Skämmer vi bort vår dotter med uppmärksamhet?

[Novas mamma]

Vi undrar om vi "skämmer" bort vår dotter när det gäller uppmärksamhet och att "stå i centrum"?
De senaste månaderna har problemen blivit fler - dvs hennes utbrott, testar allt och det får mig helt ur balans alldeles för ofta för att det ska kännas "bra" ( från både min och hennes sida )
Hon fyller 2 år om en vecka och jag ska föda vårt andra barn om 5 veckor så mitt tålamod är ju inte på topp direkt. Jag tror att jag ser henne som äldre eftersom hon pratar jättebra och verkar förstå saker och ting ( trots att jag vet att hon är för liten för sådana resonemang )
Hon är hemma hos mig ( går ej på dagis ) och hjälper till i vardagen - sköter djuren, städar, tvättar , lagar mat, handlar etc varje dag enligt fasta rutiner.
Vi går också på öppen förskola ett par timmar per vecka och är självklart ute minst 2-2,5 timmar per dag.
Det fungerar bra men tex när jag vilar ( läser en tidning) river hon hela huset - tex klättrar upp på bordet, äter hundmat, slår på akvariet osv allt för att få uppmärksamhet. Det får hon ju också eftersom jag inte kan tolerera vilket beteende som helst. Ibland har jag nonchalerat och hon gör saker än värre, ibland tar jag in henne på sitt rum ( väntar utanför tills hon skrikit "klart" )
Men beteendet upprepas varje dag - på olika tidpunkter men framförallt när vi är trötta på eftermiddag/ kväll.
Ofta när vi inte har några "sysslor" sitter jag och läser för/med henne, leker med någon leksak , sjunger osv och då fungerar det bra. För att få lite lugn och ro själv sitter jag nu oftast med henne på vår "lediga tid" och det känns som om jag skämmer bort henne med så mycket uppmärksamhet?
Vad tror ni? Jag är orolig för hennes reaktioner när syskonet är fött och jag inte kan sitta hos henne hela tiden?
Hon misshandlar även katten - lägger sig på, biter i pälsen, lyfter i tassarna eller stampar på katten - detta trots att jag sedan vi fick katten ( 1 år tillbaka ) visat hur man klappar fint! Har tidigare fått rådet att dela på katt och barn - vilket jag också gör , men just nu måste de delas på nästan hela dagarna för att hon inte ska göra katten illa ( och katten flyttar inte på sig frivilligt konstigt nog..) Detta beteende gör mig jättearg - när ska hon förstå att man inte kan göra så?
Ytterligare ett "problem" är om hon går själv i tex aff'ärer eller på gator - då går hon bra bredvid mig en stund ( 10 min tex ) sedan rusar hon iväg, river ner saker och lyssnar inte alls. Det slutar alltid med att jag måste bära henne - vilt sparkandes och illtjutandes till bilen/ vagnen. Jag förstår att hon är liten och tycker att det är jättekul med allt att utforska men jag vill ju ge henne möjligheten och inte ha henne fastspänd hela tiden. Som läget är nu kan jag rent fysiskt inte springa efter henne - och tro mig , hon kommer inte tilbaka utan rusar ut bland bilar etc...
När ska man egentligen börja "uppfostra" och hur gör man för att få ett harmoniskt barn ( och föräldrar!) ? Känner att jag just nu mest klagar på henne och höjer rösten alltför ofta. Samtidigt vill jag inte att hon ska komma undan med vilket beteende som helst. Tacksam för råd

[Puffis]

Vad jag har förstått så är hon helt enkelt för liten för ditt resonemang. Det tar nog mycket längre tid innan hon förstår att hon ska hålla sig till dig när ni är ute och går. Om hon ska få röra sig fritt så är det du som får följa henne. Ett annat tips när det gäller vila, är att du sätter dig i en bekväm fåtölj nånstans där det är barnsäkrat. Jag är också höggravid och jag har faktiskt fått göra så att jag stänger in oss i vardagsrummet där hon har en del leksaker som hon kan leka själv med. Bara man är på samma sida om dörren så verkar det gå bra. Det ska gärna vara leksaker där man får klura lite, typ stapelbara burkar och ringar på en pinne och så.

Men jag ska låta experterna svara bättre på ditt brev. Min tjej är bara 18 månader och ganska van vid en lat morsa, och nu när det bara är en vecka kvar gör vi knappt nånting...

[Ewa]

Hej Novas mamma!

Är rejält förkyld och mosig i huvudet, men försäker mig ändå på ett - måhända - lite rörigt svar!

Nej, man kan inte "skämma bort" sina barn. Däremot kan man kanske hantera olika situationer med mer eller mindre lyckat resultat. Jag TROR säkert att du läst BB - och kanske känner du också igen tankar kring att barnet inte ska "utgöra" (eller stå i) centrum, men däremot vara en del av centrum, dvs vara en del av det dagliga livet och arbetet i flocken. Och det låter det ju verkligen som att hon får vara! Och utevistelse saknas ju inte heller. Men här kommer ändå några tankar som KANSKE kan vara till hjälp:

Jag tror att jag ser henne som äldre eftersom hon pratar jättebra och verkar förstå saker och ting ( trots att jag vet att hon är för liten för sådana resonemang ) /.../ Känner att jag just nu mest klagar på henne och höjer rösten alltför ofta. Samtidigt vill jag inte att hon ska komma undan med vilket beteende som helst.

Långa förklaringar i ord biter inte, som du märkt. Det spelar ingen roll om du tror hon förstår en massa, det är HANDLING som talar, och kommer så göra i flera år till. Samma sak med klagan och höjd röst. Konstruktivt och visa hur man GÖR istället - med ett OJ DÅ! så att man inte försäger sig. Läs gärna klistrade trådarna om att gå i pakt med barnet här ovan - så du kan mota bort den vän av ordning som så lätt kan ta över tillvaron om man inte passar sig .

Social delaktighet: Om hon inte redan har det, så kan hon gärna få EGNA uppgifter nu, stor som hon är. Vad som passar er bäst, fylla på mat/foder/vatten till vissa djur, slänga sopor/kompost, hämta post/tidning - ja, du vet. Något som bara är HENNES ansvar. Så att hon verkligen på riktigt känner att hon BEHÖVS, ja rent av är livsnödvändig för att livet ska gå ihop sig, där hemma. Och det är ju inte så svårt om du dessutom är höggravid. Jisses, mamma klarar väl nästan INGENTING i dagsläget kan jag tro , en sån tur då att det finns en sån fantastisk begåvning här alldeles bredvid, att störta till undsättning med allt vad man inte klarar! Bra att öva in ordentligt inför lillasyskonets ankomst - så att hon verkligen BEHÖVS då också!

Katter - och för den delen andra varelser ska man ju lära sig handskas med. Det kan ta 100 gånger (eller fler) då man om och om igen får visa. "Man klappar fiiiiint". Låt henne ansvara för påfyllningen av kattens mat, vet jag! Och gör leksaker till katten, så HON får göra och sedan leka med katten. Bryt det trista mönstret, helt enkelt. Kan hon inte bete sig, får ni väl helt sonika gå därifrån, för kan man inte umgås med katter, kan man inte heller vara i samma rum som katter (just då, förstås).

Och promenader/shopping: Här hemma gäller fri vandring när vi inte är ute på ärende eller ute i trafiken. Är man det däremot, så håller man i vagnen om man är den store (3,5 år), och sitter i vagnen om man är den lille (1,5 år). Någon överenskommelse om att man ska gå bredvid fint när man är liten upptäckare, tror jag inte man kommer så långt med. Så det är helt enkelt vagnen som gäller då. När sen ärendena är uträttade och man befinner sig på säker plats igen, och mamma har TID, är det åter fri vandring/upptäcktsfärd. Och då får man stanna och pilla hur mycket man vill. I mataffärer är hon ju stor nog att ha egen kundvagn och själv få små uppdrag att plocka i påsar och hämta varor. Annars får du ordna små mutor att ha tillgängliga när ni är i såna situationer, tycker jag.

Det fungerar bra men tex när jag vilar ( läser en tidning) river hon hela huset - tex klättrar upp på bordet, äter hundmat, slår på akvariet osv allt för att få uppmärksamhet. Det får hon ju också eftersom jag inte kan tolerera vilket beteende som helst. Ibland har jag nonchalerat och hon gör saker än värre, ibland tar jag in henne på sitt rum ( väntar utanför tills hon skrikit "klart" )
Men beteendet upprepas varje dag - på olika tidpunkter men framförallt när vi är trötta på eftermiddag/ kväll.
Ofta när vi inte har några "sysslor" sitter jag och läser för/med henne, leker med någon leksak , sjunger osv och då fungerar det bra. För att få lite lugn och ro själv sitter jag nu oftast med henne på vår "lediga tid" och det känns som om jag skämmer bort henne med så mycket uppmärksamhet?

Om hon har 2-2,5 tim uteaktivitet, rejält med social delaktighet både på fm och em, middagsvila (för det antar jag att hon fortfarande har) och ändå inte tar sig en egen paus när du behöver vila, skulle jag ordna lite ensamlek i sängen varje eftermiddag, då du i lugn och ro får läsa tidning och ligga på sofflocket. Det behöver inte nödvändigtvis vara så organiserat, men en unge som jobbar rejält om dagarna borde/ska kunna ta sig lite ledigt emellanåt också - om inte annat får du väl hjälpa henne till det, tänker jag. Det låter lite leda, brist på att känna sig behövd, tycker jag. Men gör hon verkligen det och ÄNDÅ "river huset" när ni inte jobbar ihop, så skulle jag försöka ordna det så.

Lycka till!

[Novas mamma]

Tack Ewa ( och Puffis också förstås)
Javisst har jag lästy BB - flera gånger dessutom men det är alltid lätt att hamna i "gamla takter" iallafall och ja - nog är jag en STOR vän av ordning
Nu har det faktiskt gått riktig bra i två dagar så det känns bra. Ja, vårt största problem är nog just som du säger - att jag tycker att hon borde förstå när jag pratar med henne , vilket hon inte gör och jag blir arg osv...
Jo, hon har egna uppgifter, Matar kaninen, håller hunden i kopplet, leker med katten ( slutar alltid med att hon slår på katten med leksaken istället, undrar just varför katten får just denna behandling varje gång???)
plockar ur diskmaskinen, hämtar posten osv - och det gör vi varje dag.
SÅ jag tror nog att hon får vara med väldigt mycket men vissa dagar vill hon inte hjälpa till utan går iväg och leker med leksaker istället. Det tycker jag är ok så länge de NÖDVÄNDIGA sakerna har blivit gjort - dvs djuren ska alltid ha mat osv och det fungerar jättebra,
Nej - jag förstår att ( nu) att hon är för liten för att kunna "sköta" sig i affärer - dessutom plockar ju jag med allting så hon kan ju inte fårstå varför inte allt ska rivas ner.....Hon får såklart springa "fritt" runt där vi bor, runt kvarteret osv och jag hänger med så gott det går. Jag harde nog bara hoppats att hon skulle klara att gå lite mer ( kanske mest för min egen skull )
Och nej - hon sover inte middag längre - har inte gjort det på 6 veckor trots att vi fortsatt att lägga henne på samma tider.
Numera vilar vi med läsning eller tv tittande 1 timme på dagen.
Så visst spelar hennes trötthet in i beteendet men jag kan ju inte gärna tvinga henne att sova - möjligheten finns dock.
Nätterna fungerar utmärkt.

Jag ska se till att komma på fler uppgifter till henne - hon älskar verkligen att arbeta.
Tack igen

[Ewa]

Och nej - hon sover inte middag längre - har inte gjort det på 6 veckor trots att vi fortsatt att lägga henne på samma tider.
Numera vilar vi med läsning eller tv tittande 1 timme på dagen.
Så visst spelar hennes trötthet in i beteendet men jag kan ju inte gärna tvinga henne att sova - möjligheten finns dock.

Kan tipsa om den vila vi använder (modell Pea): ligga i spjälsängen med 3 böcker och lyssna på saga, som man valt innan man lägger sig. När sagan är slut, är vilan slut. Och vi har valt sagor som är runt 1 timma. Då kan han ligga och bläddra lite i böckerna, och för det mesta sover han 45 eller 20 min under den tiden. Han SOV förvisso 1,5 tim när han var två, men om du tycker sömnen spelat ut sin roll och vill ha mer kvalificerad vila så tror jag tösen får det bättre med en sån vila. Då är vilostunden HENNES och hon kan lättare ta sig den sömn hon behöver, än om hon har underhållning i form av läsning eller tv-tittande tillsammans med dig. Där gör du förstås som passar er, men vill du ge henne FÖRUTSÄTTNINGAR för SÖMN, så lyckas det nog bättre så, än om ni myser ihop. Det kan man ju göra EFTER vilan - så blir det ännu längre vilopaus för trött mamma !