12 jan 2005, 14:51
Ort: Lund

Inlägg av SabinaC »

Hej igen!
Nu har vi kört igång :o , och jag har en fundering ang läggningen / insomnandet som jag skulle bli jätteglad för om någon skulle kunna ge mig ngn synpunkt på... [-o<
Började med mycket mat, sedan bad, sedan välling o amning i soffan, därefter tandborstning (jopp, långdragen procedur det här... ), och därefter gick alla in till hennes rum där skrattprocedur hölls igång med hjälp av pappa o storebror främst. :lol:
Första frågan där - är det ok att ha skrattet inne på hennes rum (fullt upplyst)?
Sedan sa de godnatt o gick ut, jag o Isabella släckte lampor o så la jag henne på magen och buffade.
Nu, det här är min främsta fundering - det är lätt att lugna henne med hjälp av buffning o solfjäder, gick väldigt snabbt, fem minuter första gången, o när jag tyckte hon var sömntung gick jag ut med ramsan varpå hon studsade upp som en fjäder o gallskrek. Jag väntade lite, hon slutade inte / lugnade sig inte, jag ramsade igen, oförändrat, gick tillslut in igen, la ner o solfjädrade, hon lugnade sig på en halv sekund o höll på att somna, jag gick ut med ramsa, hon studsade upp igen, osv. Detta upprepades om jag räknade rätt fem gånger. :shock: Kanske lite för många? Men då tyckte jag verkligen att jag inte klarade av mer skrikande (är väl lite skillnad på hur en femmånaders och en ettåring skriker också... mer dramatik hos den senare om ine annat :roll: )
Tillslut, sista gången jag gick in så VET jag inte om jag stod för länge - hon snyftade nämligen till alldeles sorgligt när jag skulle gå igen, så jag stod kvar medan jag räknade till tio, sedan gick jag ut med ramsan. Inget svar, ingen reaktion - så jag befarar att hon redan hade somnat då, men då hade jag inte stått där länge sista gången. Gav en bekräftelse i alla fall.
Så en fråga är nu alltså - hur katten vet man att de är sömntunga men inte sover? Man ser ju inget... nu var hon så trött så det gick snabbt att lugna henne - men sedan den exakta tidpunkten när man ska gå ut... inte lätt attt veta! :-k 8-[
Men, jag kör väl på bara som jag ska nu? Inga konstigheter nu även om det inte blev riktigt rätt vid läggningen? :oops: Dricker nu kaffe för att klara detta... bara 11 timmar kvar.... :sleep: Jag är pigg som en mört redan! :^o
Nåja, ska inte uppehålla er, men synpunkter på det som hände tas emot tacksamt! (har alltså tidigare sövt henne m buffning o solfjäder och låtit henne somna medan jag gjort det)
Mamma till Anton född 6 februari 2003
och
Isabella född 16 augusti 2006
SabinaC
Inlägg: 28
Blev medlem: ons 12 jan 2005, 14:51
Ort: Lund

Inlägg av SabinaC »

OK, vet inte om det är ngn som läser mina frågor eftersom jag inte fått svar på några dagar, men är kanske inte så lätta att svara på, vet inte... och speciellt nu mitt inatten kanske ingen läser.. men jag fortsätter oförtrutet att fråga.
Kanske lite väl ettrigt att skriva flera gånger under natten, men imorgon tänkte jag sova så passar på nu när det äntligen är lugnt.
Såhär är det - efter hon somnade vaknade hon till/satte sig upp en gång i timmen; då var det bara att lägga henne ner, snabb solfjädring och ut med ramsa. Tror att hon sov till o med sittande så vet inte hur ramsan uppfattas, om alls.
Men, vid halvtolv vaknade hon o var ledsen, jag gick in och solfjädrade, hon lugnade sig medetsamma, jag gick ut med ramsan, hon blev ledsen o förtvivlad, jag ramsade utanför några gånger utan resultat, gick in igen, osv osv. Höll på så i en och en halv timme. Varje gång jag gick in och solfjädrade så lugnade hon sig snabbt, var SÅÅÅÅ trött, men blev lika ledsen varje gång jag gick ut. Nu stod jag ganska länge varje gång (alltså några minuter) för även om hon lugnade sig så tog det ett tag innan jag kände att hon verkligen slappnade av i kroppen. Rätt - fel? Sista gången, när hon ÄNTLIGEN somnade, vet jag inte om jag gjorde samma misstag som när hon somnade för kvällen, att jag stod för länge. Fick ingen reaktion när jag ramsade ut. Hon har skrikit två gånger sedan, men antagligen i sömnen, eller så somnade hon om själv, för blev inte ngt mer.
Känns lite - inte hopplöst, men som om jag kanske inte gör riktigt rätt trots all påläsning och förberedelse. Är dock lika bestämd fortfarande att det här ska gå - kanske är svårare med lite äldre barn, om de har mer vilja o mer invanda vanor, antar jag...
Mamma till Anton född 6 februari 2003
och
Isabella född 16 augusti 2006
TorsMamma
Forumets ordförande
Inlägg: 11193
Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
Ort: Stockholms Skärgård

Inlägg av TorsMamma »

Hej Sabina,

Jag är ledsen att du inte har fått svar på dina frågor :cry: Just nu är det "högtryck" på forum och jag tror ärligt talat att vi inte hinner med alla av oss. :wink:
så sätter hon sig också upp som det verkar i sömnen, eller halvt i sömnen, och kan inte lägga sig ner igen. Gnäller (inget jätteskrik) en del så ngn djupsömn är det väl inte, men... händer framförallt i början av sömnen. Ska jag gå in o lägga ner henne eller inte? Som det är nu lägger jag ner henne och solfjädrar snabbt och hon somnar om (om hon nu var vaken...) på stört. Om jag inte lägger ner henne (som när jag inte hört henne) så vaknar hon till ordentligt efter ett tag. Så ska jag lägga ner henne första natten och ramsa, och följande nätter när det händer bara ramsa - kan det vara rätt väg? Gick själv i sömnen när jag var liten så hoppas inte hon har ärvt det...
Här finns 2 sätt att se på saken tycker jag, jag menar alla människor kan väl prata, gå och göra saker mer eller mindre i sömnen. Gör man det i sömnen så kan hon ju lätt bara läggas ner och hon sover vidare utan solfjäder, ramsa osv... Visst?
Om hon inte sover vidare så var det ju inte helt i sömen utan då är hon ändå lite medvetande, ja då kan hon faktiskt också snällt lägga sig ner igen utan hjälp tycker jag! Vad händer om hon inte får hjälp? Slår hon sig, tar hon sig ur sängen, är det fara för livet?

Om inte, då tycker jag hon får chansen att lära sig lägga sig ner själv igen faktiskt, om så även i sömnen. (jag är också en riktigt gå och göra saker i sömnen person, jag vill helst INTE bli störd faktiskt - om inte mitt liv hänger på det förstås. Resten kan jag lösa själv och det förtroedet tycker jag hon kan få också!)

Började med mycket mat, sedan bad, sedan välling o amning i soffan, därefter tandborstning (jopp, långdragen procedur det här... ),
Helt ok!

och därefter gick alla in till hennes rum där skrattprocedur hölls igång med hjälp av pappa o storebror främst.
Första frågan där - är det ok att ha skrattet inne på hennes rum (fullt upplyst)?
Jag ställer mig faktiskt lite skeptisk till detta, då läggningen skall ske SNABBT, KONCIST och SAKLIGT! Så därför skulle jag köra skratt och bus UTANFÖR rummet och även gonatt till de andra, på sin höjd får de följa med in och säga gonatt, men allt bus sker utanför!

Jag vet att några släcker lampa och säger gonatt till typ den när de lägger. Jag har alltid sovrummet svart innan och går in lägger tjoff ner och går med ramsan. MAX 30 sek tar det. Detta är för jag har märkt att ju mer saker som jag gör i sovrummet desto svårare har jag att sätta gränsen för vart det går och vara saklig. Typ, säga gonatt till lampan en dag. Sen nallen. Sen dockan osv.. Till slut har man liksom fastnat där inne. Så därför sköter jag ALLT utanför och INGET sker i rummet, klart, tydligt och sakligt.
Så tänker jag! Detta gör det lätt för mig och andra att veta EXAKT vart gränsen är och det blir inget otydligt. :wink:

Nu, det här är min främsta fundering - det är lätt att lugna henne med hjälp av buffning o solfjäder, gick väldigt snabbt, fem minuter första gången, o när jag tyckte hon var sömntung gick jag ut med ramsan varpå hon studsade upp som en fjäder o gallskrek. Jag väntade lite, hon slutade inte / lugnade sig inte, jag ramsade igen, oförändrat, gick tillslut in igen, la ner o solfjädrade, hon lugnade sig på en halv sekund o höll på att somna, jag gick ut med ramsa, hon studsade upp igen, osv. Detta upprepades om jag räknade rätt fem gånger. Kanske lite för många? Men då tyckte jag verkligen att jag inte klarade av mer skrikande (är väl lite skillnad på hur en femmånaders och en ettåring skriker också... mer dramatik hos den senare om ine annat )
5 ggr tycker jag inte måste vara mycket, det viktiga är ju att du inte "fastnar" tycker jag. Svaret är ju likväl det samma!
Men försök att läsa av "skriket" ordentligt!
:arrow: Natt 1 är det ju buff, solfjäder och ramsa och sen bekr. ramsa som gäller.
:arrow: Natt 2 ramsa och vid KRIIIS buff eller solfjäder
:arrow: Natt 3 tar ramsan över helt och man bakar in bekr. i de fyra verserna.

Jag skrev en liten påminnelse här därför att du skrev detta...
Jag väntade lite, hon slutade inte / lugnade sig inte, jag ramsade igen, oförändrat, gick tillslut in igen, la ner o solfjädrade, hon lugnade sig på en halv sekund
I detta läget när du sade ramsan och sen gick in så avväpnar du ramsans betydelse och det är ju inte så bra.

Tillslut, sista gången jag gick in så VET jag inte om jag stod för länge - hon snyftade nämligen till alldeles sorgligt när jag skulle gå igen, så jag stod kvar medan jag räknade till tio, sedan gick jag ut med ramsan. Inget svar, ingen reaktion - så jag befarar att hon redan hade somnat då, men då hade jag inte stått där länge sista gången. Gav en bekräftelse i alla fall.
Så en fråga är nu alltså - hur katten vet man att de är sömntunga men inte sover? Man ser ju inget... nu var hon så trött så det gick snabbt att lugna henne - men sedan den exakta tidpunkten när man ska gå ut... inte lätt attt veta!
Det finns 2 regler för detta tycker jag.
1. du skall alltid gå INNAN du ens tänker tanken, står jag för länge nu? Då har du redan gjort det!

2. är det super, duper, mega, sjukhuskris! Och man då bestämmer sig för att solfjädra "sömntung" har jag regeln att jag stannar tills jag hör en djup suck. Den är väldigt tydlig och då går jag med en mjuk ramsa.


Men, jag kör väl på bara som jag ska nu? Inga konstigheter nu även om det inte blev riktigt rätt vid läggningen? Dricker nu kaffe för att klara detta... bara 11 timmar kvar.... Jag är pigg som en mört redan!
Nåja, ska inte uppehålla er, men synpunkter på det som hände tas emot tacksamt! (har alltså tidigare sövt henne m buffning o solfjäder och låtit henne somna medan jag gjort det)
Jepp, det är bara att köra på och inte titta i backspegeln!! Heja heja!'
Det sista vet du själv svaret på så det kommenterar jag INTE. :wink:


Men, vid halvtolv vaknade hon o var ledsen, jag gick in och solfjädrade, hon lugnade sig medetsamma, jag gick ut med ramsan, hon blev ledsen o förtvivlad, jag ramsade utanför några gånger utan resultat, gick in igen, osv osv. Höll på så i en och en halv timme. Varje gång jag gick in och solfjädrade så lugnade hon sig snabbt, var SÅÅÅÅ trött, men blev lika ledsen varje gång jag gick ut. Nu stod jag ganska länge varje gång (alltså några minuter) för även om hon lugnade sig så tog det ett tag innan jag kände att hon verkligen slappnade av i kroppen. Rätt - fel? Sista gången, när hon ÄNTLIGEN somnade, vet jag inte om jag gjorde samma misstag som när hon somnade för kvällen, att jag stod för länge.
Alltså, jag måste få fråga? Om hon verkligen GRÅTER och lugnar sig medetsamma, är hon verkligen förtvivlad då? Eller skriker hon dig till sig??!!
Om du undrar om du stod för länge, gjorde du nog det skulle jag påstå...

Ni har ju varit i solfjäder och buffträsket til sömnen och jag tycker det låter som om du är lite på väg in i det igen.
Försök att inte vänta på en bekräftelse från dottern, utan GE henne SVAREN! Som det verkar nu så går du in och verktygar tills du känner att hon typ skall säga, Tack mamma nu är jag redo att somna! För att hon skall göra framsteg måste du göra baksteg. Jobba med ramsan och bekr. ordentligt, den skall ha sista ordet. Se till att ramsan når henne ordentligt.
Om du måste köra den x6 eller x8 någon gång så är det det som krävs och det skall göras i ett svep! Utan krussiduller eller vädjaden.
Typ inget, hurra?? hurra?? hurra?? hurra??
UTAN: HURRA!,HURRA!,HURRA!, HURRA!!!!!!

Har du läst denna länken någon gång? För pepping inför natten :wink:

Thailändsk massage
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?p=91777

Min egen tråd om att backa, skjuta vargar osv..
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=12068
Tor 2006
:heart: BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
:heart:

:heart: FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. :heart:
SabinaC
Inlägg: 28
Blev medlem: ons 12 jan 2005, 14:51
Ort: Lund

Inlägg av SabinaC »

Hej TorsMamma o tack så jättemycket för svaret!!!!!!
Jo, var lite grinig i natt kan man säga... började redan efter läggningen med att min man helt plötsligt sa "ska vi verkligen göra såhär, med Anton så..." osv. Visst gjorde vi annorlunda med Anton men där dröjde det tills han var två år innan jag fick sova ordentligt och det klarar varken jag eller Isabella. Dessutom har min käre make inte gjort en ansats till att ordna upp I:s sömn innan och då känns det inte vidare kul när han ifrågasätter när jag verkligen tar tag i det... :evil: Och jo, vi har pratat om det och jag tyckte vi var överens om att köra såhär, men jag skulle ta huvudansvaret eftersom jag inte börjat jobba än (men snart).
Nåja, o sen när jag itne fick ngt svar så kände jag mig väldigt ensam... så, that's why!
I alla fall, ska berätta först att de på dagis tyckte (faktiskt) att Isabella varit piggare än vanligt o ätit bättre, samtidigt som hon sov middag lite längre än vanligt (o i ett sträck) - var det tillfällighet eller var det trots allt (jämförelsevis) bättre/mer sömn inatt som spökade?
Så till alla dina kloka svar....
Tja, om hon vaknar till mer när jag inte går in o lägger ner henne, ja då skriker hon upp sig, det är det som händer. Hade i bakhuvudet att man första natten ska gå in o lägga tillrätta så fort de vaknar. Men inte mer alltså...
Ang att säga ramsan o sedan gå in så gjorde jag det inte direkt efter varandra men förstår vad du menar...
O ska backa ikväll - rejält!!!
Hon var nog inte så förtvivlad, nej, men arg!
Taclk för länkarna - din tråd hade jag inte läst! Kan inte skriva mer nu, återkommer säkewrt senare... tack igen!!!
Mamma till Anton född 6 februari 2003
och
Isabella född 16 augusti 2006
miar70
Inlägg: 9795
Blev medlem: tis 31 jan 2006, 10:59
Ort: Alby, Ånge i Västernorrland
Kontakt:

Inlägg av miar70 »

Hur har det gått för er?
Berätta gärna om du har lust :!:

Kram!!!
:heart: :heart: :heart: 6 barn :heart: :heart: :heart: (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) :heart: två barnbarn :heart: (-1309, -1505)
SabinaC
Inlägg: 28
Blev medlem: ons 12 jan 2005, 14:51
Ort: Lund

hm...

Inlägg av SabinaC »

heeeeeeeeej säger jag lite försiktigt, och svarar flera veckor efter att du frågade, miar70... tack för att du bryr dig!
Vill/orkar inte gå in för detaljerat på det hela, mer än att det inte gick.
Trodde jag hade min man med på det, men det hade jag inte. Han förstörde det hela :twisted: , say no more. Eller så förstörde jag det för att jag inte var tillräckligt påläst, inte hade fått honom med mig ordentligt, inte hade rätt attityd, osv. :-s
Så nu är det som innan förutom att hon sover lite mer i sin egen säng, men vaknar X gånger per natt, :sleep: , och jag får ta det. Har börjat jobba och orkar inte uppbåda energin för att ta tag i det. Har allvarligt funderat på att ta hjälp av en SHN- mamma (VAD heter ni nu...?), men för det krävs ju ändå att både jag och min man är med på det för att kunna fortsätta på rätt sätt.
Jag ska inte säga att skiljsmässan är nära, men när jag tänker/skriver om det här så är inte avståndet så stort... :-({|= (men för övrigt har vi det bra, hur det nu går ihop...)
Så gärna ngt svar på denna olösliga gåta, om ngn orkar o bryr sig - hur katten ska vi göra? Eller JAG blir det väl som vanligt... jag orkar liksom inte ta tag i det igen.
](*,)
Mamma till Anton född 6 februari 2003
och
Isabella född 16 augusti 2006
miar70
Inlägg: 9795
Blev medlem: tis 31 jan 2006, 10:59
Ort: Alby, Ånge i Västernorrland
Kontakt:

Inlägg av miar70 »

Hej igen!

Äsch då...

Finns det ingen möjlighet alls att du kan nå fram med hur viktigt du tycker det här, och få pappan att åtminstone inte förstöra ditt jobb?!?

Kura själv har många gjort, så det går, men det går ju inte om han pajar för dig - förstår att du känner dig :evil:

Kanske kan han hjälpa till genom att ta hand om tösen dagtid, om du väljer att kura igen, så att du får vila?
Kanske ska du skriva ut den här tråden och be honom läsa, så att han verkligen förstår hur viktigt det här är för dig?

Visst kan det kännas tungt för dig just nu, men alternativet till att kura är att du har vaknätter för lååång tid framöver, istället för fyra nätters kurande...

Du är påläst och kan det här, så ta och leta fram den däringa attityden nu, spika ett datum och KÖR!
Och se till att din man förstår vad det handlar om, även om han väljer att inte vara med och kura!

Vi finns här :heart:

Kram Mia
:heart: :heart: :heart: 6 barn :heart: :heart: :heart: (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) :heart: två barnbarn :heart: (-1309, -1505)
SabinaC
Inlägg: 28
Blev medlem: ons 12 jan 2005, 14:51
Ort: Lund

Inlägg av SabinaC »

Tack för svar ännu en gång miar70!

Jo, nå fram... på ett sätt har jag väl gjort det, att det är jobbigt, men hans inställning är att "det är så små barn är"... Dubbel :twisted: Det är inte han som tar henne på nätterna! Klart små barn är så då... :x Grejen är att hon sällan är vaken ngn längre period på natten, nästan alltid går det att söva om henne omedelbart, antingen gm att lägga ner henne (hon reser sig alltid när hon vaknar till, precis som jag skrev innan) eller amma henne (ja jag VET att hon inte behöver... ibland orkar jag bara inte ngt annat), så de få nätter han har tagit henne och jag fått SOVA har han väl inte tyckt det var så farligt, men när det händer natt efter natt efter natt efter natt så blir det faktiskt en annan sak :sleep: .
Men när jag skulle kura henne sist så skulle han ta henne påd agen, så det var inget problem, bara det att han sabbade det andra kvällen.
Men så är det jag också... jag tyckte att jag hade koll på det, men hon var så ledsen att hon var helt rödgråten :cry: och det tyckte jag inte att det lät som (när jag ramsade utanför). Känner mig verkligen helt misslyckad som inte hör sånt på min egen lilla flicka. Måste verkligen lära mig att LYSSNA på det bättre!
För tycker inte att det är så att vi tröstar/plockar upp vid minsta pip, hon får sina (välmenande) törnar av storebror och säger ifrån när hon är arg, men i och för sig, för det mesta SER jag ju henne då också. Hm hm, mer att fundera på....
Ja, jag får läsa på igen även om jag tycker att jag egentligen kan allt, om inte annat så för att peppa mig själv och samla och bygga upp attityd...! Behövs väldigt mycket just nu, även mot mannen och fadern till mina solstrålar! :x
Mamma till Anton född 6 februari 2003
och
Isabella född 16 augusti 2006
Skriv svar

Återgå till "Forum om kurbarn äldre än ett år "