9 år och sömnkris

[Carina-71]

Vet inte om det blir rätt forum, men du (Anna) får flytta tråden om du tycker den ligger fel.

Lite fakta:
Flyttade till nytt hus sommaren 05, då vi (5 pers) sover utspritt på 3 våningar. I förra huset sov vi alla på samma våning, fast i egna rum.
M har ALLTID sovit bra, mycket och gärna. Samt att hon sovit mycket djupt.
Aldrig krisat eller bråkat kring läggning.
Sommaren 06 fick hon (efter samtycke), ta över storebrors rum på övervåningen.
Sov bra där i ca 6 mån, mot att någon var på övervåningen tills hon somnat.

Sen stegrade sig allt, nattningen tog längre tid, hon kunde inte somna - klockan blev till natt!
När hon väl somnat, så sov hon lätt och vaknade ofta efter 1-2 timmar och kom ner till oss. Ibland funkade det att gå upp med henne igen, men till slut vägrade hon gå upp och somna om.

Sen fick hon somna i soffan och vi ledde upp henne till rummet när vi skulle gå och lägga oss - det funkade också ett tag. Sen började hon vakna när vi skulle gå upp och hon skulle inte sova i sitt rum. Dessa gånger hon vaknade och vi verkligen propsade på att hon skulle gå och lägga sig blev hon totalt panikslagen, hon vägrade verkligen. Det kunde bli ett herrans liv, tyvärr

Efter MÅNGA turer och försök (och jag är inte den som ger mig i första taget) så tröttnade vi på att få nattsömnen störd av en 9 - åring. Vi lade en skummadrass bredvid våran säng och hon fick sova där. Vi resonerade så att, ja hon blir iallafall inte kvar här under fler år. Vi sov och M sov.

Sen....skulle hon somna i vår säng.........sen skulle hon sova i vår säng.
Det blev verkligen en cirkus.

Nu till hösten fick jag nog och erbjöd M att få sängplats inne hos lillasyster, 2 år. Ja, hon blev jätteglad. Ok, klart!
Tills kvällen kom........då skulle hon minsann inte sova där inne. Men nu var måttet rågat.
Nu har hon sovit där sen skolan börjat, men vi har två ggr, senast igår, haft riktiga bråk som inte är hälsosamma för nån av oss, allra minst när klockan också är runt midnatt. ](*,) M blir totalt hysteriskt och vägrar (VÄGRAR) gå in i sin säng. Och jag i min tur har ju bestämt att hon from nu ska sova i sin säng och ger mej inte denna gång.

Men dessa nattliga bråk är hemska. Hur ska vi göra
Hon började nu i trean och blir 10 år i januari.

Vi börjar bli rådlösa.

Kram Carina

[annawahlgren]

Sov bra där i ca 6 mån, mot att någon var på övervåningen tills hon somnat.

- - - och jag är inte den som ger mig i första taget - - -

Har du inte gett dig gång på gång på gång

Det var här, när någon skulle vara på övervåningen tills hon somnat, som du / ni startade cirkusen. Varför i fridens dar skulle någon vara där tills hon somnat Är det farlgit däruppe, på något vis Vargar

Sedan började trafiken. Ner till er. Upp med er. Sova soffan. Ledas upp. INte sova i sitt rum. "Panik." Madrass bredvid er säng. Inte sova madrass utan i er säng. Byta rum, sova med lillasyster. Inte sova med lillasyster. Vaken till midnatt. Inte sova i sin säng. Nattliga bråk som är "hemska". M blir "totalt hysterisk".

Förvånar det dig verkligen

Och allt detta på ett halvår, vad jag förstår Med en nioåring

Du får förlåta att jag grälar på dig, men här gäller verkligen det gamla ordspråket: som man bäddar får man ligga. Ni har ju knappt gjort annat än ifrågasatt hennes goda nattsömn, sedan ni kom till nya huset, och nu förvånar ni er över att hon gör detsamma

Här finns ingen fin liten knapp att trycka på för att återställa det kaos ni helt själva, ni vuxna, kan ta åt er den tveksamma äran av att ha åstadkommit. Att lägga skulden på barnet och förfasa er över hur hon "vägrar" och ställer till hemska bråk och scener och är vaken halva nätterna, löser ingenting utan låser snarare.

Så börja med att tänka om, fullständigt Jag ska gärna försöka hjälpa dig hjälpa barnet, men då måste din attityd vara en helt annan och konstruktiv.

[Carina-71]

Som vanligt har du rätt

Hade ju på känn att vi skapat en flock vargar. Som vi bäddat får vi nu ligga.
Jag jobbar from nu på att få vargarna att fly.....

Läste mycket på forumet igår, så igår kväll, lekte jag henne i säng.
Busade lite om att jag var "lite rädd för mörkret" och gick i pakt med henne.
Efter att hon somnat kom hon upp två ggr. Hon är då i stort sett sovande. Första gången sa jag bara "usch så kallt det måste vara för dej att gå här, kom så bäddar jag ner dej i värmen så du får sova så skönt igen" - hon följde med utan protest. Sen kom hon upp igen efter en timme. Samma grej fast då följde jag med henne in på toaletten först. Sen stoppade jag om henne utan protester igen.
Igår kväll, vid alla tre nattningstillfällerna ramsade jag även. I och för sig lillasysters ramsa men Malin har ju hört den under 2 års tid nu så den sitter i henne med.

Sen sov Malin hela natten.

Det är så skönt med dej, Anna! - Du får mej verkligen tillbaka till noll.
Jag visste ju detta men ändå mitt i allt så lyckas jag trilla av vägen.
Nu är mina ögon öppna och nu kommer det gå fint fint. \:D/

Kram Carina

[miar70]

Vad roligt att det gick så bra,Carina
Jag har tänkt på er sen jag läste ditt inlägg! Visst är det bra att vi har AW, som lite brutalt kan "ruska om" oss vid behov


Kram Mia

[Fjällfolket]

Härlig läsning Carina!

Mina stora får sig också en ramsa då och då Glöm inte att du, precis som med de små, måste göra baksteg för att hon ska kunna göra framsteg..

Visst rapporterar du..?

Suss gott!
/Fjällmor

[Carina-71]

Puss på er

Tack för att ni finns

[annawahlgren]

Å, nu gjorde du mig riktigt glad Du kunde ju lika gärna ha blivit svårt skitsur, om man säger

Det låter jättebra. I lugn beslutsamhet, och med förståelse och insikt, tar du ledningen och hjälper barnet.

Så ska det vara.

Pris och beröm {|=

Fortsätt så, och rapportera

Och tack för din värme.

[Carina-71]

Åh, du gör MIG glad

Rapport fr onsdag kväll.

Klockan åtta ska hon komma in. Då gör hon lite vad hon vill en stund, men pyjamas skall på och tänderna skall borstas sen vill hon ofta ligga i vår säng och kolla lite på sin dvd.
20,40 gick jag in och sa nu är det sovdax, så busade jag upp henne lite.
Ja, lite ahhh, arrrrrgggg, killi kill, ni vet.

Hon gick in och pussade pappa, gick på toaletten, sen skulle vi in till Hanna.
Vid dörren sa jag, uuuuhhh, här inne är det mörkt, nu ska vi se om Hanna ligger kvar i sin säng. Malin svarade Äsch lägg av mamma, klart hon ligger kvar.
Nja, jag är inte lika säker sa jag. Så gick vi in och JA, hon låg kvar i sin säng och sov. Så stoppade jag om Malin, puss och ramsa sen ut - Inte ett ljud, hon sov efter 5 minuter och sov hela natten.

Det jag funderer lite över är hur sjutton ska vi reparera "vår" skada angående övervåningen, vi har ju verkligen bekräftat för henne att DÄR finns det vargar.
Skulle vi föreslå att hon skulle sova där så TROR jag hon skulle vägra.

Kram Carina (som äntligen har kommit till insikt)

[annawahlgren]

Bra jobbat

Ni kanske kan sova däruppe själva Eller ha den till något annat än sovrum Vargen brukar ju hålla sig borta dagtid, i alla fall