6års kris?

Samtalsforum med barnen i fokus
Skriv svar
ulrikaj
Inlägg: 1864
Blev medlem: tis 22 aug 2006, 13:10
Ort: Dalarna
Kontakt:

Inlägg av ulrikaj »

Evrok:Han har fått krama sin syster vare sig han har velat eller inte om han knuffat på henne.När han fortsatt vidare att knuffat har han fått gå in på sitt rum ett tag.Grejen är att när han fått krama sin syster 20gånger på en dag så har mitt tålamod tagit slut och jag har kokat innombords.Det är det jag försöker bättra mig på att se hala situationen på ett annat sätt.Det är Jacob som går igenom en tuff tid just nu och då behöver han mig som är lugn och visar hur man ska göra istället.
För det sociala har vi redan.Det är min attityd som brustit,precis som sömnen.Där har jag attityden fast när det gäller krisen nu så har det brustit.Liw har precis haft 8månadersångesten och varit super grinig mest hela tiden.Inget har varit roligt.Nu tack och lov är hon förbi och tycker livet är riktigt roligt igen.Jacob i 6års kris och Liw i 8mån ångesten.Jag har varit stressad och lätt irriterad.
Återkommer med rapport
kram ulrika
mamma till goaste killen Jacob 17/3-02 :heart: och till goaste tjejen Liw 1/1-07 :heart:
Fjällfolket

Inlägg av Fjällfolket »

Evrok skrev: En sista grej bara: Hur gör ni när ni inte ORKAR :?: Jag VET att man måste orka jämt, men just nu har jag ONT i en axel och är trött, trött. DÅ vill ju jag att mina barn ska ha annamat social delaktighet och ha rutinerna FAST, inte vara i fasen där vi fortfarande sätter dem.
Hej!

Ett ypperligt tillfälle för dig som förälder att hitta den äkta känslan av att behöva barnen - på riktigt :!:
Om du har ont är deras hjälp ju verkligen ovärderlig...

:idea: ex. ur mitt liv, just nu:
Jag är i princip orörlig pga foglossning och gammal ryggskada. Jag KAN verkligen inte böja mig ner och tömma diskmaskinen... men Lillprinsen kan! Så han tar disken, en sak i taget, och ger mig så jag slipper böja mig. Jag skulle verkligen inte kunna utan hans hjälp!

När du sen mår bättre - hoppas vi ju - är det den känslan du ska förmedla i de dagliga sysslorna. Att han/hon behövs, på riktigt..

/Fjällmor
Evrok
Inlägg: 114
Blev medlem: ons 29 mar 2006, 11:29
Ort: Eskilstuna

Inlägg av Evrok »

:heart:

TACK :!:

Jag vet ju att de behövs. Det gäller ju bara att få dem att förstå att jag vet det :D

/E
Mamma till Jakob f?dd 011102 och David f?dd 051124!
ulrikaj
Inlägg: 1864
Blev medlem: tis 22 aug 2006, 13:10
Ort: Dalarna
Kontakt:

Inlägg av ulrikaj »

Evrok:Skulle vara roligt om vi med jämna mellanrum skrev och berättade hur det går för våra stora små barn.Det är så skönt när man vet att man inte är ensam om ett problem.Allt blir lite lättare då.
Idag har jacob och jag suttit och gjort ett schema vad som behöver göras.Vi har skrivit vad som behöver göras varje dag och av vem och ritat(så gott jag kunnat) under.Sen vad familjen hjälps åt med och sedan har vi infört en städdag då alla hjälps åt.Vi satte lappen på kylskåpet och Jacob var riktigt intresserad.Sprang dit och prickade av.Det har varit lite knuffande på Liw men inte på långa vägar som innan.Jag tänker-"Var en klippa,var en klippa.
Ungefär som sällskapsresan-jag är inte rädd,jag kan flyga,jag är inte rädd jag kan flyga :lol:
kram ulrika
mamma till goaste killen Jacob 17/3-02 :heart: och till goaste tjejen Liw 1/1-07 :heart:
blomman
Inlägg: 1775
Blev medlem: fre 28 apr 2006, 17:01

Inlägg av blomman »

Härligt! :lol: :heart:
Kram
Fjällfolket

Inlägg av Fjällfolket »

:thumbsup: :lol:

/Fjällmor
ulrikaj
Inlägg: 1864
Blev medlem: tis 22 aug 2006, 13:10
Ort: Dalarna
Kontakt:

Inlägg av ulrikaj »

:heart: Tack för ert stöd och uppmuntran Blomman och Fjällmor :heart:
Kramar från ulrika
mamma till goaste killen Jacob 17/3-02 :heart: och till goaste tjejen Liw 1/1-07 :heart:
Evrok
Inlägg: 114
Blev medlem: ons 29 mar 2006, 11:29
Ort: Eskilstuna

Inlägg av Evrok »

Det känns verkligen bra att det finns någon mer i samma situation som oss. På något konstigt sätt så är det inte lika jobbigt när man vet att någon annan går igenom liknande saker :!:

Det går bra hemma, men det känns fortfarande nytt även om vi försökt införa det här under lång tid nu. Sista veckan känns det som om det börjar ramla på plats för stora killen. Samtidigt falerar det på enka saker som att de ska stå på samma stol, eller att den lilla puttas lite. Hur mycket ska den stora stå ut med? David är ju inte ens två och han ÄLSKAR att vara nära Jakob som, i sin tur, vill stå ifred och skära.... Då blir jag ju bara medlare och det vill jag inte vara.

Jag tycker att Jakob måste förstå att HAN lär lillebror att puttas, dra och nypas, eller är han för liten för det :?: Jag vill ju inte lassa över skuld på honom samtidigt som jag tycker att han är stor nog att inse att vi bara gör snälla saker med varandra.

Hur som helst så fortsätter jag GÄRNA med att kommuincera med Ulrica om hur det går och jag läser med spänning om eran vardag :)

En sak till: När Jakob spårar ur och ska gå in i sovrummet en sväng VÄGRAR han alltid. Jag får lyfta in honom. Ska jag göra det? Det resulterar, tyvärr, ofta i att han springer och det blir något superstressat av det hela. Vad har ni för erfarenheter?
Mamma till Jakob f?dd 011102 och David f?dd 051124!
ulrikaj
Inlägg: 1864
Blev medlem: tis 22 aug 2006, 13:10
Ort: Dalarna
Kontakt:

Inlägg av ulrikaj »

Vet hur du känner dig Evrok.Som sagt Jacob måste ju få leka med sina leksaker typ lego och liknande.Hur ska man göra?Jag vet inte.Kanske någon annan vet [-o<
Dagarna har faktiskt varit bra annars.Sen listan med göromål kom upp på kylskåpet har det gått mycket lättare.Han går dit aldeles själv och fixar sakerna.
Men det som fortfarande är att när Liw kommer för nära om han leker med något så blir han irretrad och knuffar iväg henne.
kram
mamma till goaste killen Jacob 17/3-02 :heart: och till goaste tjejen Liw 1/1-07 :heart:
blomman
Inlägg: 1775
Blev medlem: fre 28 apr 2006, 17:01

Inlägg av blomman »

Men era små är väl rätt små? Och sover middag?
Då kan man ju tänka sig att vänligt tala om för den store att "lillebror/lillasyster måste få vara med och leka nu, men SEN när hon/han sover kan du ju leka ensam med vad du vill".
Och sen om den store gjort sina uppgifter så kan det ju vara så att just då så var det ju småsyskonets tur att göra sina... och så tar man med sig den yngre på de viktiga göromålen! Så får den större sitt lilla andrum.

Vi har faktiskt varit stenhårda (kanske ett konstigt ordval) när det gäller syskonbråk, det tolereras INTE! Här kramas det, ibland med "hjälp" och ibland på eget bevåg.. :wink:
Faktum är att de har börjat nattvandra ungefär 2 gånger i månaden, nån av dem iaf, men då går de inte till våran säng, då går de till sitt syskon och kryper ner!

Funkar allt annars? Ni verkar ha fått ordning på det mesta nu?!

Kram
ulrikaj
Inlägg: 1864
Blev medlem: tis 22 aug 2006, 13:10
Ort: Dalarna
Kontakt:

Inlägg av ulrikaj »

Tack för att du frågar Blomman :heart:
Ja,det mesta har faktiskt blivit mycket bättre.Speciellt när vi satte upp göromål på kylskåpet.Det var verkligen populärt. :wink: Det är sällan efter det som det blivit konflikter när man ska hjälpa till med något.
MEN han är fortfarande på Liw och knuffar och hyttar med näven när hon kommer krypande förbi.Och det tolererar jag absolut INTE.Han får då krama henne, oftast med min hjälp.Nu undrar jag,-hur många gånger ska han få krama innan det blir rummet?Ibland vissa dagar blir det hemskt mycket rummet känns det som.Och hur länge ska han vara där?
Det där med att han får leka ensam när jag tar henne för att hjälpa mig är en bra ide som jag ska införa redan imorgon.Han har kulbanor och magneter som är väldigt populära men inte är sådär jättebra att få i små bebismunnar.Så det är en bra ide.
Som sagt,det som fortfarande strular är att han är på Liw.

kram ulrika
mamma till goaste killen Jacob 17/3-02 :heart: och till goaste tjejen Liw 1/1-07 :heart:
blomman
Inlägg: 1775
Blev medlem: fre 28 apr 2006, 17:01

Inlägg av blomman »

Självklart är mina barn inte sams hela tiden heller, man får fortfarande bryta in vid konflikter. Man får tjata med sitt "man slåss inte man kramar".

Men jag tycker nog, själv iaf, att man kan prata lite runt bråk och våldsbiten med en 5-6 åring, då vid ett tillfälle när det är lugnt. Och på en lagom nivå, man får vakta tungan så den inte slinker iväg i långa resonemang.. :wink:
Man kan fråga barnet saker, lyssna på barnets åsikter runt hur man gör och vad som bör göras om man "råkat" putta någon. Hur gör man om man blir sådär jätte-jättearg?
För ilska är något man kommer ha med sig hela livet, det gäller bara att lära sig att hantera det på ett sätt som ingen annan har ont av. Dvs gå undan, slå i en kudde.. när jag var liten hade vi en boxsäck, den fick man slå på hur mycket man ville.

Ta en stund när den lilla sover middag och prata eller kanske mest lyssna på honom.

Kram :heart:
ulrikaj
Inlägg: 1864
Blev medlem: tis 22 aug 2006, 13:10
Ort: Dalarna
Kontakt:

Inlägg av ulrikaj »

Förmiddagen idag såhär långt har varit jättelugn.Jacob har kramat sin syster på riktigt och pussat på henne flera gånger.Han har kramat utan att han bråkat med henne innan alltså.Grejen är tror jag att han tycket så mycket om henne oxå att det ibland blir för mycket av det goda om man säger :wink: Han vill vara henne nära,men när hon inte vill så börjar hon gråta och det är då han tar illa vid sig och blir arg istället.Han kan ju inte läsa av henne som jag att när jag ser att hon vill vara "ifred" så backar jag.Det gör inte han utan han vill ha henne iknä och krama henne.Jag blir lite vilsen där för ska jag bryta och säga att nu vill syster vara själv eller ska dom få sköta den biten själv?Han vill att Liw ska få sova i sängen med honom och säger ofta att han älkar henne och att hon är hans bästa vän osv så jag tror inte att det är någon svartsjuka inblandad.
Jag får älta på helt enkelt för jag vill inte att Jacob blir någon syndabock heller.Balansgången är hårfin inser jag.
Rapporterar vidare..........
kram ulrika
mamma till goaste killen Jacob 17/3-02 :heart: och till goaste tjejen Liw 1/1-07 :heart:
ulrikaj
Inlägg: 1864
Blev medlem: tis 22 aug 2006, 13:10
Ort: Dalarna
Kontakt:

Inlägg av ulrikaj »

Hej :)
Vil bara berätta att det går bättre och bättre här hemma.
Jag anstränger mig verkligen hela tiden att vara poisitiv och att ta Jacob i bruk.
Jacob är inte alls på Liw som innan.Idag när hon ställt sig mot bordet och ramlade och slog i hakan lite grann så sprang han genast fram och tog henne iknät och skulle trösta henne.
Nu när han ska leka med lego eller sin kulbana så tar jag bort Liw och vi hittar på något tillsammans istället för att hon ska vara med och ta alla kulorna.
Det är fortfarande ramaskri ibland med inte på långa vägar som innan och jag känner mig säkrare på hur jag ska reagera när det "händer något"
kram ulrika
mamma till goaste killen Jacob 17/3-02 :heart: och till goaste tjejen Liw 1/1-07 :heart:
blomman
Inlägg: 1775
Blev medlem: fre 28 apr 2006, 17:01

Inlägg av blomman »

Vilken härlig läsning Ulrika! :heart:
Jag blir så glad!

Kram!
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"