Orkar inte med tjutandet.....

[annawahlgren]

Välkommen är du, judas30 (surrealistisk smiley)

- - - och betraktar dig som en auktoritet när det gäller barn.

Just det, och det är därför jag är här. Barn, var ordet.

Som mamma J beskrev saker och ting i sitt första inlägg, som jag besvarade, blev barnet behandlat på ett sätt jag - som "auktoritet när det gäller barn" - fann fullständigt oacceptabelt.

Du håller säkert med mig, pappa som du är till ett jämgammalt spädbarn

Mamma J har fått och får fortlöpande ett fantastiskt stöd med alla möjliga råd och konstruktiva förslag till lösningar på HENNES problem. Och det är det underbara med detta forum: här finns plats för alla röster, alla bekymmer, stora som små. Men MIN "nisch" är de små (och inte så små) barnens välbefinnande här i världen. Det är det jag arbetar för. Känner sig då någon förälder tilltufsad för att jag ser till barnet och enkom barnet, finns det - som synes här - andra som tar sig an annat än det jag ser till i första hand, och som gör det med en äran =D>

Så jag skäms inte det minsta. Jag ber inte om ursäkt för att jag ingriper när ett litet barn far illa. Särskilt inte när jag blir anropad, om man säger.

Tack, mo Jag hoppas judas30 läser och lär: "Tycker du att DU gav mamma J någon hjälp och stöd?"

Angripa Anna Wahlgren kan man ju göra (gärna på Diskussionsforum), det kostar ingenting - men vad hjälper det mamma J Eller lilla barnet


#-o

[Gäst]

HEJ Judas
Och välkommen ska du vara. Kul att ni hittade Barnaboken, och ställ gärna frågor om det är något du undrar över.

Men jag måste säga att jag förtsår inte alls något av din kritik mot Anna och hennes inlägg.
Vi är ganska många här på forumet som lgat ner själ och hjärt för att hjälpa denna olyckliga mamma.
Även i andra trådar, har vi försökt nå fram. Ibland lyckas vi bra, i bland når kanske budskapet inte fram. Så kan det ju vara i bland, via internet.
Att man vill få fram något, men det kanske inte uppfattas som det var tänkt Men man framhärdar och försöker hjälpa likafullt.

Beträffande Annas inlägg, så i början av denna tråd, så frösköte jag verkligen tolka vad Mamma J, menade med detta tjutande. Jag förstod inte alls
och så kommer Anna in, och bara ger bland de bästa inlägg jag någonsin läst.
Hon hade kunnat tolka in, av den information hon fått, vad detta tjutande kunde bero på, och hur Mamma J, skulle kunna hantera det.
Jag var så imponerade över hennes svar.

Visserligen strök inte Anna; mamma j medhårs, varför skulle hon det
Hon ville ha hjälp och det fick hon, den allra bästa hjälpen.
Det svar jag själv hade behövt om jag var i hennes kläder.

Jag förstår inte alls vad du menar, och håller inte med dig alls.
Varför skulle Anna skämmas över det underbara svar hon gav
Jag står helt paff över din kritik.

[Mamma J]

OJ....vilken uppståndelse här har blivit........

Vill bara säga att jag reagerade starkt och tog åt mig oerhört mycket av det som Anna W skrev.........då jag mådde som sämst psykiskt....

Nu i efterhand kan jag med klarare ögon se att hon ändå var oerhört rakt på sak och hade många bra poänger i det hon skrev.......även om det inte är roligt att bli utskälld Men det kanske var det jag behövde då för att ta tag i saken och ta tag i min egen situation.

Lille J mår nu så förträffligt bra och är en UNDERBAR liten herre på 7 månader nu......har inte slutat tjuta, men det är glädjetjut nu.....som är mycket trevligare att stå ut med!

Jag jobbar stenhårt nu med att få bukt på min förlossningsdepression och har proffshjälp....den är inte över än, men jag är på god väg.

Jag vill bara säga att jag har fått så oerhört mycket bra hjälp och stöd här på forumet, och jag har ju bettom att få det! Sedan är det ju upp till mig att ta till mig det som passar oss.......ansvaret är ju ändå mitt...........eller hur ??

[kiki]

Åh vad roligt att höra Mamma J, glad blir jag här framför min dator.

hoppas du läser igenom dina trådar och ser/känner all den kärlek som har skickats till dig

kram Kristina

[annawahlgren]

Lille J mår nu så förträffligt bra och är en UNDERBAR liten herre på 7 månader nu......har inte slutat tjuta, men det är glädjetjut nu

[Fjällfolket]

Lille J mår nu så förträffligt bra och är en UNDERBAR liten herre på 7 månader nu......har inte slutat tjuta, men det är glädjetjut nu.....som är mycket trevligare att stå ut med!

Jag jobbar stenhårt nu med att få bukt på min förlossningsdepression och har proffshjälp....den är inte över än, men jag är på god väg.

Jippeeeeey!!!

\:D/ =D>

Storkramen!
/Fjällmor

[Gäst]

=D> =D>
Härligt att höra så goda rapporter.

[annawahlgren]

5 månaders bäbis hemma. Med detta följer ett visst ansvar.

Bekräfta gärna att vi förstår varandra i just precis detta

Eller har du gått hem Nöjd med din insats

Ansvar, var ordet.

[judas30]

Jag tycker att många på det här forumet har ansträngt sig för att stötta Mamma J. Det som upprörde mig är att jag uppfattar det som att Anna angriper en människa som uppenbarligen befinner sig i nöd och redan har sitt självförtroende i spillror. Att trycka ner en människa, en mamma, ytterligare är inte heller att se till barnets bästa.

Nu visar det sig ju mycket riktigt att Mamma J hade en förlossningsdepression.

[annawahlgren]

Då tycks vi förstå varandra.

Jag hänvisade till "Det psykiska välbefinnandet" i Barnaboken, där jag bl a redovisar mina egna fullt jämförbara erfarenheter. "Jag hade ett fel, som var större än alla de andra tillsammans: jag hade min prestige. Det var jag och ingen annan som skulle sköta barnet." (BB 2004 sid 198)

Sid 197:

"Vet du med dig att du är en usel mor, eller en usel far, som trots all vilja i världen inte KAN tycka om denna lilla nyföda varelse som kommit i din vård, eller om du bara står så likgiltig inför barnet att det skrämmer dig själv och du antar att det måste vara bågot fel på dig - du tycer du måste vara världens sämsta människa - så stjälp prestigen åt sidan och tänk, i förnuft, på barnet som en människa! Denna lilla människa behöver en livsnödvändig anknytning. Du kan inte ge den. Så låt då någon annan ge den!

Vänd dig till barnets andra förälder. Be dina egna föräldrar. Sök tills du finner. Sluta fördöma dig själv. Se till barnet som till dig själv. Barnet är människa som du. Barnet behöver höra någonstans till, precis som du. Barnet vill leva, som du, och det söker sin glädje, som du.

Detta steg är inte ödesdigert. Du mister inte ditt barn. Får barnets urförtroende ett fäste, kommer det att känna förtroende också för dig.

Och dig ger barnet ständigt nya chanser.

Se bort från dina känslor av skuld. Se till ditt barns förmåga att leva!"

[Mamma J]

en liten rapport från Mamma J......

Jag har nu en liten underbar son som har, trots att jag mått så dåligt, blivit en trygg och nöjd liten herre! Tack vare att lille J´s pappa ställer upp med en trygg och stabil tillvaro har och backat upp där jag brister, har lille J fått en bra start i livet. Nu kan jag bara älska honom över allt annat!

Även alla forumister som stöttat och funnits till hands här i min tråd har varit oerhört värdefulla för oss. OCH Annna Wahlgren med rutinerna, mat, mat och mera mat och sova helan nattenkuren som gjort hela vår familj stabil och välmående!

Kanske vi vågar satsa på ett litet syskon till lille J?! En tanke jag inte vågat tänka förrän nu...........är bara så rädd att jag skall må så dåligt igen....


Men den som lever får se!

[ i]ÄR BARA SÅ LYCKLIG ÖVER ATT LIVET HAR KOMMIT TILLBAKA![/i]

[Fjällfolket]

...och vi läser så gärna dina rapporter mamma J!



/Fjällmor

[Nemita]

Åh, mamma J, jag blir så glad för din skull! Underbart att höra att du mår bättre. Pussa på lilla J från mig och Rufus!

Kram
/Ewa

[annawahlgren]

[Mamma J]

Hej igen....

Har nu åkt upp och ner i den brantaste berg-ochdalbanan som finns......Att det kan vara så jobbigt ibland.......Men.....om detta får ni läsa om i min tråd i klagomuren.

Lille J är nu snart 8 månader och har inte vist någon tendens till ångest än........Det verkar som han är mer tillfreds och nöjd med livet än vad han någonsin varit!

Har en helt annan liten fråga nu...vet inte om jag skall starta en ny tråd...
Det handlar mer om "uppfostran" eller att lära sig rätt beteende....

Lille J älskar att riva, slita och äta upp allt i pappersform som tidningar, reklam, böcker etc.

Skall jag varje gång visa honom hur man klappar fiiint och vänder blad.....lagar den trasiga reklamen....eller huuur gör ni andra? Skall han fritt och entuisiastiskt få utforska dessa spännande, färgsprakande och prasslande tingestar?? Det förkommer ju ingen fara för hans liv? Känner mig lite villrådig.....
Vill ju trots allt att lille J skall bli en trygg och frimodig liten människa!!