Första veckan utan pappa hemma på dagarna. Leia 2 år, 3 mån, Lucine 7 veckor och mamma skall nu tillsammans se till att få fina dagar ihop. 
Sommaren har varit turbulent för alla parter och inte minst för Leia. Först var mamma på sjukhus för bruten fot och sen var mamma åtta dagar på BB. Kommer äntligen hem men då med en liten bebis... 
Annektering skedde enligt Barnaboken. Ni kan tänka er att vi läst på och även mormor hade nog kunnat rabbla kapitlet i sömnen. Leias reaktioner var blandade och fortsatte så att vara. Till en början skämdes jag nästan över att ha "förstört" Leias exklusiva ställning i tillvaron. Inte förrän jag insåg det absurda i resonemanget kunde jag hantera situationen med attityd av (oftast) självklarhet.
Fick dessutom så fina råd från Päivi om att stärka det positiva i Leias beteende. Jag trodde knappt på det till en början men redan efter några dagar var skillnaden markant. Leia började närma sig sin syster med större nyfikenhet och tillgivenhet.
I morse var det paus i Lussis matning och dags för Leias ensamlek. Leia och jag vinkade hej då till Lussi (som låg i soffan) och gick mot Leias rum. Halvvägs mot rummet vände sig Leia om och gick med bestämda steg tillbaks till soffan. Hon tog Lussis gosedjur "Nasse" (Nalle Puhs kompis) och placerade honom mycket omsorgfullt i soffan. Först försökte hon få Nasse att sitta upp så att Lussi skulle kunna se honom men då det inte gick lade hon honom försiktigt bredvid lillasyster istället. Nasse fick vaka över syster tills någon av oss andra kunde göra det 
Eller också tyckte hon bara att Lussi behövde lite sällskap 
Tack Anna för din bok, tack för forumet och tack alla kloka människor som huserar här.
Kram från Nancy