”Lucine Aurora och Standardmodellen"
Sommaren 2007 skall sent glömmas. Jag bröt foten, tog mig fram i rullstol, blev kejsarsnittad, fick livmoderinflammation och maken blev sängliggandes i körtelfeber.
Mitt i allt hade vi fått världens finaste gåva, ett efterlängtat litet flickebarn till. Hon har lärt oss mycket och jag vill gärna dela med mig. Vill också passa på att tacka alla som med sådan klokhet, värme och kärlek stöttat både "live" och via forumet.
1. Ta AW:s ord om 17 bebisar och 18 kor på fullaste allvar 
Jag lovar. Här har vi nämligen boten till en av de stora synderna inom spädbarnsvård –överkoncentrationen.
2. Överkoncentration dagtid ger struliga nätter Om man som sitt största livsprojekt under dagen kollar 45-minutersskarvar, räknar sekunder och vagnar vid minsta pip, hur tror man då att barnet skall lära sig sköta sina uppvak/omsomnande NATTETID
I brist på bebisar och kor skickade Gud oss fotledsfraktur, rullstol, sköra händer och körtelfeber. Tvååriga Leia och hennes behov hade vi redan innan.
I min tråd på ”Späda…” fick jag fantastisk uppbackning men också välmenande varningar om att inte stressa med perfektion.
Men, det som stressade mig i början var helt enkelt det att det bara MÅSTE fungera. Annars skulle jag inte orka ta hand om Lussi på egen hand. Och just våra begränsningar har enligt vad jag tror gjort att det faktiskt fungerat så bra
Jag hade inte riktig fattat det där med de 18 korna innan. Inte förrän jag inte hade något val.
Det fanns helt enkelt inget alternativ till att det skulle fungera.
Det fanns ingen som orkade springa och titta till Lussi varenda sekund. Jag har dagtid lagt henne i vagnen, dragit ut vagnen till altanen, skakat i handtaget och sen gått in och stängt dörren. Inte ägnat henne många tankar förrän det varit dags att väcka.
Använd SM som just
modell. Mata så mycket det går, håll vaken så länge det går.
Lägg ungen att sova i vagn, skaka rejält i handtaget och GÅ. Glöm bort att du har barn en liten stund, helt ok. Spring inte där och lyssna, dutta, vagna… Gnölas det en stund så låt det göra det. Barnet dör inte av det.
"Alla" sa till mig att inte glömma bort att njuta.
Jag såg till att ungen fick mat och sömn. För annars tycker åtminstone inte
jag att det är så vidare njutbart med barn... Kärlekskravet släppte jag helt. Kärleken kommer. Ibland som en flodvåg, ibland som ett duggregn. Men den kommer
Lussi blir 3 månader i morgon onsdag 24/10. Hon är ett under av lättsamhet, nöjd och glad. Äter och sover som folk. I natt sov hon sin andra 11 tim-natt utan mat och med enbart lite hyss i vargtimman. Det skakade mamma bort och Lussi somnade om.
Hon har precis upptäckt att hon har världens mest spännande och tjusiga händer som hon inspekterar dagen lång. Hon är lika nöjd med andras sällskap som sitt eget.
Summering:
1. Ha positiv uppbackning från människor som hejar och stöttar.
2. Lyssna till goda råd men lyssna också noga på din egen röst.
3. Vägled ditt barn så kommer barnet att vägleda dig.
4. Markera början och slut på dagen.
5. Vagna inte i tid och otid. Spar det till absoluta nödfall. Inför ”skak i handtaget” så fort barnet är fött och du kommer att se hur det snart räcker med enbart detta.
6. Håll koll på vakentimmar dagtid och se till att få förmånen att väcka barnet emellanåt. Få inte panik över ett schema som strular. Sy ihop det efter bästa förmåga till kvällen istället.
7. Skaffa en mental rullstol och en mental körtelfeber. ”Sorry bebis, vi kan se till att du överlever men resten är upp till dig. Typ.”
8. Ha gärna ett syskon eller två innan. Om du inte har det så skaffa en rullstol. Eller både och.
9. Stenåldersbebisar har överlevt i kalla grottor utan att någon duttat med dem hela dagarna. Glöm inte det.
10. Om du nu ändå bor på landet så köp de där 18 korna. Gör det idag.
Hon vaknar så fort jag lägger ner henne och det enda som verkar fungera är att bära på henne...? 
