Nu behöver jag ert stöd och erfarenheter kring 6års krisen som jag nästan är säker på att min som ramlat huvudstupa i.
Han är sedan 1vecka tillbaka helt förändrad.Trotsig och VÄLDIGT ombytlig i humöret.Från jätteglad till att i nästa sekund svara olämpligt.Han är även på Liw och knuffar från att sekunden tidigare pussat och kramat på henne.Han ifrågasätter allt jag så gärna vill ha hjälp med.Sen eller jag har ingen lust får jag till svar mest hela tiden.Jag känner mitt tålamod tryter,speciellt då han är på Liw som blir ledsen.När vi spelar spel ska han vinna och om han inte gör det bryter han ihop fullständigt.Ja,han gör det om han vinner oxå.
Jag säger flera gånger per dag att jag älskar homom och att jag tycker han är den bästa killen i världen.Den bästa brorsan man kan ha osv.Jag kramar och pussar på honom och försöker verkligen SE honom.
Vad göra??Är det bara att gilla läget så länge?
Blir han för "eländig" så förvisar jag honom in på rummet och han får komma ut då han är klar.
ÄR det någon som har liknande erfarenheter kring 6års?Jag känner att den här gången verkar det vara mycket "starkare" trots än då han var 3år.
Det har inte hänt något speciellt i hans liv utan han vaknade upp en morgon och var som förbytt.
Svettiga kramar från ulrika #-o