Min snart treåriga kille har alltid varit "vild", busig,intensiv-han vill mycket-hela tiden. Jag förstår nu (bättre sent än aldrig?) HUR mycket han har lidit av den dåliga situationen hemma. Han är väldigt medveten om allt som händer hemma och mellan mig och fadern. Han är så igång hela tiden att livet ibland blir svårt-speciellt för honom själv naturligtvis, och han är på sitt lillasyskon hela tiden-han ska ha allt (alla leksaker, allt som lillbrorsan leker med) och han är ganska vålsam mot lillen och ryter åt honom. Jag kan säga att jag inte orkat med att vara en bra mor till honom, alla problem mellan mig och fadern har påverkat mig så pass mycket att det gått ut över honom. Lillen har alltid varit "lätt och enkel" att ha att göra med, men just han har varit en utmaning. Han far fram som en virvelvind, pratar jämt, skriker och vill ha hela tiden. Jag har börjat ta honom i famn istället för att visa vad som är rätt och fel hela tiden och då slutar han oftast tvärt med att fara runt, och blir liksom liten igen går in i min famn och gosar och boar.
Nu känner jag mig så sorgsen för det också. Inte nog med att jag flyttar om några månader-nu ser jag alltmer hur han mått dåligt av den dåliga stämningen hemma. Vi, jag och fadern ha rju varit på dåligt humör väldigt ofta-och jag extremt lessen. Han har sett mig gråta mycket och hört mig säga "jag orkar inte mer!" och försökt trösta-det är ju så fel att en liten ska behöva trösta sin förälder. Han säger ofta "mamma glad NU!" "mamma inte lessen!"
Vi har rytit åt honom så många gånger när han kommit virvlande och det har varit svårt för honom.
Jag kan inte annat än att förbanna mig själv att jag stannat hos fadern så här länge-så länge att jag blivit frustrerad och bitter-dessa känslor har förgiftat mig och påverkat mina små.
Jag sörjer faktisk hans bebistid och hans första år-jag hann aldrig njuta av den riktigt-för jag grubblade mycket.
Nu är det nya tider dock och jag måste ställa allt till rätta! Han ska inte få lida mer än vad han gjort! Hur går jag tillväga? Det känns som jag måste bröja om med honom på alla sätt. Jag måste visa honom i praktiken att jag står på hans sida ALLTID. Hur hanterar jag denna "vildhet"...han är på G hela tiden.
Hur gör man för att starta om med sitt barn?
En ny tid börjar ju för oss snart då jag flyttar in i en ny lägenhet!
Barn som kommit i kläm
Barn som kommit i kläm
mamma till två älskade busfrön och matte till världens bästa kompis!
-
TorsMamma
- Forumets ordförande
- Inlägg: 11193
- Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
- Ort: Stockholms Skärgård
Hej Tinis,
Jag är inte helt säker på vart i BB, men det finns vet jag flera ställen där man kan läsa om "att det är aldrig för sent att backa bandet". Börja från början. Läs om krypbarnet, ettåringen, klistrade trådar om förstrots osv.. Backa bandet kör hela vägen i raketfart
Sista och inte minsta (står också massa om i BB) "troll spricker i solsken", HUMOR superviktigt för både dig, honom och lillebror.
Det är dags att skratta igen.
Jag är inte helt säker på vart i BB, men det finns vet jag flera ställen där man kan läsa om "att det är aldrig för sent att backa bandet". Börja från början. Läs om krypbarnet, ettåringen, klistrade trådar om förstrots osv.. Backa bandet kör hela vägen i raketfart
Sista och inte minsta (står också massa om i BB) "troll spricker i solsken", HUMOR superviktigt för både dig, honom och lillebror.
Det är dags att skratta igen.
Tor 2006
BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån 
FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months. 