Det kommer bli en mindre uppsats då jag känner mig mer än värdelös just nu... När dottern föddes var allt frid o fröjd. Jag tillämpade fri amning o tyckte det var lite jobbigt att vara napp, men det funkade bra i ...upp till ca halvåret då jag insåg att ingen sov, och att det var vansinne. Kurade henne vid 9 mån. Sen dess är jag AW-fan men har inte käst BB än från pärm till pärm (borde ha!). Så till det att sonen nu föddes hade jag stenkoll på standardmodellen trodde jag o började bli nervös redan på BB då han inte var den "typen" av bebis som gärna las ner i sin korg. Men väl hemma kämpade jag vidare med att ha honom i sin korg o inte i min säng. Det funkade ok men jag var trött. Nattmålet som borde ta 20 min tog upp till en tille då han stånkemätt o rapad bara sov max ngn minut om ens det i korgen på mage med larm innan han började gråta. Gav upp om det tog alltför många vändor (upp,komma till ro, läggas, vaknar, upp etc...)och han kom till min säng (suck). Jag kände att jag bara inte kan bli för trött då jag inte kan vila mkt på dagen då äldre syskon är hemma. Sen blev det jobbigt när alla i familjen blev sjuka hans andra vecka. Han blev rejält förkyld och jag hade feber o inflammation. Han sov dåligt, behövde ligga högt med huvudet (magläget flög ut genom fönstret), och jag hade inga krafter att sitta uppe och amma (i min säng ännu mer med andra ord). Dagtid gick det också utför då jag tidigt var hemma med båda barnen ensam (äldre syskon är ej på dagis) och blev stressad att han inte sov tillräckligt. Innan schema finns första månaden upplever jag största stressmomentet att få bebisen att få ro att somna medan storasyskon hojtar bredvid och vill gulla med bebisen etc. Dessutom var han från början svår att trött/ mätt/ rapad sova nöjd på mage i korgen vilket gjorde att jag kom in i dålig cirkel med tron att "jag fixar inte det här". Det gjorde att jag alltmer lät honom somna under amning i min säng och smög därifrån när han somnat. Jag visste att det var fel men tänkte att det var "smekmånaden" och han ska inte behöva vara ledsen och inget ont kunde ske. Han har från början haft vakenpass på 2 timmar snarare än 1,5, och till kvällen är han supertrött då det är så svårt att få honom att komma i ro medan jag är med båda och ska göra middag...
Resultat: senaste dagarna har han dagtid vaknat varje kvart minst under sina daglurar, och idag sov han bara ca 4,5 timme från morgon till kväll (08.00- 20.00). Eftersom han nästan aldrig sover 2,5 hela timmar så blir det för tätt mellan amningarna, det töms inte rejält och han småäter och standardmodellen faller och likaså jag...Jag lägger timvis med att få honom att somna och ändå vaknar han hela tiden. Han är hysterisk till kvällen av övertrötthet och jag gråter i kapp med honom. Nätterna är ok, 2 nattmål men många små uppvak där jag buffar honom i min säng. Jag gråter av medlidande med honom då jag vet hur han ligger efter i sömn, och hur jag har pajjat detta oskyldiga barns önskan om sömn! Hans ögon är rödkantade av trötthet och jag känner att jag har gått tillbaka i tiden och är napp igen! Stackarn måste få sova och vi måste få struktur på dagarna. Han är snart en månad och jag måste få hjälp att ta mig ur detta!! Jag vet att alla kardinalfel har begåtts, men jag har blivit förvirrad av "smekmånadsbegreppet" och inte läst på tillräckligt. Hade en bild hur jag skulle göra men då han blev ofta ledsen gav jag upp, och nu har det braaaakat helt åt fel håll.
Jag mår så dåligt över detta och jag stressas hela tiden av hans sömnbrist orsakad av mig. Lika mkt attityd jag har för äldre dotterns sömn lika lite attityd har jag till min sons. Har försökt få honom att sova på mage i vagnen men han gråter så av det, och det ska de ju heller inte den första månaden! Som ni märker är jag förvirrad och desperat. Hjälp snälla att styra upp detta!!!
Jag känner mig så misslyckad, trött och förtvivlad nu. Det har funkat så fint mellan syskonen, men det börjar bli jobbigt för storasyster när jag hela tiden måste "gå och försöka få lillebror att somna igen". Det hackar upp hela dagen. Hjälp lilla mig!!!! 
Det jag vill säga är att även så små knoddar som 4 veckor kan vagnas med framgång. Både för att komma till ro vid insomning och om de vaknar för tidigt under ett sovpass. Vi hade vagga första veckorna, men den plockades ganska snart bort, då hon aldrig sov bra där. Hon hamnade i stället i vagnen. Vi har samma vagn inne som ute och bor i en 3:a... Jag tyckte också att det var lättare att samtidigt ha koll på storasyster om jag vagnade, då kunde jag tala med henne, etc samtidigt som jag vagnade. 
Jag glömde skriva att vi har gått över till vagnen, men jag undrar om vi inte borde byta ut den till en annan. Detta är en Brio med mjuk innerdel i fleece. Jag bäddar den med vanligt lakan men den är väldigt trång och kanske lite svettig. De hårda insatserna verkar vara skönare för barnen? Eller kan jag gott behålla denna?
Men, DET KOMMER! Var så säker och ha tillförsikt, men ta det lungt! Ställ in dig på att du nu har ett projekt och det kommer hålla på ett tag men du kommer att kunna lära honom livet! För det finns inget bättre sätt en detta... 
Men för vissa av oss tar det lite tid 8) Försök att njuta av din lilla parvel och tänk på att när han är fyra, fem månader kommer han säkert sova tolv timmar på natten och du kan gå och lägga dig kl sju och bara SOVA! 
På riktigt. På djupet, till insiktens stora lättnad.