vi var på 10 månaders kontroll i tisdags.
Läkaren började med att fråga om Vilma kan resa sig upp, ja sa vi, hon går med gåvagnen och reser sig mot plana väggar. Sen fortsatte hon med "kan Vilma säga något?" ja sa vi, hon säger bl.a. "ejdå", "va e de?" Hon frågade då om Vilma förstår några ord, ja sa vi och frågade Vilma var lampan var, var pappa var, var mamma var och hon pekade rätt och skrattade. Läkaren blev förvånad att Vilma förstod så mycket, hon tyckte också att hon var väldigt nyfiken på allt runt omkring, det var ju mycket nytt att lära
. Sen skulle hon se om Vilma kunde slå två klossar mot varandra, ja det kan hon sa min man men hon kan bättre än så och tog bort klossarna och bad Vilma klappa i händerna vilket hon gjorde, ni skulle sett hennes min
Det fortsatte med lite mer saker och sen när vi skulle gå så tog vi Vilma med bara blöjor på sig (klädde på henne utanför) och min man sa till Vilma "säg nu hejdå" inget ord kom men hon vinkade glatt! Läkaren sa förstummat "så här gör barn oftast först vid 18 månader. Hur har ni lyckats?". Vi sa att vi visar hemma och berättar för henne och inte hindrar.
Hon hade väl dött om vi berättat att Vilma bl.a. hjälper till att langa tvätten och nu mera hänger upp strumporna själv på lägsta pinnen på ställningen! Hon menade på att språkutvecklingen var enorm!
Vad ska vi säga....hon är ju ett Barnaboksbarn och sover på mage
Och mitt första barnaboksbarn började prata först vid 2 års ålder... 
Men innan dess hade han - och har fortfarande - en enormt välutvecklad socila förmåga! Så talet fick väl vänta medan den sociala förmågan utvecklades då han blev storebror vid 15 månaders ålder 
!