Borde han få vara mer i centrum?

[annie]

Hej Jag har en liten underbar halvåring som sover gott om nätterna, är med i de flesta sysslor härhemma och har en hel del egen kraveltid på golvet. Nu har jag kommit att tänka på att jag aldrig leker med honom. Ganska snart tog jag upp mitt jobb och arbetar nu i princip heltid hemifrån och visst använder jag mycket sena kvällar- men sonen har ändå fått rätta sig en hel del efter det som måste bli gjort. Och det blir en del gnölande ibland

Jag har börjat fundera på om det är rätt att inte vara fullt tillgänglig för honom nu när han är så liten. Å andra sidan kommer han ju antagligen att få vara hemma med mig under flera år. Fast jag tog ju upp jobbet så snart för att JAG saknade och tyckte mig behöva det... och det är väl därför samvetet mörknar. Visst har vi åtskilliga möten och samtal med mycket skratt i under dagen men han står ju inte i det centrum han kanske skulle ha behövt ett litet tag till Här hemma är han underbart gosig och glad men mot andra än oss har han börjat reservera sig. Det är nog mycket det som gör att jag oroar mig för att han inte fått tillräcklig trygghet att ha i lager.

Skulle bli mycket glad för tankar, åsikter och erfarenheter.

annie

[anna]

Hej!

"Leka" med barnen behöver man inte, skriver Anna i Barnaboken, det sköter dom själva.
Däremot behöver dom små "möte", förstås.

Jag leker aldrig med barnen, det sköter dom själva så bra, fast dom är ju 2 förstås.

Jag driver mitt företag hemifrån huset, och har emellanåt mycket att göra.
Barnen får vara med i det jag gör, och hjälpa till i det dom kan.
Jag lägger mycket av arbetstiden under sovpass, och kvällar, förstås.
Men det står också så tydligt i Barnaboken att man bör bedriva något som är viktigt för flocken, ett arbete! Där barnen kan känna sig delaktiga och viktiga.

Jag tycker inte du ska ha dåligt samvete, du är ju hemma med ditt barn, och kommer att kunna vara det i flera år! Toppen!
Du skriver att han är nöjd och glad och sover bra, och att han får åtskilliga möten och skratt under dagen, perfekt!
Om du läser i boken ser du också att ett barn inte ska vara centrum i sig själva, dom ska vara EN DEL av centrum, det är vad han är nu ju!

Att han är orolig när han är med andra beror bara på att "världen behöver vara liten innan den blir stor". HAN behöver inget annat än dig och hemmet, det har ingenting med att "tanka trygghet att göra".

Frågan är ju i ditt fall det där med heltid. Kan du inte ha lite mindre jobb? Vad gör du, kan han i framtiden, och redan nu, vara delaktig i det?

Det slog mig just, du kanske inte HAR Barnaboken?
Köp den i så fall, så förstår du vad jag menar!

kram anna

[annie]

Hej och tack

Jo, jag har Barnaboken och tyckte just därför i början att det här med en sysselsättning som är nödvändig för flocken lät så bra. Och det gör det ju, tror bara att jag började för tidigt och fick mer att göra än jag hade tänkt mig. Jag sitter mest vid datorn och skriver om dagarna och just det är ju kanske inte så intressant för ett litet barn, men jag gör honom delaktig så gott det går.

Leka känns bra att de klarar själv... men jag är liksom inte nere i hans värld överhuvudtaget. Å andra sidan; nu när jag läser ditt svar och tänker barnaboksmässigt så förstår jag att situationen inte är så illa alls egentligen. Kanske är det bara så att jag känt mig bättre till mods om jag konstruerat en sysselsättning utifrån att han behövde delaktighet Nu gör jag det jag gör för att jag själv tycker att det är så roligt och inte kunde vänta.

Spännande att du sköter ditt företag hemifrån! Jag försöker ju också som du att få så mycket som möjligt gjort under kvällar och sömnpass. Det har varit hektiskt nu i ett par veckor så jag får nog bara se till att balansera lite bättre.

Annie

[br]

hej annie!

Lyllos dig som _kan_ jobba hemifrån! jag funderar ständigt på vad jag kan göra hemma som ngn annan kan tänkas vara villig att betala för!