Desperationens brant

Anne-Marie · Inlägg av **Anne-Marie** » lör 29 sep 2007, 10:38

Onsdag för två och en halv vecka påbörjades SHN-kuren på lilla sexmånaders sonen. Maten och nappen var bortvagnad sedan två veckor, men han var ändå orolig och vaknade flera gånger under natten. Detta försökte jag tyst och lugnt buffa bort men det kunde bli långa buffningspass och i ärlighetens namn så kapitulerade jag ibland, om jag visste att han inte ätit lika mycket som han brukar på kvällen, och en liten bröstslurk fick glida ner. Det här blev ju ohållbart så då startades följdaktligen SHN-kuren efter mycket läsa och schemaläggande osv.

Saken är den att vi har SÅ bra erfarenheter med ramsning och buffning från dottern. Hon började av sig själv sova hela nätter redan vid tre månader men vi har alltid ramsat. Vid sju-åtta månader var det många oroliga nätter med en del buffning för att lugna och sedan ramsa men det gick bra. Hennes dilemma var att somna själv på kvällen, men det löste sig utmärkt även det efter ramsning.

Men sonen då? Maken flyttas från sovrummet och jag lägger mig utanför och SHN-startar med attityd och allt! Allt funkar jättebra och efter fyra successivt lugnare nätter sover lillkillen hela nätterna. När veckan har gått och han sover sött flyttas han in till sitt och storasysters rum. Första natten går bra - han somnar sina vana trogen som en sten (Han har aldrig haft problem att somna på kvällen själv!!!) Sedan börjar det: vaknar flera gånger: Jag går in, lägger till rätta kanske kort buff och solfjäder, går ut med ramsa - men han fortsätter att skrika. Syster verkar dock inte beröras nämnvärt! Hon har hittills inte vaknat även om det ibland har pågått i mer än två timmar. JAg försöker ramsa utanför men det går ofta inte alls. Och så tar jag tillslut till buffandet för att lugna honom men inte somnar han av det! När han lugnat sig och slutat skrika så kan han rent ligga och skratta!!! Och till slut när ryggen gör ont av att stå böjd, den skriande tröttheten efter att i snart sju månader inte fått sova hela nätter och rädslan att faktiskt väcka syster, tar överhanden så tar jag upp honom ger honom bröstet - men han somnar oftast inte då heller utan kan då ligga i vår säng och grejja en stund tills han somnar.

Dagsschemat fungerar bra, han äter mycket och gärna och är den soligaste lugnaste lilla vännen hela dagarna. Sovning på dagarna är i princip alltid i vagn och han somnar då i o m promenad med hunden. Han är dock nästan alltid jätteledsen när han läggs ner i vagnen och innan han somnar av vagnens lunk.

Borde jag ramsa på dagarna, lyfta ut honom från syskonrummet, sluta gå in, sluta buffa, sluta ge upp, VAD ÄR FEL!!!!!!!!!!!!!!!!?????????????? Han somnar ju så fint på kvällarna så jag begriper inte varför han inte somnar på nätterna? SKa jag utnyttja mormor som är här några dagar? Eller skapar det mer förvirring?

/Anne-Marie

Kantarella · Inlägg av **Kantarella** » lör 29 sep 2007, 19:27

Hej Anne-Marie

Detta är vad du behöver göra:

Putsa upp attityden

Backa

Om lillasyster inte vaknar efter två timmars bök av och an så kan vi förmodligen dra slutsatsen att hon INTE kommer att vakna efter tre timmar heller. Så släpp den vargen

Och skulle hon vakna - vad gör det? Ni har ju ett av de finaste fungerande verktygen att ta till i så fall - ramsan - precis som du själv skrev.

Det har nu gått flera veckor sedan ni genomförde kuren och vid det här laget är tanken att barnet ska kunna somna om själv, utan insats överhuvudtaget, vid nattliga uppvak - om förrutsättningarna givits.

Och så tar jag tillslut till buffandet för att lugna honom men inte somnar han av det! När han lugnat sig och slutat skrika så kan han rent ligga och skratta!!!

Det här är inget barn som ställer frågor. Han har bara blivit undervisad och vägledd - av sin överlevnadsgarant - hur det går till när man vaknar på natten. Man skriker, mamma kommer och efter en litens stund serveras det mat i stora föräldrarsängen och SEN kan man somna om. FÖrst då är vargarna utschasade. Precis som med vilken annan rutin som helst. Ta amning t.ex. När man läggs på mammas arm, mamma drar upp tröjan och knäpper upp BH:n så lär man sig snart att det är mat på gång och då äter man.

Släpp vargarna kring syster, (eller lägg honom i ett annat rum tills nätterna verkligen sitter och ramsan tas emot) och backa. Ge honom förrutsättningarna att lyckas med att få sin alldeles egna sköna sammanhängande och trygga sömn. Mer tålamod, jobba med ramsan och ta två kliv bakåt så att sonen kan gå framåt. Du gör honom inte gott i att hålla på fram och tillbaka i två timmars tid för att sedan till sist tala om för honom att "Näe förresten, sängen är farlig. Kom och ligg hos mamma istället - där kommer inte vargarna åt dig".

Det kanske låter löjligt men det är faktiskt just detta du talar om i handling, genom att ge honom motsägande budskap. Gossen blir förvirrad och vet snart inte om han alls kan lita på om det mamma gör är säkert och överlevnadsbetryggande.

Så kom igen

DU fixar det här. Sätt ramsan och resten är ren transportsträcka. Om en vecka är detta ett minne blott!

Lycka till och hör av dig om du har fler frågor.

/Åsa

Anne-Marie · Inlägg av **Anne-Marie** » mån 01 okt 2007, 14:15

Attityden upputsad = Fabian sover som en sten!!! Har inte vaknat en enda gång på två nätter - en framgång för alla! TACK för att du sa åt mig att skärpa till mig!!!

Och tack för ditt snabba svar! Två nätter är ju ingen livstid, men det räcker för att ge mig energin att inte ge mig om han nu skulle vakna i natt.

/Mycket lycklig Anne-Marie

Kantarella · Inlägg av **Kantarella** » mån 01 okt 2007, 19:51

Åhh, vad glad jag blir.

Grattis, grattis till den upputsade attityden. Tänk så lättade de små barnen blir.

Lycka till framöver!

/Åsa

Anne-Marie · Inlägg av **Anne-Marie** » fre 05 okt 2007, 01:53

Men jag begriper inte! Natten till i igår: vaken mellan tjugo i två och fyra!!! Jag stod på mig, gick till dörren ramsade och gick bort med ramsa. Detta, förstås, 100-tals gånger. Och så nu: vaknade klockan 01.00 och håller på än. (Att syster inte vaknar är ett under!) Natten till idag sov som en sten...

Vi har en jättebra dagsrutin som vi haft i säkert två månader nu:
vaknar vid 06.00
sover förmiddag 08.30-10.00
lunch 11.00
sover middag 12.00-13.30
eftermiddagsfika 14.00
sover eftermiddag 15.30-16.15
välling 18.30 och sova 19.00

utöver det han äter enligt ovan, får han bröstet direkt när han vaknar efter sömn. Det är klart att marginalkvartarna utnyttjas och ibland sover han bara 45 minuter vid 12 och då ändras ju schemat lite, så eftermiddagssömnen kommer vid 15.00 och då blir det också en liten 20-minutare vid 17.00. Jag kan inte se någon skillnad att detta ändrade schema ger någon annan nattsömn.

Jag jobbar på att han inte ska behöva promeneras till söms på dagarna och det går sakta men säkert framåt. Likaså försöker jag vinnlägga mig om att inte ska vakna och hinna skrika på dagen. Allt för att göra alla sömn så positiv som möjligt.

Ibland vaknar han redan vid halv sex på morgonen, men jag brukar inte tjorva med honom då. Han är glad och alert (till skillnad från då han vaknar på natten) och vi myser och ammar och jag halvsover någon timme.

VAR ÄR FELET?!??!?

Lua · Inlägg av **Lua** » fre 05 okt 2007, 22:12

Jag stod på mig, gick till dörren ramsade och gick bort med ramsa. Detta, förstås, 100-tals gånger.

Varför ger du så många ramsor? Risken finns att du stör. Mitt i natten ska du vara synnerligen restriktiv med ramsan. Tänk att när du vill ramsa gör du ingenting och när du känner att du MÅSTE gå in - DÅ ramsar du

Kram Lua.

Anne-Marie · Inlägg av **Anne-Marie** » fre 12 okt 2007, 13:51

Men nu blir jag förvirrad. Så här skriver Anna Wahlgren på ett ställe:

(nära, så att ni genast hör lille Gustav om och när han vaknar och kan störta till dörren med ramsan).

Gäller det bara de första nätterna?

Vad som hände under natten då jag skrev senast är att vi fick den "dialog" som ofta finns omnämnd. Och sedan dess har nätterna fungerat mycket bättre. Nu väntar jag och lyssnar in honom, men bara en kort stund, om han vaknar för att höra "vad det är för fråga" ofta behöver han inte ett svar men gör han det så är han ofta tyst efter bara några ord. Oftast behöver jag inte upprepa ramsan alls. Och n.b! han har varit förkyld med hosta och riktig rinnäsa och det har gått så här bra! Nu när han är mycket kryare hoppas jag att han inte ska behöva fråga något alls!

Tack än en gång för allt stöd och all hjälp!

Sagalinda · Inlägg av **Sagalinda** » fre 12 okt 2007, 19:32

Hej på dig!

Ja, det där med att störta till och verktyga direkt vid uppvak gäller bara första och andra kurnatten

Redan tredje natten ska man avvakta och lyssna vad de frågar efter, och de SKA klara uppvak själv redan då. Så er kur har nog dragit ut på tiden för att ni backat för lite. Det är ju meningen att ramsan bara ska behövas EN gång fjärde natten... vid läggning alltså

Och sedan ska de sussa sött, dock med eventuella vargtimmesuppvak som kan vara seglivade.

Nåväl, det spelar mindre roll nu för vi verkar vara på banan och det är huvudsaken

Kram!