Sprutskräck

[MiaP]

Hej alla underbara människor!

Jag ville bara berätta en sak som hände idag, kanske kan jag också få ett litet tips på vägen

Min femåring skall på måndag på femårskontroll på bvc. Han är inte spruträdd utan SPRUTRÄDD! Livrädd för ALLT som har med vården att göra! Försök inte ens att sätta på eTt plåster!

För att underlätta lite för min lille kille ringde jag till sköterskan på bvc i hopp om att få lite råd. Jag frågade också om det fungerar att använda emla så att åtminstone det värsta sticket inte känns.

Vad svarar hon? Jo, "Vi kan hämta en sköterska till så vi kan hålla i din son ordentligt". Va? "Gråter gör de ändå", fortsätter hon med.

Jag blir stum! Skall en utbildad barnsköterska ge det rådet? Att två vuxna med våld skall hålla fast en liten femåring för att kunna ge en spruta!

Jag blir så arg så jag kokar!

Har en väninna som studerar till IVA sköterska och hon har precis läst en kurs om just rädsla i vården (sammanträffande). Hon trodde inte sina öron!

Dessutom ifrågasatte denna bvc sköterska om jag verkligen klarade av att sätta på emla... Men jag är väl för sjutton inte blind och armlös!

Skall inhandla emla i helgen och har som tur är en annan sköterska på måndag. Hade inte detta varit sista besöket på bvc hade jag bytt bums!

Ursäkta mitt arga inlägg men jag var bara tvungen att skriva något. Nu skall jag försöka andas lugnt en stund.

Kram på er alla!

/Mia

[SusanD]

Emla är jättebra för det tar ju bort det onda sticket. Dessvärre tror jag att sonen din är rädd för hela situationen. Att i en sådan stund HÅLLAS FAST är ju helt förkastligt.

Tror du det hjälper om ni lånar några böcker på bibblan om sjukhus? Nu hinner ni väl inte det till denna gången men inför framtiden. Eller varför inte göra ett besök på en barnavdelning, ring och fråga innan bara. Lek är ju något som oftast gör det farliga mindre farligt - skaffa lite sjukvårdspryttlar och bota nallar, släkt och vänner.

När Emil skulle ta sin 1,5 år vaccination väntade vi tills strax innan han fyllde två år och heja vad han begrep att det där skulle ju göra ont. Sjuksköterskan stack jättefort och visst blev han ledsen men det gick över, ingen höll fast honom om man bortser från att jag pussade hans händer så att de skulle vara upptagna. Sen skulle en sköterskeelev sätta på ett plåster på benet men se det gick inte Emil med på. Då bad jag henne att fråga Emil om hon kunde få sätta plåstret på armen istället. Varför då frågade eleven? Jo för att där syns det ju, Emil kan titta på det och visa hela släkten att han fått en spruta. Var han fått sprutan är ju egentligen ganska ointressant. Eleven frågade Emil om hon fick sätta plåstret på armen och visst fick hon det Villigt sträckte han fram sin lilla arm och sen gick han ut i väntrummet och så fick alla beundra plåstret.

Och du, att säga till en så stor kille som din att det inte gör ont är korkat, ifall nu BVC sköterskan försöker göra det. Klart att det gör ont att ta en spruta men man kan ju faktiskt förklara att det bara är en kort, kort stund.

Lycka till!

Kram Susan

[Ewa]

SusanD har gett dig alldeles fantastiskt råd, lite mer erfarenheter på liknande tema finns i den här tråden:
http://www.annawahlgren.com//forum/view ... hp?t=13360

[MiaP]

Tack snälla SusanD för de jättebra tipsen! Tänk att man får mer hjälp här än av sköterskan på bvc . Det är nog inte alla som vet.

Tack också Ewa för länken. Den tråden har jag redan läst och också fått lite tips ifrån.

Ska nu till apoteket och köpa emla. I morgon ska jag förbereda lilleman så gott det går. Hoppas att allt går bra annars får vi göra nytt försök.

Ha en fortsatt trevlig helg!

Kram alla, Mia!

[SusanD]

Lycka till med Emlan och sprutan!

När jag, för ganska länge sen, arbetade på en barnavdelning som barnsköterska fick de nya diabetesbarnen träna på att sticka oss. 8) De du Det var bara att bita ihop och så fick de träna med en Insulinpenna och sticka oss i magen och låren, fast innehållet var förstås bara koksalt. Bra träning för barnen och vi fick ju lära oss hur det faktiskt kändes att behöva ta insulinsprutor. De fick också sticka oss i fingrarna för att ta blodsockret.

Träning ger erfarenhet och visst gör det ont när det sticks men det går över och det finns flera sätt att hantera smärtan och obehaget. Tycker att Emla är en jättebra lösning!

Kram Susan

[Cyan]

Det sämsta man kan göra när det gäller barn och smärta tror jag är att luras. Att säga att det inte kommer att göra ont när det visst kommer att göra ont. Eller att inte säga något alls när det kommer att göra ont.

Jag har i vuxen ålder insett att det finns en enda sak som jag är riktigt riktigt rädd för. Det är SMÄRTA. Det absolut vidrigaste jag vet är tortyr och jag har i hela mitt liv varit extremt rädd för tanken på att genomgå en förlossning. Det senare kom jag som tur var över tack vare samtal hos specialistmödravården, samt framför allt kursen Annas Profylax.

Så varför denna rädsla för smärta? Troligen bottnar rädslan i att jag vid ca 2 års ålder ramlade och slog i en framtand. Den blev svart och fick dras när jag var ca 3 år. INGEN FÖRBEREDDE MIG PÅ ATT DET SKULLE GÖRA ONT!!!! Jag minns hur jätteöverraskad och rädd jag blev. Efter det hatade jag tandläkaren i fråga och hade allmän tandläkarskräck fram till puberteten ungefär. Jag hade även en extrem sprutskräck och det var bara smärtan i själva sticket som skrämde. Jag undrar hur det hade varit ifall tandläkaren hade hanterat situationen lite vettigare?

Att informera barnet om att det kommer att göra ont. Att ge det möjlighet att förbereda sig mentalt, ta ett djupt andetag och slapna av. Det tror jag är jätteviktigt!

[SusanD]

Håller absolut föregående talare Vår BVC sköterska envisas med att säga att det inte gör ont när hon ska vaccinera barnen men då blir jag så himla arg. Det är klart att det gör ont! Men det går fort över och det går att hantera bara man vet vad det är man ska hantera.

Information i lagom dos och på lagom nivå är A och O oavsett det gäller små barn, större barn eller vuxna.

Kram Susan

[Nancy]

Smyger in med ett boktips till de lite yngre barnen: "Totte går till doktorn". Tycker den är just befriande ärlig gällande smärta vid stick. Totte gråter eftersom sprutan gör ont men sen när mamma tröstar och han får plåster och beröm så försvinner det onda.

Kram från Nancy

[MiaP]

Först vill jag tacka än en gång för alla tips!

Nu är det gjort! I går pratade vi lite han och jag vad som skulle hända. Hörsel- och syntest, ja det vanliga. Vi pratade sprutan. Inte så populärt kan jag tala om! Han funderade nog en del på det under dagen för på kvällen när han skulle gå och lägga sig frågade han: "Mamma, varför får man egentligen sprutor?" Hu, hemska jag! Har inte berättat VARFÖR! Inte konstigt att barnen blir vettskrämda när de bara får stick i armen. När jag så förklarat om vilka hemska sjukdomar som man slipper bara för man får ett stick i några sekunder så verkade det som han faktiskt tyckte det var helt ok.

Satte på emlaplåster i morse och det kändes inte ett dugg när sköterskan gav sprutan sa han. Dessutom hade vi en annan sköterska som var helt underbar. Till skillnad mot vår ordinarie sköterska så pratade hon faktiskt med sonen och inte till mig! Vilket jag tror att många glömmer bort. Jätteviktigt!

Vill ni veta var pappan håller hus i allt det här? Säg ordet blod, spruta, sår, operation eller vad som helst så kräks han och svimmar . Så kan det gå...

Ha det så bra alla!

Kram Mia

[SusanD]

Vad härligt att det gick så bra att ta sprutan. Det glädjer mig mycket att sköterskan var en så vettig sköterska som pratade med sonen. Begriper inte varför de (många iaf) ska envisas med att prata med föräldern.

Ja vet man VARFÖR man ska ta en spruta så är det klart lite lättare att stå ut.

Kram Susan