Kurmammornas tråd (SHN-kurs 2007)

[ÅsaB]

Hej Mrs Tall!

Jag förstår vad du menar. Men först vill jag säga att jag inte plockar upp några skrikande barn och har väldigt sällan gjort. Han skriker mig inte till sig, det tycker jag inte. Om jag plockar upp honom före lurens slut så beror det på att han redan varit vaken lääänge och jag vill ta honom INNAN han blir arg, ledsen mm. Han får gärna sitta lugn och länge i sängen, bara han är som sagt LUGN. Samma på morgonen. Han kan vakna tidigt, men upp kommer han inte förrän klockan ringer. Är han arg och irriterad då, då får klockan lugna honom, vilket den gör. Jag plockar inte upp honom förrän han är tyst och lugn.

Jag förstår vad du tycker om långluren, men den fungerar bättre så här, trots allt. Han får ju svårt att lära sig klockan, men jag har valt att prioritera sömntimmar, inte klockslag. Sover han kort, då får han kompensation på eftermiddagen, dock alltid vid samma klockslag, och aldrig mer än 45 min. Sover han längre än 1, 5 (OOOOOVANLIGT!), då blir det 20 minuter, inte en sekund extra. Läggning vid samma dags som om han skall sova 45.
Han mår bättre så här, även om jag önskar att han lättare kunde sova sina 2 timmar igen. Jag ger honom chansen, men om han vaknar efter 75 minuter och inte somnar om inom 20 minuter är sannolikheten i princip NOLL att han skall somna om. Att då låta honom till slut bli arg och förbannad i sängen, det ger varken honom eller mig något.

Nu hattar vi lite i och med att lurarna blir lite olika långa, men det är det enklaste och smidigaste för oss just nu. Jag har backat massor, ramsar inte, spelar bara musik (även där i form av verktyg) och ser till att hålla mig upptagen med olika aktiviteter. Jag önskar att jag kunde få till 2timmarsluren igen, men jag ser inte hur det skulle gå till. Nu är jag glad om han sover en timme utan uppvak! Då har vi haft en bra lur. Jag gör vad jag kan för att ge honom utrymme, mer gör jag inte. Om jag sedan bara ger honom 20 minuter på eftermiddagen oavsett längd på långluren, då skulle både han och resten av hans familj bli galna på kort tid.

En kompromiss som vi tycker funkar, även om den inte är idealisk. Dock mycket bättre än för många andra!

[ÅsaB]

Usch, jag har gått och tänkt hela eftermiddagen. Är lite ledsen faktiskt.

Jag har kämpat så för den här förbenade långluren. En del från forumet har varit med sedan start och vet att den alltid strulat. Jag har testat allt, långlur i vagn, mjukramsande i sömnskarvat, rejält ramsande, backande, solfjäder...

Jag njöt i drygt två veckor efter Gastsjön. Då funkade det. Inte direkt, jag fick ta en kamp en eftermiddag, men sedan föll det på plats. Han sov, jag fick väcka.

Så blev han åtta månader. Kalla det ångest eller något annat, men strul blev det. Svaj både här och där och vi beslöt oss för schemaändring.

Nu är långlur på 75 minuter mer eller mindre standard. Minst ett uppvak. Ibland får jag till 90 minuter, två gånger en timme och 45 minuter. Han snuvar mig på uppvaken.

Jag vet inte vad jag skall göra. Visst, jag kompenserar på eftermiddagen, för jag prioriterar en unge som åtminstone får närmare 14 tim/dygn hellre än en gnällig övertrött unge, som inte kompenserar nästa dag hur som helst. Kanske är det fel. Jag vet inte. För nej, Mrs Tall, jag KAN inte det här! Jag är ledsen, men just den här jä*la luren KAN jag inte fixa!

Jag ramsar vid läggning, till samma musik varje dag. The Boss. Om Waldemar redan då stökar (kan hända), då slår jag på Palestrina, andlig körsång. Då somnar han direkt.
Vaknar han låter jag honom hållas. Ofta vaknar han var 30 minut, men han kan sova en timme i ett svep, om vi har tur. Runt en timme, då är ett uppvak garanterat. Ingen ramsa - den stressar honom bara. Vill sig inte alls. Han får lite tid, brukar somna om. Palestrina i bakgrunden. Lugnar mamma och son.

Vaknar han vid 75 minuter brukar luren vara klar. Då somnar han inte om. Jag ger honom lååång möjlighet, men försöker sedan ta honom innan han blir för upprörd. Då krafsar jag på sovrumsdörren, så lugnar han sig, om han hunnit jaga upp sig. Varken han eller jag orkar tiden ut. 45 minuter blir länge! Då hinner han bli rejält upprörd och då lär han sig definitivt inte klockan!
Det kan hända att han somnar om. En och en halv timme är inte ovanligt, även om det är långt ifrån standard. Samma där - vaknar han är ett omsomnande ovanligt. Somnar han försöker jag hålla koll på när, för att försöka hinna före honom och väcka. Detta har misslyckats. Jag vill ju så gärna att han sover tiden ut!

Jag kan inte göra mer. Jag riskerar att dundra ner i överkoncentrationsträsket igen och jag orkar inte det. Då har vi kompromissat så här. Med kompensationssömn på eftermiddagen. Kanske inte bra, men det blir ett fungerande liv.

Jag hade kunnat döda för en tvåtimmarslur! Jag skall ev jobba hemma 20 timmar i veckan och den luren hade varit guld! Men jag vet inte vad jag skall göra. Nu funkar det. Hyfsat. Och jag får nöja mig med det. För någon kanonlösning kan jag inte se. Så många gånger har jag målat in mig i ett hörn och jag ORKAR inte! Men jag önskar ju att han sov som JAG vill! Men orken är slut, så är det bara. Och nitiskheten gör i mitt fall mer ont än gott vid det här laget!

Trött trött trött... Ledsen på att jag inte kan få till det här som jag borde.

[Elle]

Hej Åsa!

Jag tycker att du ska släppa alla "borde" och bestämma att långluren ska vara 1,5 tim och em-luren 20-45 min(det du tro passar). Schemat ska ju underlätta i vardagen så W får sin välbehövliga sömn, du din egentid så ni orkar NJUTA av varandra!

Kramar Elle och ge W en puss på näsan!

[ÅsaB]

Tack käraste Elle!

Stackars Mrs Tall fick mig att gå igång lite. Egentligen har jag varit ganska nöjd, låtit schemat vara lite flexibelt och varit glad över de timmar min lille goding har valt att sova. Så kom söta söta lilla Ann och ville strukturera upp lurarna och då kom den stora tröttheten... Det var inte meningen att det skulle bli så stort. En lite halvdålig dag med förmycket socker i systemet (vissa dagar blir godisdagar), då blev det för mycket. Fem månaders slit med långluren kom tillbaka i ett nafs!

Nätterna är ju underbara. Han somnar lugnt och stilla för det allra mesta, vi har sällan uppvak på nätterna och tidiga morgonar är ovanliga. Eller hyfsat ovanliga i allafall. Lite tung andning från mamma brukar locka grabben in i sömnen igen. Ofta vaknar han vid tjugo i åtta eller kvart i, men han är lugn och väntar på att klockan skall ringa. Då är det en glad kille som sträcker armarna upp mot morsan!

Kramar till dig Elle och alla andra. Jag ber om ursäkt för min gnäll-roman ovan! Det var inte meningen...

Och Elle - lycka till! Det drar ihop sig! Skall förresten bli moster för andra gången i april!

[Elle]

Ingen fara Åsa, ibland behöver man "ösa ur sig". Ta hand om varandra, NJUT av det ni uppnått och varandra

Tack för lycka till, det börjar närma sig, är fixerat o härliga förvärkar

Elle

[Pimm]

Idag har vi börjat med gröt. Elsa var överlycklig. Inser att hon nog har längtat efter det. Hon har verkligen varit intresserad och tycker att det är jättekul att äta AD droppar med skeden. Hon hade inte ens problem med hur hon skulle göra med munnen utan det bara gled ned!!
Mer gröt imorgon.
Kramar Pimm

[annawahlgren]

ÅsaB - kära rara.

Back to basics. Kompensationstänkandet är en chimär. Kompenserandet ställer på ren svenska till en jäkla röra. Låt bli det

Ge det arma barnet tre dygn, när du håller tiderna skrupulöst. Det viktiga är inte att han sover varje minut han "ska", inte heller att du väcker honom. Det viktiga är att han har förutsättningarna för att sova. Så ge honom dem, och GÅ din väg

Och "väck" honom med största glädje, prick å klockslaget, oavsett humör - ju surare och gnälligare han möjligen är, desto gladare är du, utan frågetecken i rösten och utan fikande efter godkännande bekräftelser från hans sida. Kör över honom med din glädje, bara Då hajar han snart att han egentligen - tydligen - är fullkomligt jättemegaglad

Du måste ta det lugnare. Han behöver din självklara ledning.

Läs Mammut Marias tråd om förhållningssättets betydelse

[ÅsaB]

Hej Anna (grattis i efterskott igen!) och jag visste väl att jag skulle få lite skäll...!!!

Försöker lite generat att skylla på den lilla mängd ångest jag sett hos mitt lille knytt, men det är en dålig ursäkt. Kände väl att schemat och kompensationen var ett sätt för mig att backa trots allt, att inte slåss och inte fokusera för mycket. Men - intressant - nu snackade jag lite med den ömme fadern (som ju stundtals blir så trött på det här att han formligen kräks), som fick vara med och bestämma hur vi skulle lägga upp saker och ting. Han tyckte ungefär så här:

Plan A: Han får en tvåtimmarslucka. Plockas upp PRICK klockan ett, oavsett humör.
Tio i fyra - läggs han i vagnen för en 20 minuter lång lur. Inte en minut till!!! Uppföljning under en veckas tid, from idag.

Plan B: Om det går helt åt den sk pipsvängen, då kör vi 1,5 + 45 min (tills han visar att det är dags för 20 min). Det är ungefär där vi är just nu, men fadern, när han fick tycka till, ville pröva med 2 timmar igen. Och eftersom jag stundtals känner mig rätt ensam i min "kamp", så lyssnade jag (med ett litet osynligt leende på läpparna) och nickade. Vi är TVÅ om det här! (Tre, faktiskt!)
Fadern vet att 2timmarsluren inte funkat, men nu provar vi under nämnda vecka, så får vi se. Att jag är skeptiskt försöker jag att inte låtsas om. Bort bort bort... Nu kör vi!

Skall förresten lägga över mina egna filmer från Gastjön i datorn under dagen. Skall bli kul! Mina foton var katastrof, men filmen blir ju lite kul. Tyvärr har jag inte den underbara buffningsdemonstrationen, men säkert mycket annat roligt!

[Pimm]

Ja, nu ska här biktas......
Efter uppfäljningsveckan som gick hyfstat med stöttnig och peppning från Lua och med Gastsjön i färskt minne så blev nätterna efter ett tag lite tokiga.
Fler och fler uppvak och gnölandet blev rejäl klagosång...
Då kom vargarna från Gastsjön och jag började fundera på om lilla E verligen var mätt. Vi hade ju lite diskussioner om ifall hon var hungrig eller ej.
Flaska fungerade ju inte så bra (sjävklart hade en stor del att göra med att jag själv inte var så pigg på detta )
Så då bestämde vi en trött natt att hon faktiskt kunde få äta en gång
per natt och då vid 3.00 så att vi slapp alla uppvak pga ev hunger på morgonen samtidigt som vi "kunde se fram mot detta" om hon var för sur på natten.
Sagt och gjort. Detta fungerade nog i ca 4 veckor. Sedan blev det mer gnäll och två mål osv. sedan var vi uppe i att hon faktiskt (som om man inte kunde har räknat ut det själv redan från början ) kunde tänka sig hela 4 mål.
Då blev det tvärbroms!! Så i helgen "kurade vi henne" i spjälsängen med buffnignar och ramsa. Nu sover hon bra på natten igen och har lite tidiga uppvak men det går nog över efter hand.
Jag har iallafall lärt mig att hon INTE behöver äta på naten, varken en eller fem gånger.
Dessutom har hon börjat med gröt och fick sin första potatis för tre dagar sedan. Jättekul tycker hon.
Nu är hon ju också med och äter med de stora... Hon till och med tuggar på maten efter att ha gapat som en liten fågelunge.
Så, där var min bekännelse.
Kramar Pimm

[Lua]

Hej

Efter bikt kommer förlåtelse, va Du är härmed förlåten

Kul att höra av er Och bra att ni tagit itu med SÖTA Miss E:s sömn - den behöver hon. Äta behöver hon ju också, men på dagen då! Matvargar är nog den svåraste sorten att skjuta så bra gjort att ni tagit fram storbössan.

Storvarmkramen från Lua.

[Pimm]

För att återgå till tidiga uppvak som lilla E pysslade med i morse.
Ska man stävja gnölandet som blir missnöje och slutligen skrik så tidigt som möjligt eller vänta ut tills det blir ilska och skrik.
Om bustjejen är så enveten och inte vill hösa ramsan (pratar högre än mamma som höjtar för fullt) vad göra? Vill inte väcka hela huset inkl två systar som ska sova lite till.
Busungen vill inte att jag ramasar argt då blir hon jätteledsen och verkligen gråter utan hon vill att den ska sägas snäll (kan det stämma?) ändå vill hon inte lyssna utan pratar högre. Buffa då fört eller solfjädra till tystnad och sedan ramsa???
Kanske lite rörigt men kontentan är: hur ska jag göra vid tidiga uppvak?

[Emma80]

Hej Pimm! Vi har också haft problem med tidiga uppvak. Han sover alltid så fint från 19 men vaknar ofta vid 06 då han har en timme kvar att sova. Jag har fått följande råd:

- Becksvart i rummet såklart.
- Väckarklocka som ringer klockan sju. Signalerar att klockan bestämmer när hon ska gå upp - inte hon eller du.
- Pangramsa (hög och glad, alltid x 4) vid första pip.

Kram Emma

[Pimm]

Hej emma
Tack för råden. Becksvart är det och pangramsat har jag men då blir hon arg och pangramsar mig tillbaka
Imorse fungerade det att ramsa två gånger då hon vaknade vid 5 men sista gången (den tredje) ville hon inte somna om.
Har det blivit bättre för er?
När det var dags att vakna så var hon aillafall jättenöjd med lite ensamlek i sängen innan frukost som serveras en halvtimme efter godmorgon.

Fler tips och råd???
Är det fler som har haft tidiga mornar och där det genom envishet och konskvens arbetats bort. Är det bara att stå på sig (vad har man för val iof)
Kramar Pimm

[HÖNSMAMMA]

Hej på er!

Här planeras för överflyttning till spjälsäng. Jag har nyss tagit bort nattmålet, och Ms L sover inte hela natten riktigt ännu. Men det kommer väl hoppas jag. Har infört kvällsgröt så kanske det hjälper till?

För övrigt flyter det på, förutom att hon inte vill ammas när hon är vaken utan halv- eller helsovandes. Det strular till en hel del, men jag har vant mig och det är ju inte så många månader kvar av helamning att se fram emot .

Kram på er alla!

[TorsMamma]

Härligt med gröt hälsar Tor. Mer mat till folket!!! \:D/

Och spjälis är livet, man kan joxa och böka HUR mycket man vill, vända sig, sova på sidan, rygg och som Pippi!

Kramar till alla Gastsjöbebisar från Tor!