Har en kill på 2,5 år, som får såna utbrott att jag inte vet vad jag ska göra. HAr läst i BB att man helst ska undvika dessa utbrott, men hur?
Igår tex när det var dags att plocka undan dagens leksaker. dvs bilarna för det är det enda han leker med nu för tiden o garagen. så säger han: Nej vill inte o fortsätter leka. Storasyster på 5 år börjar att plocka undan. Säger till honom några gånger till med lugn röst. Då står 5-åringn i badrummet och gör sig klar för natten. Efter ca 3-4 tillsägelser att det är dags att plocka undan säger jag. Om du inte börjar plocka undan nu blir mamma arg. Blir arg nästa gång dvs säger till med bestämmdare röst. Fortfarade inget gensvar. Då börjar jag plocka undan. Han blir jättearg o skriker o gråter. Vad göra? Jag har använt sängen som "skamvrå". Han får vara där tills han har lugnat ner sig o sen förklarat varför han har fått vara där. Det känns inte rätt med skamvrå, men det funkar. Han plockade undan en bil sen. Det var det som var kvar att plocka undan. Jag vill ju att han ska plocka undan o göra som jag säger. När han inte gör det vad ska jag göra????? JAg brukar förbereda o säga att snart är det dags att plocka undan, erbjöd mig att vi skulle plocka undan tillsammans. Vi gör det ungefär samma tid varje kväll o kvällarn aser ungefär lika ut om det nu skulle ha någon betydelse.
Kram
Vad göra med utbrott?
-
Lua
I Barnabokens trotskapitel finns jättemånga bra exempel på hur man bemöter det som du berkriver. Läs också de klistrade trådarna om trots i det här forumet.
Barn frågar i handling. "Vad händer om jag inte plockar upp bilarna?"
Att bli arg är alltså inte någon bra idé, inte skamvrå heller! I den situation du beskriver skulle jag ha genomfört det jag sa, i handling, med handen om lilla handen. När du nu började plocka upp själv blev han ännu mer förvirrad och protesterar också högljutt! Han måste kunna lita på att du står för vad du säger och att han verkligen är behövd, på riktigt!
Kommentarer på det
Kram Lua.
Barn frågar i handling. "Vad händer om jag inte plockar upp bilarna?"
Att bli arg är alltså inte någon bra idé, inte skamvrå heller! I den situation du beskriver skulle jag ha genomfört det jag sa, i handling, med handen om lilla handen. När du nu började plocka upp själv blev han ännu mer förvirrad och protesterar också högljutt! Han måste kunna lita på att du står för vad du säger och att han verkligen är behövd, på riktigt!
Kommentarer på det
Kram Lua.
-
Gäst
Hu ja! Välkommen till trotsåldern då! 
Precis som kloka Lua skriver: Det gäller att genomföra det man har sagt. Så ta kommandot och ledningen och GÖR det du sagt att ni ska göra. Ord förslår inte som instruktion till så här små och han är definitivt för liten för så allmäna instruktioner som "plocka i ordning". Det är väldigt lätt att bara fastna i uppmaningar och gnat (har själv varit där
, men upptäckt att det är ledning och handling som gäller). Några tips som du kanske kan använda:
Ge konkreka uppdrag, väl avgränsade. Istället för "Plocka i ordning!", säg "Nu ska du och jag plocka i ordning bilarna tillsammans. Jag tar dom här bilarna och du tar dom där!" (bestäm och peka bestämt på just dom bilar killen ska plocka in). Genomför! Om du så ska ta hans hand och göra det hela mer eller mindre med tvång. Tacka så jättemycket efteråt och beröm!
Utmana med en liten spännande tävling. "Vem kan plocka i flest bilar?" "Tror du att vi tillsammans hinner plocka upp alla bilarna på 2 minuter?" "Jag startar klockan nu!"
Gör "fel" eller låtsas att du inte vet var bilarna ska vara. "Ojojoj nu ska bilarna parkeras för natten. Var är det nu dom ska vara? I ugnen är det va? Nähä, inte det?? Jamen var ska dom vara då??? Men åååh vad bra att du vet så att bilarna kan få komma till sitt bo för natten."
Använd tokigheter och humor. Snubbla över bilarna och ramla och utbrist: "Nämen, här ligger massa bilar och skrotar så man snubblar och allt. VAD ska vi göra åt det? Såhär kan vi ju inte ha det!!"
Hoppas något kan funka för er!
Kram Tinis
Precis som kloka Lua skriver: Det gäller att genomföra det man har sagt. Så ta kommandot och ledningen och GÖR det du sagt att ni ska göra. Ord förslår inte som instruktion till så här små och han är definitivt för liten för så allmäna instruktioner som "plocka i ordning". Det är väldigt lätt att bara fastna i uppmaningar och gnat (har själv varit där
, men upptäckt att det är ledning och handling som gäller). Några tips som du kanske kan använda: Ge konkreka uppdrag, väl avgränsade. Istället för "Plocka i ordning!", säg "Nu ska du och jag plocka i ordning bilarna tillsammans. Jag tar dom här bilarna och du tar dom där!" (bestäm och peka bestämt på just dom bilar killen ska plocka in). Genomför! Om du så ska ta hans hand och göra det hela mer eller mindre med tvång. Tacka så jättemycket efteråt och beröm! Utmana med en liten spännande tävling. "Vem kan plocka i flest bilar?" "Tror du att vi tillsammans hinner plocka upp alla bilarna på 2 minuter?" "Jag startar klockan nu!" Gör "fel" eller låtsas att du inte vet var bilarna ska vara. "Ojojoj nu ska bilarna parkeras för natten. Var är det nu dom ska vara? I ugnen är det va? Nähä, inte det?? Jamen var ska dom vara då??? Men åååh vad bra att du vet så att bilarna kan få komma till sitt bo för natten." Använd tokigheter och humor. Snubbla över bilarna och ramla och utbrist: "Nämen, här ligger massa bilar och skrotar så man snubblar och allt. VAD ska vi göra åt det? Såhär kan vi ju inte ha det!!"Hoppas något kan funka för er!
Kram Tinis
-
mammawilma
- Inlägg: 7
- Blev medlem: fre 31 mar 2006, 12:36
Tack för era svar. Det var detta jag "sökte" . Självklat ska jag hjälpa honom i handling. Det vet jag ju eller bara visa, du tar dem så tar jag dem. Det är ju så vi brukar göra. Denna kväll satte jag mig på toan o väntade på dem (var bara så trött). Inte bra mamma.
En följd fråga på trots: Vad göra när han inte vill gå hem från dagis utan hellre vill leka i parken. Återigen blir han så arg så att han lägger sig på marken o skriker. Jag har gjort som så hitills: Jag fortsätter att gå dvs lämnar honom i ilskan, alltså jag skulle ju inte lämna honom, men han tror ju det. Det känns inte rätt att lämna honom eller som när det händer hemma, hotar med att åka utan honom o lämna honom själv.
Kram
En följd fråga på trots: Vad göra när han inte vill gå hem från dagis utan hellre vill leka i parken. Återigen blir han så arg så att han lägger sig på marken o skriker. Jag har gjort som så hitills: Jag fortsätter att gå dvs lämnar honom i ilskan, alltså jag skulle ju inte lämna honom, men han tror ju det. Det känns inte rätt att lämna honom eller som när det händer hemma, hotar med att åka utan honom o lämna honom själv.
Kram
-
TorpSara
Hej
här kommer den klistrade tråden om trots http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=10602
har själv en tjej som precis hamnat i trotsåldern, den här tråden har hjälpt mig jättemycket.
Linda
här kommer den klistrade tråden om trots http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=10602
har själv en tjej som precis hamnat i trotsåldern, den här tråden har hjälpt mig jättemycket.
Linda
Vega 050416 Malte 070109 Oskar 100923
Malte 070109 Oskar 100923