Cissii, tummen är säkert bra ifall barnet inte har så hemskt starkt sugbehov, men skadorna på tänder och käkar kan faktiskt vara ganska omfattande om tumsugandet håller i sig länge. Som jag skrev så sög min man på tummen ännu i skolåldern (ibland bakom pulpetlocket, den stackar´n

) och det har varit främst han som varit emot tumsugandet från första början. Hans föräldrar satte på illasmakande nagellack på hans fingrar så han skulle låta bli, men han sög bara bort det även om det smakade illa... Jag igen sög på nappen tills jag var fyra år gammal, och jag minns fortfarande hur traumtiskt det var då napparna slängdes bort

, så vår W har nog ganska starka "sug-gener" i sig...
Summa summarum så är jag glad att vi fick bort tumsugandet m.hj.a. nappen då W var fem månader gammal, men nu då han är sju månader så tror jag inte han behöver någondera. Och bra har det faktiskt gått idag också, den andra nappfria dagen alltså! Idag då vi var på mamma-baby-aerobics så tittade W länge på babyn bredvid som sög frenetiskt på sin napp. Sen gav W mig en trotsig blick och satte sedan provokativt tummen i munnen

. Men jag tog bestämt ut tummen, gav honom en leksak och vände honom så att han inte såg den tuttsugande babyn, och sen sökte han inte handen mera

.
Jag skrev tidigare att jag undrade hur jag skulle få bort den ena av eftermiddagssömnerna, men det verkar som om det skulle sköta sig själv nu! Idag då vi kom hem från gympan satte jag honom som vanligt ut på balkongen i vagnen, och han sov två timmar i streck! Det är mycket ovanligt, eftersom han sov två timmar på fm också! Kanske han tidigare bara vaknat upp från eftermiddagssömnen pga att nappen fallit ut

och därför blivit tvungen att ta en tupplur till senare? Enivei, det kändes som en evighet då han sov så länge, jag sprang ute och kollade honom minst en gång vart femte minut för att se att han andades

. HOPPAS han nu skulle börja sova ett längre pass på em istället, det är ju så mycket skönare för oss båda. Hoppas den långa sömnen nu bara inte inverkar på nattsömnen... Men han vaknade ändå kl 16.30, och mycket senare än det brukar han inte sova annars heller.
ÅsaB, tack för att du påminde om ramsan, jag har nog läst på hemskt mycket här på forumet (jag kan lathunden nästan utantill

), men jag måste erkänna att jag varit lite lat med ramsan

. Det känns bara så konstigt att säga nånting då han håller på att somna, så han vaknar upp igen... Men jag vet att bekräftelseramsan är viktig, har bara inte gjort de orden till handling.
Jag försökte faktiskt jura W för några veckor sedan (då vi vagnade bort måltiderna), men med tutten och ryggläge så var det ju ingen sann kurning. Men nu har jag märkt att W vill sova på mage, och han kan ju vända sig som han känner för själv. Och tutten håller vi på med nu så om vi börjar kura på allvar dvs med fasta dagsrutiner också, så är nog förutsättningarna mkt bättre denhär gången.
Måste sluta, har en slingrig hungrig bebis i famnen men tack till er!
Mamma till ljuvlig pojke född februari 2007.