Ensamleken fungerar bara hemma!

[kokos]

Vi har ett litet udda problem vad gäller ensamleken. Den fungerar bara hemma, på lillkillens rum, i hans egen spjälsäng.

Vi är ute och reser och rör på oss väldigt mycket och har inga problem med sömnen eller rutinerna i övrigt när vi är borta. Men ensamleken blir helt fel på nåt sätt.

Vi gör som hemma: sängen är full av spännande leksaker och nåt att tugga på. Men direkt när vi sagt "hejdå på ett tag, vi ses om en stund" och gått ut genom dörren så reser han sig upp och gallskriker efter oss, helt förtvivlad!!! Det låter som att han tror att vi ska lämna honom. Vi har då väntat lite och gjort ljud utanför för att se om han kommer över tröskeln själv, men han blir bara mer förtvivlad och åt det riktigt ledsna hållet. Vi har gått in en stund till honom och då lugnar han sig lite om man sätter sig vid spjälsängen och visar honom leksakerna och pratar lite med honom, men ser orolig ut och vill gärna komma upp ser det ut som. Går man ut ur rummet igen blir det lika förtvivlat som förut.

Hemma är det inga problem. Han bryr sig inte när vi går ut och skrattar och pratar för sig själv i sitt rum. Men vi har aldrig fått det att fungera mer än kanske max 5-10 minuter om han inte är i sin egen säng.

Nu ska vi snart i väg på en 3 veckors resa. Nån som har nåt bra tips?

[/LO]

Låt det vara när ni är borta.

Ska ni vara på samma ställe när ni ska bort denna gången?. I så fall kan ni ju köra fem minuter första och andra dagen och sedan kommer han förhoppningsvis att fatta att ni faktiskt kommer tillbaka. DÅ kan ni ju förlänga.

Ska ni däremot resa runt, så har jag full förståelse för att han blir förvirrad och inte känner sig trygg när allt runtomkring förändras.

Mina tankar.

/LO

[kokos]

Ja denna gång ska vi vara 3 veckor på samma ställe. Men även när vi varit en vecka på samma ställe har vi inte fått till ensamleken även om vi försökt börja med 5 minuter. Vi får nog börja med 1 minut i så fall, för han ställer sig ju upp och tycks bli rädd direkt.

Funderar på om man ska sitta med honom i rummet en liten stund innan man går därifrån, så att han kommer in i lekandet innan man går därifrån.

Om vi struntar i ensamleken i 3 veckor är jag rädd att den rutinen inte finns kvar alls när vi kommer hem...

[annawahlgren]

Det är nog ingen bra idé att ni hänger kvar. Det blir en bekräftelse för honom att det är farligt när ni går Och det är inte meningen att ni ska visa honom leksakerna så att "han kommer in i lekandet" - det ska han fixa själv; det är hela ensamlekens idé.

Du har rätt i att rutinen lätt bryts och ni riskerar att få samma elände hemma där allt ju är frid och fröjd nu. Därför måste ni rannsaka era njurar och INTE bära er annorluda åt själva borta än ni gör hemma. Nu, borta, har han vargar bland sakerna i sängen

Rensa upp bland prylarna. Jag föreslår att (och ni talar vi borta) ni faktiskt ger honom en Present och ingenting annat (första dagen), en alldeles ny Sak som är inslagen (så att han själv kan packa upp). Sätt ner Presenten med Aah och Ooh och VAAAD är det här och se vansinnigt förväntansfulla ut och så pang! Hej då osv, och UT. Direkt.

Små barn är både lättlurade och nyfikna och det ska man inte dra sig för att utnyttja (liksom man inte ska underskatta mutans betydelse, så varför inte ha en smetig glass i beredskap - här är alla medel tillåtna för att bryta en trist trend och få en glad unge även på bortaplan)

När sammanbrottet kommer, vänta verkligen ut det Nu bryts mönstret. Överrösta honom genom att prata högt och ljudligt med varandra på andra sidan dörren, verkligen löjligt högt och energiskt och babblande och utan minsta paus, håll på precis så länge som han håller på och lite till När krisen är överstånden, förhoppningsvis genom att nyfikenheten på Saken tar över (sedan han insett att ni ändå inte "hör"), gör en av er sig hastigt ärende in - när han är tyst - med glassen i påse eller annan ätbar muta som inte syns och släpper ner påsen i sängen, liksom i förbifarten, hämtar något i rummet och går genast ut igen och återtar babblandet. (Det går bra att prata för sig själv också, om man är ensam, bara man är energisk och högljudd nog.) Detta var första halvlek; håll koll på tiden och ta upp honom efter andra. Satsa på åtminstone tjugo minuter inalles.

När någon av er då går in efter honom så är det Saken som ska väcka intresset - titta, å så fin, vrid och vänd, tänk då, oj då, aah så intressant, och se ut som om det var Saken som skulle hämtas, och poff - visst ja, barnet skulle också med Minsta möjliga koncentration på barnet, alltså. Inga frågor, ingen tröst, ingen orolig ögonkontakt eller egentligen ögonkontakt alls. Glatt upp med ungen bara och ut och pang på nästa planerade programpunkt (och bort med saken utom synhåll).

Nästa morgon får Saken presenteras under igenkännandets glädje från ER (vare sig han visar någon entusiasm eller ej) och dessutom en ny Present, i papper. I halvlek ny ätbar muta. Osv. Fortsätt så, med ny Present varje dag tillsammans med de förra Sakerna. Det behöver inte vara så märkvärdigt som det låter, men gärna lite märkvärdigt de första två-tre morgnarna Principen är egentligen bara Hemliga Påsen.

Detta är som du ser en liten "kur" och som vid alla kurer är första varvet jobbigast, men det är genom att genomföra (och genomlida) det man bryter ett trist eller ont eller olyckligt mönster åt barnet. LYCKA TILL!

[kokos]

Wow! Vilket svar, Anna! Det här kan nog användas av många. Tusen tack.

Vi ska till Kanada och där bör det inte vara så svårt att hitta nya roliga leksaker till lilleman

[dp]

Anna,

Tack för suverän coachning .

När sammanbrottet kommer, vänta verkligen ut det Nu bryts mönstret. Överrösta honom genom att prata högt och ljudligt med varandra på andra sidan dörren, verkligen löjligt högt och energiskt och babblande och utan minsta paus, håll på precis så länge som han håller på och lite till När krisen är överstånden, förhoppningsvis genom att nyfikenheten på Saken tar över (sedan han insett att ni ändå inte "hör"), gör en av er sig hastigt ärende in - när han är tyst - med glassen i påse eller annan ätbar muta som inte syns och släpper ner påsen i sängen, liksom i förbifarten, hämtar något i rummet och går genast ut igen och återtar babblandet. (Det går bra att prata för sig själv också, om man är ensam, bara man är energisk och högljudd nog.) Detta var första halvlek; håll koll på tiden och ta upp honom efter andra. Satsa på åtminstone tjugo minuter inalles.

En uppföljande fråga från en yrkesskadad elitidrottare. Du skriver att vi får vara beredda på en kur den första tiden. I ett led att förbereda sig vill jag därför vara inställd på hur det går till; jag kurade in vår son de första nätterna vid starten och det lyckades tack vare din peppning om genomlidandets positiva effekt. Nu tänker jag så här, vi siktar på 30 min ensamlek eftersom det är den tid Adrian har hemma. Blir det dock katastrofskrik tidigt får vi ändra oss till 20 minuter. Själva frågan jag har till dig är ditt uttryck av halvlek vilket i min värld är tidsmässigt i mitten av den utsatta tiden, dvs 15 alt 10 minuter. Är detta viktigt i din värld eller kan man lika gärna göra halvlek efter 7 minuter och köra 7 x 23 alt 7x 13 minuter? En ytterligare fråga är vad man gör om Adrian inte tystnar av vårt höga babbel utanför dörren, hur gör man då? Går man in i alla fall och när i så fall

Tack

Daniel

[annawahlgren]

Usch, vad jag slarvar med begreppet halvlek - förlåt, du käre elitidrottare

Poängen är att lille Adrian ska tystna först. Första babbelperioden ska alltså till slut nå fram, tränga igenom. "Så länge han håller på och lite till." När han till slut - och det kan dröja länge första gången - ger ur sig Den-tomma-tiden-sucken och inser att ingen kommer att lösa problemet åt honom utan att det är lika bra att roa sig bäst man kan (helst jobba också, varför Saken bör vara "pedagogisk" och gå att göra någonting med), då är det dags att råka ha vägarna förbi med ätbar muta. Det ger en sorts belöning eller bekräftelse på att han gör rätt som tar saken i egna händer (bokstavligen) och struntar i både er och vargen, som han av ert babbel fattar att ni har koll på med laddade bössor.

Ni måste alltå hålla på tills han verkligen tystnar och sysselsätter sig och det även om "första halvlek" (förlåt ) skulle ta mer än 20 minuter första gången Förstår du?

30 minuter är en bra satsning om han är van vid det, och det finns ingen som helst anledning att förkorta. Tvärtom kan det behövas en förlängning första varven för vi vill nå målet enligt ovan, till varje pris, dvs bryta ett mönster här, och så jobbigt som det möjligen blir första gången blir det sedan aldrig mer, törs jag lova - om ni bara verkligen genomför det ni beslutat. Vi vill att han ska reagera med lättnad. Och det kommer han att göra, men inte förrän han anser sina frågor nöjaktigt besvarade. Det fixar ni Babblet SKA få honom tyst. Stå bara inte klistrade utanför dörren utan rör er och dra bort öronen från tröskeln, men högt, högt ska ni ladda bössorna

[dp]

:Ni måste alltå hålla på tills han verkligen tystnar och sysselsätter sig och det även om "första halvlek" (förlåt ) skulle ta mer än 20 minuter första gången Förstår du?

-Crystal clear även för mig till slut. Jag är för ändring men fattar lite baklänges ibland. Tack för förtydligandet. /Daniel

[kokos]

HAHA! Tjihooo! Ensamleken fungerar här på bortaplan! Vi gjorde enligt AW:s recept här ovan (förutom glassen - det fick bli en kaka istället...) och nu leker lillskrutten 30 minuter hur nöjd som helst. Vi kämpade på med 20 minuter första dagen i två halvlekar och sedan har det fungerat med 30 minuter två dagar på rad.

Tacktack!!!

[annawahlgren]

Strålande jobbat Pris och beröm

Attitydfömaning på vägen: 1. bibehåll entusiasmen - då gör han det också; 2. känn er inspirerade, vare morgon glatt och noga - då gör han det också