Jag behöver råd

Samtalsforum med barnen i fokus
Skriv svar
en mamma
Inlägg: 2
Blev medlem: lör 26 mar 2005, 02:09

Jag behöver råd

Inlägg av en mamma »

Jag blev misshandlad under flera år av barnets pappa och lämnade honom. Är nu jagad och hotad av honom. Har fått råd av familjerätt och kvinnojouren att jag måste flytta med mitt barn och vi har fått ny bostad på en annan plats långt härifrån men jag mår så dåligt eftersom den här flytten innebär att mitt barn förlorar kontakten med nära släktingar som barnet har en bra kontakt med.
Vad är bäst för mitt barn? Att få stanna här där det finns släktingar som ger kärlek men där jag mår dåligt eller att flytta till en ny plats där jag mår bättre men mitt barn är utan sin familj?
Det är som att offra någon
antingen mig eller mitt barn. Hur ska jag tänka för mitt barns bästa??
Det är så svårt.
liw
Inlägg: 941
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 09:47
Ort: Uppsala
Kontakt:

Inlägg av liw »

Hej! :D och välkomen hit! Oj hur ger man ett bra råd i din sittuation... Först vill jag bara säga att jag tycker att du är duktig och stark som tar tag i det för både din och din dotters skull och jag hoppas verkligen att er sittuation löser sig till det bästa.

Hmm... jag har funderat och funderat och det jag har kommit fram till är att jag tror att det bästa för er båda är att flytta (men jag tycker att det är f-rdj-vligt att det är den drabbade som ska behöva flytta... du om ngn behöver ju din familj nu :twisted: ). Det allra viktigaste för ditt barn är ju ändå DU, du är hennes närmaste familj, hennes centrum. OM ni har möjlighet att starta om på ett nytt ställe (utan risk att bli förföljda) så tror jag att det är den stabilaste tillvaron du kan ge ditt barn. Släkten finns kvar och så småningom OM allt lugnar ned sig så kan ni återuppta er kontakt.

Jag hoppas verkligen att allt löser sig. Stor kram!
Linda
Emil 020212 (har alltid sovit som en liten gris, mycket och länge)
Jonas 040525 (gillar också att sova, introducerade verktygen för säkerhets skull vid 2 mån)
pia-lotta
Inlägg: 326
Blev medlem: tis 07 dec 2004, 15:41
Ort: Stockholm

Inlägg av pia-lotta »

Hej!

Utan att veta detaljerna om ert liv håller jag nog med ovanstående talaren. Det är DIG som barnet lever med, därför är det viktigare att du mår bra och är stabil - en fungerande flock för ditt barn.

Om ni flyttar till ny ort så kanske det finns en möjlighet att skapa en ny flock där? Det finns många äldre som gärna umgås med barn och agerar "extra mormor eller morfar". En flock behöver inte bara bestå av de som är "riktig" släkt.

Du är enormt stark som tar dig genom detta!!!

Lycka till!
Dotter f?dd 031101, Barnaboksbarn fr?n 2 m?n
Dotter f?dd 051225, Barnaboksbarn fr?n start
lillith
Inlägg: 238
Blev medlem: mån 29 nov 2004, 12:27
Ort: Stockholm

Inlägg av lillith »

Måste du flytta så långt bort? Och varför sitter inte karln i fängelse? Om du måste flytta, varför inte till en ort 1-1,5 timmar från där du är nu så kan dina släktingar hälsa på dig regelbundet. På så sätt blir inte kontakten så lidande.
Jag vet inte detaljerna kring din historik, men lär dig självförsvar. Du måste få upp din självkänsla och känna att du har förmågan att freda dig själv och dina närmaste. På mitt jobb finns en liten kille med svart bälte i karate. Jag lovar att INGEN ger sig på honom, jag har sett honom öva mot en boxningspåse. Jag skulle stanna och slåss, men det är jag det. Ingen j-l får ge sig på mig eller mina barn - då sätter han SITT liv på spel, jag garanterar!
Det finns flera bra böcker, vi har en som heter "Intelligent självförsvar" i bokhyllan som är bra. Mot skjutvapen finns inget skydd, men mot det mesta annat finns det olika knep. Väck tigrinnan i dig och skapa en skyddsmur runt dig och allt som du håller kär. Flyttar du riskerar du både att tappa ditt skyddsnät samtidigt som du fortfarande är rädd och orolig att han skall hitta er.
Men jag är ingen expert, de som jobbar med sådant här dagligdags vet mycket mer om hur allvarlig hotbilden är mot er och jag skulle lyssna noga på dem. Lycka till.
Mamma till två goa glada grabbar födda -04 och -06 som stortrivs med schema, social delaktighet och utforskning á la AW.
mammamy
Inlägg: 632
Blev medlem: lör 27 nov 2004, 12:27

Inlägg av mammamy »

Bästa en mamma!
SÅ fantastiskt BRA att du klarat av att lämna den man som slog dig, det är svårt när övergreppen pågått länge. Jag råder dig absolut att flytta, ditt barn har det bättre med en LEVANDE mamma i psykisk balans än helt utan mamma, vilket faktiskt är en reell risk. Tänk på det.
Ett socialt nätverk kan du bygga upp på ett nytt ställe och du kan förhoppningsvis hålla lite kontakt med ditt gamla också.
Än en gång beröm för att du lyckats ta dig ur den destruktiva situation du var i.
Lycka till! :D
Lycklig och tacksam mor till Lille E 2/8-04, lilla A född 16/8-07. TACK Anna för att du räddat vår familjefrid, om och om igen!
Kit
Inlägg: 830
Blev medlem: tis 23 nov 2004, 18:35

Inlägg av Kit »

Spontant, tycker också jag att det inte är du som ska fly mera. Det vore att ge makt åt förövaren... Men... att stanna kvar i risken för nya överfall skulle bara kunna fungera om samhället verkligen slöt upp på din sida fullt ut, inklusive vi människor. Så är det tyvärr inte. Ännu?

Att en man misshandlar sin hustru handlar om makt. Därför är risken oerhört stor att han en dag siktar in sig på barnet... för att utöva sin makt på f d hustrun....

Så rådet att flytta till en annan stad syns trots allt som ett bra råd. Om du väljer att göra så, se då till att snarast bygga upp ett socialt nät. Ut och träffa människor, ta alla möjligheter, gå med i föreningsliv, mamma-barngrupper, ja allt, allt som ger dig och ditt barn en hela tiden växande bekantskapskrets. Det blir din styrka på flera plan.

Att lära sig självförsvar är en utmärkt idé! Blotta vissheten om att man kan försvara sig ger en säkerhet i steget, i kroppshållningen, i rörelsemönstret, en säkerhet som inte attraherar våldspersoner.
Ett litet tips i all sin enkelhet, som jag själv nyligen fick är att, närhelst någon uppträder hotfullt inte skrika "Hjälp!", ty då kommer i regel ingen till ens undsättning. Folk håller sig undan, vill inte bli inblandade, är själv rädda för att råka illa ut. Istället skriker man "DET BRINNER! DET BRINNER!" Då tenderar folk att reagera....

Du är värd all beundran för att ha vänt ryggen åt den förfärliga situation du levde i och nu tänker konstruktivt framåt! Lycka till!
Senast redigerad av Kit den lör 04 jun 2005, 14:55, redigerad totalt 1 gånger.
:heart: Jag sökte en Bibel och fann Barnaboken.

:heart: Matte till minilejon som ramsas i spinn.

:heart: Det är inte för att det är svårt, som du inte vågar. Det är för att du inte vågar, som det är svårt.
Johanna G
Inlägg: 85
Blev medlem: sön 09 jan 2005, 17:20
Ort: Vendels?, Stockholm

Inlägg av Johanna G »

En jättekram till dig! Du är sååå stark som tagit det här steget! Jag har träffat många kvinnor i din situation och det är få som orkar/vågar lämna mannen.

Mitt råd är att se ditt och ditt barns bästa ur ett lite längre perspektiv. Det tror jag gör valet enklare. För mig är det självklart att ni ska flytta. Ni måste rädda er själva undan honom för att överleva både fysiskt och psykiskt. Annars kommer ni för alltid att vara otrygga.

Det kommer vara jättejobbigt att flytta och byta bekantskapskrets, men om du ser några år framåt i tiden så kommer du och ditt barn kunna leva ett vanligt liv och det är värt mycket!

Se till att snabbt få kontakt med andra föräldrar/mammor på den nya orten (kanske med samma erfarenheter som du?) så slipper du känna dig så ensam.

Stor kram till dig! J
Stolt mamma till 2 s?ner:
Eskil 021001 och Alvin 040519.
mia75
Inlägg: 599
Blev medlem: ons 24 nov 2004, 17:18
Ort: Uppsala

Inlägg av mia75 »

Bara en tanke... men finns det kanske någon i bekantskapskretsen som skulle kunna tänka sig att flytta med er, till samma ort? Det skulle jag tyckt vara den bästa lösningen, men jag förstår att det är svårt.
Du är stark och beundransvärd, lycka till!
Mamma till Rasmus 000418, Emil 040425, Jonathan 060818 och Olle 080215
BILD
Sol
Inlägg: 14
Blev medlem: tis 29 mar 2005, 23:39

Jag behöver råd

Inlägg av Sol »

Hej "en mamma"
Jag har också blivit misshandlad, bodde efter anmälan mot min ex på en kvinnojour i ett halvår, han fick 3 års fängelse och det straffet avtjänar han nu. Jag flyttade med min dotter till en lägenhet inte alltför långt ifrån mina vänner och släktingar. Jag sökte och fick skyddad identitet, jag finns alltså inte med i folkbokföringen och detta ska enligt alla kunniga vara ett bra skydd, vilket jag verkligen hoppas att det är. Min ex vet alltså inte var vi bor, jag har även besöksförbud ifall han skulle dyka upp eller om jag råkar möta honom ute. ( det är inget stort skydd precis, men jag vet då att polisen prioriterar brott mot besöksförbud och kommer så fort jag eller någon larmar ).

Mitt råd till dig är att först och främst försöka få en skyddad id. Kvinnojouren hjälper dig med det. Nu vet jag ju inte om misshandeln mot dig gick till åtal, men jag har för mig att man kan få hjälp ändå med detta, fast jag är inte säker.
Jag förstår precis ditt dilemma, stog ju också i valet och kvalet om jag skulle bryta upp helt från mina nära eller bo i närheten av dem. Jag valde detta sättet mycket för att jag känner att det inte är jag som ska fly, håller på att bygga upp min självkänsla genom att gå på samtal på kvinnojouren ,där de i min kommun har psykoterapeuter som arbetar, för man måste vara stark i slutändan för att orka leva detta livet, annars går man under. Kram.
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"