I natt brast det...

[Sigge]

Efter att ha lytt era råd och "Pang-solfjädrat" vår 14 månader gamla dotter vid de tunga uppvaken och då hon efter 3,5 timmar fortfarande inte somnat i natt/morse brast det för mig och jag bara skrek rakt ut. Håller på att förlora förståndet tror jag... Hon vaknar fortfarande flera gånger under kvällen men somnar oftast om efter ramsa, men sedan vaknar hon mellan 03.00-04.00 och är vaken fram till 07.00 då vi tar upp henne. Vi har stått med solfjäder mellan 45 min-1 timme åt gången men sedan håller inte ryggen faktiskt, men då har vi bytt av med varandra. Hon somnar inte om trots detta utan så fort vi går ut ur rummet börjar hon om. Hon bara gråter och idag gråter jag för nu orkar vi inte längre men jag vet verkligen inte hur eller vad vi ska göra längre.

[annawahlgren]

Kära du, förståndet finns kvar, tro mig. Du är inte ensam. Jag "kurade" en gång en liten mistlur i din dotters ålder. Han skrek sig fram genom tillvaron både natt och dag, även när han var "glad" kommunicerade han genom att skrika, han visste inget annat sätt att låta på, tydligen. Jag fick honom inte tyst i modern tid. Till slut, tror det var tredje kurnatten, ställde jag mig och skrek själv, utanför dörren, i stället för att ramsa. Så fullkomligt rasande och spytrött var jag på hans evinnerliga skrikande. Och ungen fick väl sitt livs chock. Han tystnade, för jag slutade inte skrika förrän han tystnade. (Tur man bor på landet.) Sedan fick Mozart ta över och rejäla operaarior. Och barnet lärde sig faktiskt att både sova gott, tycka om musik och sluta skrika, när mönstret väl var brutet.

Förlora inte hoppet, och förlora inte modet Jag vet att det är lätt att säga, men här måste du/ni koppla på sakligheten igen. Samma saklighet som ni skulle använda om datorn krånglade och inte "lydde". Funkar inte det ena, måste man hitta ett annat sätt att få datorn att fungera. Det hjälper inte att bryta samman, dvs när man väl brutit samman över att eländet inte fungerar tar man sig an problemet med saklighet, och plötsligt kan man använda hjärnan igen

Här har ni lyckats fastna i både solfjäder, vargtimme, oro och överkoncentration. Dra tillbaks solfjädern, som hunnit bilda ett nytt mönster i stället för att bryta det gamla. Övergå helt och hållet till ramsan utanför dörren och på väg bort från den. Er lilla skrikare vet så väl vad som gäller nu, MEN det hon inte kan hantera är er osäkerhet, era frågor, er stegrande förtvivlan, era motsägande besked helt enkelt, för är inte överygelsen och säkerheten på plats motsätter ni er själva det ni gör. Därför måste ni ut därifrån och ta vararna med er, allihop! Korta ner läggningen, ransonera ramsandet, läs Lathunden igen och igen och lär er avvakta nu, och GÅ INTE IN. Sätt på hög musik i stället, prata med varandra, tvinga er att inte lyssna när ni gjort vad ni ska. Här får ni konstatera att era försök att lugna henne och få henne i ro inte lyckats på avsett vis. Då får man backa och stå tillbaka för barnet självt. Sikta på att bekräftelseramsan ska ha sista ordet till varje pris. Låt det vara er hela ambition. Låt henne ta hand om allt annat själv, efter att ni ombesörjt samtliga hennes behov till kvällen (missa inte skrattat-till-go'nattet!). Då har hon fått vad hon behöver och ni ska med förtroende för henne, mycket mer förtroende än ni visar nu, kunna överlåta resten åt henne själv. Jag vet att det låter hårt, men ni måste dra er tillbaka. Bägge två. Ni får henne inte att bli lugn med er närvaro. Böj er för det och bespara henne den nu Lycka till. Gör en nystart enligt ovan. Dator eller unge, koppla på sakligheten!

[Kristin]

Hej!

Glöm inte berätta hur det går efter dessa tips! Jag håller tummarna!

Kram
Kristin

[Sigge]

Tack Anna för dina ord!!! Skönt att höra att också du tappade tålamodet och då behöver jag inte må så förbannat dåligt över det... jag är ju inte mer än människa, precis som hon! Nu jäklar kör vi igen! Har för övrigt bett alla "mina" mammor och annat löst folk att gå och lyssna på dig! Det gjorde vi och det var verkligen bra! Ska nu bara få till det också..!!:) Återigen, tack! Återkommer med rapport.

[annawahlgren]

Nej, du behöver sannerligen inte må så förbannat dåligt eller dåligt alls. I den här världen gäller inte bara att inse sin förmåga utan också att inse sin begränsning. Kan eller vill eller fixar man inte vissa saker, får andra göra det som kan bättre - och barn KAN.

Det ska bli spännande att se vad som händer när du lär dig innebörden i natt av det där uttrycket man aldrig tänker på förrän det slår ner som en välgörande, befriande blixt av klarsyn och mening: SLÅ DÖVÖRAT TILL Från och med nu "hör" ni alltså inte skrik och gap. Ni hör (och bekräftar) nöjd tystnad, lättnad, äntlig ro. Resten är hennes problem

Lycka till