gallskrik från 2-åring-drömmar?

lilla mia · Inlägg av **lilla mia** » tor 11 okt 2007, 20:22

hej!

lillan är två nu. Ingen trots ännu och alltid en solstråle! stortrivs hos dagmamman och är inte det minsta trött när vi hämtar henne på dagarna. sover bra där 1,5 timme mellan 12.15-13.45. vi har natt mellan 19.00-07.00.
hon har nu de senaste veckorna! vaknat- gallskrikit runt kl 22 samt på morgonen kl 6. hon vaknar? i ett illvrål och somnar om efter en stund om vi låter henne vara. ramsan funkar, kanske? hon blir inte tyst direkt utan det klingar av vart efter. drömmer hon? på morgonen går vi aldrig upp men hon kan ibland ligga och gny/vara ledsen ropa på mamma och pappa i upp till en halvtimme då. på kvällen är det just ett gallskrik och om/när vi går in så sitter hon ofta upp i sängen. eller står. sovandes? lägger henne till rätta och hon nöjer sig med det och sover sen vidare utan ett knyst till kl 6- nästan på pricken! käns lite otäckt när hon skriker så där rakt ut. man tror varje gång att hon är sjuk eller nått.

vad händer? några tips?

/lilla mia

Sagalinda · Inlägg av **Sagalinda** » fre 12 okt 2007, 19:40

Hej lilla mia!

Ja det är aldrig roligt när de skriker rakt ut i sömnen, man kan ju få hjärtslag av mindre

Och inte är det heller lätt att veta vad som pågår i lilla hjärnan. Är hon ledsen? Rädd? Jag skulle tro att det är drömmar. Och jag skulle nog genast agera i stil med det ni redan gör. Har ni provat att bara ramsa och inte gå in kring 22-snåret? Vad händer då? Om nu tillrättaläggandet fungerar så där bra på kvällen, har ni prövat samma procedur på morgonen? Eller pangramsar ni? Eftersom hennes uppvak ter sig lika skulle jag agera likadant vid dem båda.

På återhörande

lilla mia · Inlägg av **lilla mia** » fre 12 okt 2007, 20:27

hej!

tack för snabbt svar!

på kvällen har vi nog inte testat ramsan om jag tänker efter. antingen ignorerar vi henne eller så går vi in och lägger tillrätta.
på morgonen ramsar vi om hon inte tystnar efter en stund... kanske skulle va bättre med pangramsa där direkt?! vi väntar liksom ut henne. eftersom hon oftast lugnar sig själv och somnar om men ibland kan det alltså hålla på längre. gnäll till och från ända till vi ska upp. och då börjar hon oftast ropa på oss som hon vill upp... ev skulle vi kanske gå upp och lägga henne till rätta även då- men man vill ju inte vänja henne vid det... känns som hon är vaken då när hon håller på så länge...

kram!

SusanD · Inlägg av **SusanD** » fre 12 okt 2007, 21:23

Vad spännande! Vi har nämligen samma mönster här hemma för tillfället. Inte varje natt men när det inträffar så brukar det vara två eller tre nätter i följd. Emil skriker ihärdigt ända inifrån hjärteroten runt tio elva på kvällen. Det låter som om han sitter fast riktigt illa. Ramsar vi då blir det absolut ingen effekt, han hör inte. Någon av oss ömma föräldrar går in och väcker honom, ja för han sover faktiskt fast han skriker som en stucken gris. Sen säger vi att han ska sova, stoppar om precis som vid vanliga nattningen, drar upp speldosan och ramsar oss ut. Då brukar han somna om. Ifall vi bara går in och solfjädrar så lugnar han sig genast men efter en stund när vi lämnat rummet är han i full gång igen.

Jag är helt övertygad om att han drömmer något, vad vet jag naturligvis inte men jobbigt verkar det vara.

Sen kan det komma en omgång till mellan fem och sex på morgonen då han gnäller, tjuter högt, lugnar sig, snyftar nån gång, somnar, tjuter högt, gnäller, somnar. Ja så där kan det hålla på en stund, har inte klockat men det känns länge när man själv är dödstrött. Det effektivaste är att låta honom hållas så länge han lugnar ner sig själv mellan skriken som inte är ledsna utan mer jätteirriterade och arga. Han är inte vaken så om vi ramsar så väcker vi honom och då blir han riktigt arg.

För övrigt äter han som en mindre häst, jobbar hårt både hemma och i stallet, leker och mår bra. Han njuter av livet och vi njuter av honom.

Kram Susan

lilla mia · Inlägg av **lilla mia** » lör 13 okt 2007, 20:54

hej susanneD!

nästan jämngamla våra små! och så på pricken lika i sömnmönstret för tillfället!

du har beskrivit så precis hur det är även hemma hos oss!

har varit lite bättre senaste två nätterna faktist, tillfällighet? ja, det visar sig. men det är alltid skönt att få skriva av sig och höra andras erfarenheter och kloka tankar.
och dem är ju så fantastiska våra små! vad dem lär sig, hela tiden!

lycka till med nästa bebis! prickar du som beräknat kommer han/hon på min dotters 2-årsdag!

kramar!

Sagalinda · Inlägg av **Sagalinda** » sön 14 okt 2007, 08:11

lilla mia skrev: har varit lite bättre senaste två nätterna faktist, tillfällighet?

Hehe jojo det är ett bekant fenomen: när man får tummen ur och skriver hit till forumet så försvinner problemet...

Nyvunnen attityd kanske

Inlägg av **annawahlgren** » sön 14 okt 2007, 09:35

SusanD skrev:Någon av oss ömma föräldrar går in och väcker honom, ja för han sover faktiskt fast han skriker som en stucken gris. Sen säger vi att han ska sova, stoppar om precis som vid vanliga nattningen, drar upp speldosan och ramsar oss ut. Då brukar han somna om. Ifall vi bara går in och solfjädrar så lugnar han sig genast men efter en stund när vi lämnat rummet är han i full gång igen.

Oops

Varning, varning. Det här är inte bra alls

Det kallas för att ifrågasätta den heliga nattsömnen

Barnet ska inte väckas. Sömngångare väcker man för att de ska vara medvetna om att de är uppe och springer och ska gå och lägga sig igen, i stället för att ränna ut på stan och bli överkörda, typ

En liten plötsligt vilt skrikande mardrömmare ska lugnas utan ord, direkt och länge nog, med en tung, statisk solfjäder som lämnar ingenting i övrigt att önska, om man säger. Solfjädern ska ges tid att landa, tills drömmen dragit förbi, och det ska få ta den tid det tar. Man kan stryka barnet över huvudet lugnande också, akut i början, men man ska godhetsfullt hålla truten

Inte läge här för ramsa alls, alltså. Och budskapet är, oförtrutet: PÅ NATTEN HÄNDER INGENTING. Det som i synnerhet inte händer, är att vargen kommer. Så bekräfta inte faran

SusanD · Inlägg av **SusanD** » sön 14 okt 2007, 14:21

Mm, så kan det nog vara Anna om allt vore optimalt men vi har verkligen hållt solfjädern nästan intill soluppgången men inte hjälper det inte.
Eftersom detta inträffar så sällan har vi valt att väcka istället och se till att han fortsätter sova gott.
Känns inte som om vi ifrågasätter den goda sömnen utan bara försöker få in sonen på det spåret igen när han spårat ut.

För egen del kan jag överhuvudtaget inte solfjädra längre. Magen är helt enkelt ivägen så jag når inte ner till självaste lilla sonen i sängen.

Så för min del är det inget alternativ just i denna stunden.

Mardrömmar och drömmar kommer och går, det händer långt ifrån varje natt och känns inte för någon av oss inblandade som ett stort problem.

Kram Susan

Inlägg av **annawahlgren** » mån 15 okt 2007, 00:21

Ujuj, ville absolut inte göra dig ledsen eller knäppa dig på näsan

och jag förstår fullkomligt att du inte kan solfjädra med någon större framgång, eftersom magen inte låter sig placeras vid sidan om för närvarande

Tycker bara envist att en tvååring som väcks på natten oavsett skäl störs, cirklarna rubbas och oron tar fäste. Men en gång är ju ingen gång

SusanD · Inlägg av **SusanD** » mån 15 okt 2007, 13:51

Kära Anna om det är någon som ska knäppa mig på näsan så är det just du eftersom du alltid gör det med så mycket kärlek.

Pappan kan däremot solfjäldra Emil så han somnade om efter någon slags mardröm men nu är det ju så att detta händer så sällan därför oroar jag mig inte över saken. Oro föder problem och jag är för lat för att ha en massa problem hängades över mina axlar.

Kram Susan

Inlägg av **annawahlgren** » tis 16 okt 2007, 14:23