Hej!
Har kurat mitt barn för drygt ett år sedan, gått relativt bra. Ibland lite små krångel tills nu som han är riktigt hopplös!! Jag vet att vi har själva ställt till det men behöver ändå lite råd och uppmuntan över hur vi skall klara detta.
För det första har min kille börjat gallskrika varje gång han skall och lägga sig både på dagen och kvällen, misstänker trots för han är inte lik sig själv. Det tar upp till en timme varje gång innan han somnar av utmattning. Jag lägger honom vid samma tid kl 13 varje dag men han har alltid fått mjölk före i tuttflaska, detta har gjort han förstås skönt sömnig och han har tidigare somnat snabbt efter det. Tills nu när han gallskriker och skall ha mera mjölk och skriker att han skall upp från sängen. Han lägger sig övrigt kl: 20.30 på kvällen och vaknar vid 7.00 tiden på morgon. Men nu har han svårt också att somna om kvällen, gallskriker och jag går bestämt ut och med en pangramsa och skramlar och grejar på utanför har radio på..som jag har alltid gjort men det verkar som han inte känner sig trygg?? Vi har tillåtit honom ta en sak med i sängen för att han har begärt det och vi har trott att det skulle kännas tryggt men det har också blivit en överdrivt med att ha flera böcker eller mera bilar i sängen? Dessutom vaknar han även mitt på natten och skriker "mamma med" eller "tutta dit" som han säger( han menar hos oss) Vad tror ni , skall jag ta bort allt som har med saker i sängen, tuttflaskan och nu försöka ta en kur pånytt eller vad skall jag göra, blir ju tokig på det här!!
hjälp med min tvåårings sömn!!!!
-
Kantarella
Hej Mammi79
Jaa, du svarar nästan på dina frågor själv. Och du är inne på rätt spår - styr upp saker och ting, med en rejäl attityd så ordnar sig detta på kort tid.
Särskilj mat och leksaker från sömnen. Äta och leka gör man när man är vaken.
Skjut också alla orosvargar på att han är otrygg. Varför skulle han vara det?
Han är kurad och vet vad som gäller. Din oro gällande hans trygghet har dock fått honom att ställa diverse frågor om sakernas ordning. Jag menar är du rädd för att han inte är trygg - vad tror du inte HAN är. Du behöver bara återgå till vad som BORDE vara sakernas ordning och påminna honom om det.
Vid läggdags skrattar ni rejält och när ni kommer in i sovrummet säger ni godnatt till bilen, lampan, boken och vad det nu kan vara. Ev. protester "hör" du inte utan fortsätter att lägga som om allt är i sin ordning. För det är det ju. Lägg tillrätta följt av kort solfjäder och så ut med en hög och tydlig ramsa. Gå sedan till ditt.
Jobba med ramsan. Frågor om tutte, att han vill upp eller att du ska komma besvaras med en ramsa a la goddag yxskaft.
Första kvällen tar det möjligtvis en liten stund innan han somnar. Andra kvällen lite kortare och vips så är ni tillbaka där ni vill vara. Det viktiga är att du ger hon om samma besked varje kväll. Det blir lätt förvirrande annars.
Detta är alltså vad jag föreslår i korthet:
regelbundna sov- och mattider. 13-13,5 timmars sömn/dygn, varav 11-12 på natten, 4 stora mål och en "nattslurk" med 3-4 timmars mellanrum
mycket utevistelse
mycket social delaktighet
ett rejält gott skratt innan läggdags
sakliga läggningar UTAN bilar och böcker på högst två minuter
frågor om tutte och din närvaro osv besvaras med betryggnade ramsa.
OCH SIST MEN INTE MINST
odla en rejäl attityd av självklarhet
Lycka till
Hör av dig om du har fler frågor.
/Åsa
Jaa, du svarar nästan på dina frågor själv. Och du är inne på rätt spår - styr upp saker och ting, med en rejäl attityd så ordnar sig detta på kort tid.
Särskilj mat och leksaker från sömnen. Äta och leka gör man när man är vaken.
Skjut också alla orosvargar på att han är otrygg. Varför skulle han vara det?
Han är kurad och vet vad som gäller. Din oro gällande hans trygghet har dock fått honom att ställa diverse frågor om sakernas ordning. Jag menar är du rädd för att han inte är trygg - vad tror du inte HAN är. Du behöver bara återgå till vad som BORDE vara sakernas ordning och påminna honom om det.
Vid läggdags skrattar ni rejält och när ni kommer in i sovrummet säger ni godnatt till bilen, lampan, boken och vad det nu kan vara. Ev. protester "hör" du inte utan fortsätter att lägga som om allt är i sin ordning. För det är det ju. Lägg tillrätta följt av kort solfjäder och så ut med en hög och tydlig ramsa. Gå sedan till ditt.
Jobba med ramsan. Frågor om tutte, att han vill upp eller att du ska komma besvaras med en ramsa a la goddag yxskaft.
Första kvällen tar det möjligtvis en liten stund innan han somnar. Andra kvällen lite kortare och vips så är ni tillbaka där ni vill vara. Det viktiga är att du ger hon om samma besked varje kväll. Det blir lätt förvirrande annars.
Detta är alltså vad jag föreslår i korthet:
regelbundna sov- och mattider. 13-13,5 timmars sömn/dygn, varav 11-12 på natten, 4 stora mål och en "nattslurk" med 3-4 timmars mellanrum mycket utevistelse mycket social delaktighet ett rejält gott skratt innan läggdags sakliga läggningar UTAN bilar och böcker på högst två minuter frågor om tutte och din närvaro osv besvaras med betryggnade ramsa. OCH SIST MEN INTE MINST
odla en rejäl attityd av självklarhetLycka till
Hör av dig om du har fler frågor.
/Åsa
nattvak!!!!!!!!!!!!!
Hej igen!!
Måste skriva lite uppdatering.För tillfället somnar pojken helt bra, det är själva nattvaken som nu är stort problem. Jag tog för det första bort tuttflaskan samt alla böcker och bilar från sängen. Han sover med sina kramdjur och inget annat. Men nu vaknar han då mitt i natten och först skriker till en gång, avvaktar om han börjar mera skrika så ramsar jag x 4. Han är tyst för en stund och börjar igen skrika, Han skriker endera "mamma" eller "täcket på". Men ju mera jag ramsar destu mera varvar han upp och skriker och är riktigt hysterisk. Jag gick in till hans rum och tillrätta la honom och gick ut med ramsan och han var emelIan riktigt lugn men bara för en stund innan han börja igen skrika.Han höll på i 2 h och var till sist riktigt hopplös och jag gav dumt nog upp och tog han med i vår säng! Man märker att han har defintivt trots och har börjat testat oss oerhört både på dagarna och nätterna.
JAg är väldigt fundersam om alls ramsan tar mera på honom för när han bara blir argare och till sist hysterisk när jag ramsar. Vad tycker ni skall jag bestämt fortsätta ramsa såfort han piper på natten och gå in bara vid nödfall och tillrätta lägga honom och ramsa ut? Eller hur skall jag klura ut det här.
Väldigt tacksam för svar!!
-
Måste skriva lite uppdatering.För tillfället somnar pojken helt bra, det är själva nattvaken som nu är stort problem. Jag tog för det första bort tuttflaskan samt alla böcker och bilar från sängen. Han sover med sina kramdjur och inget annat. Men nu vaknar han då mitt i natten och först skriker till en gång, avvaktar om han börjar mera skrika så ramsar jag x 4. Han är tyst för en stund och börjar igen skrika, Han skriker endera "mamma" eller "täcket på". Men ju mera jag ramsar destu mera varvar han upp och skriker och är riktigt hysterisk. Jag gick in till hans rum och tillrätta la honom och gick ut med ramsan och han var emelIan riktigt lugn men bara för en stund innan han börja igen skrika.Han höll på i 2 h och var till sist riktigt hopplös och jag gav dumt nog upp och tog han med i vår säng! Man märker att han har defintivt trots och har börjat testat oss oerhört både på dagarna och nätterna.
JAg är väldigt fundersam om alls ramsan tar mera på honom för när han bara blir argare och till sist hysterisk när jag ramsar. Vad tycker ni skall jag bestämt fortsätta ramsa såfort han piper på natten och gå in bara vid nödfall och tillrätta lägga honom och ramsa ut? Eller hur skall jag klura ut det här.
Väldigt tacksam för svar!!
-
-
Kantarella
Hej Mammi.
Svarar dig i denna tråd och ber dig allra ödmjukast att hålla dig till den, då det blir svårt för oss som hjälper att finna info på flera ställen gällande samma barn. Av rena praktiska skäl alltså.
Ajajaj, inte bra att du tog up honom ur sängen. Det innebär att du "räddade" honom från den farliga sängen där ingen ligger säker och trygg. Förbered dig på ännu större, längre, envisa och ilskna frågor inatt.
Det finns ingen anledning att ramsa honom var gång han "skriker" nattetid. Det viktiga är att du LYSSNAR av honom och besvarar de skrik som är uppenbara frågor. "Kan jag somna om här tryggt?", "Ska jag verkligen sova här?". "Är det inte säkrare i din säng, mamma?". Oftast är frågorna ledsna skrik, eller möjligtvis självömkande.
En tvååring kan ha rejäla röstresurser men är det verkligen frågor han ställer?
Rop på mamma, och täcket på, skulle jag besvara med en ramsan á la goddag yxskaft, eller inte "höra" alls. Täcket är han fullt kapabel och sätta på sig själv - stora gossen. Och mammas närvaro är ju inte nödvändigt för att kunna var fredad från vargen. Fredad från vargen blir man med mamma ståendes UTANFÖR dörren med bössan laddad.
Hänger du med?
Det faktum att han skriker upp sig ju mer du ramsar är ett gravt tecken på att du ramsar för mycket och att ramsan stör honom. Avvakta mer och backa. För att han ska kunna göra framsteg. När han är så uppe i gasen att du bara inte orkar med det mer och känner att nä nu måste jag gå in - DÅ, som först, ramsar du.
Tillrättaläggning används bara vid kris - och då snackar vi rejäl kris.
Ilska är en reaktion där inga ramsor i världen biter. Ilska måste man få ur sig, Inte vill du att någon klappar dig på huvudet, tröstar och hyssjar dig när du är arg. Inget känns bättre än när man fått ur sig ilskan. Ramsa honom därför inte då.
Så:
Lyssna av
Backa och ha tålamod
Putsa upp attityden - jag lovar, det gör underverk.
Lycka till och hör av dig om du har fler frågor!
/Åsa
Svarar dig i denna tråd och ber dig allra ödmjukast att hålla dig till den, då det blir svårt för oss som hjälper att finna info på flera ställen gällande samma barn. Av rena praktiska skäl alltså.
Ajajaj, inte bra att du tog up honom ur sängen. Det innebär att du "räddade" honom från den farliga sängen där ingen ligger säker och trygg. Förbered dig på ännu större, längre, envisa och ilskna frågor inatt.
Det finns ingen anledning att ramsa honom var gång han "skriker" nattetid. Det viktiga är att du LYSSNAR av honom och besvarar de skrik som är uppenbara frågor. "Kan jag somna om här tryggt?", "Ska jag verkligen sova här?". "Är det inte säkrare i din säng, mamma?". Oftast är frågorna ledsna skrik, eller möjligtvis självömkande.
En tvååring kan ha rejäla röstresurser men är det verkligen frågor han ställer?
Rop på mamma, och täcket på, skulle jag besvara med en ramsan á la goddag yxskaft, eller inte "höra" alls. Täcket är han fullt kapabel och sätta på sig själv - stora gossen. Och mammas närvaro är ju inte nödvändigt för att kunna var fredad från vargen. Fredad från vargen blir man med mamma ståendes UTANFÖR dörren med bössan laddad.
Hänger du med?
Det faktum att han skriker upp sig ju mer du ramsar är ett gravt tecken på att du ramsar för mycket och att ramsan stör honom. Avvakta mer och backa. För att han ska kunna göra framsteg. När han är så uppe i gasen att du bara inte orkar med det mer och känner att nä nu måste jag gå in - DÅ, som först, ramsar du.
Tillrättaläggning används bara vid kris - och då snackar vi rejäl kris.
Ilska är en reaktion där inga ramsor i världen biter. Ilska måste man få ur sig, Inte vill du att någon klappar dig på huvudet, tröstar och hyssjar dig när du är arg. Inget känns bättre än när man fått ur sig ilskan. Ramsa honom därför inte då.
Så:
Lyssna av Backa och ha tålamod Putsa upp attityden - jag lovar, det gör underverk.Lycka till och hör av dig om du har fler frågor!
/Åsa
Hej Mammi
Är nyfiken på hur det gått för er??
Jag känner igen mig väldigt mycket i det du skriver. Vår son blir tre i november, kurad som ettåring och nu har det blivit måååånga nattvak igen
! Jag har varit dum nog att springa in o lägga på honom täcke när han ropar. Så han ser väl det som underhållning o blir otroligt arg o gallskriker när jag ramsar istället (vilket jag inte fortsatt med konsekvent då jag under semester velat få tyst på honom fort 
). HAn trotsar mycket nu vilket även visar sig på natten för när jag går in till sängen när han skriker "tätte" så säger han "inte tätte" o bara sparkar.
Detta är ju ohållbart så jag ska skärpa mig med Attityden, vara konsekvent o svara Goddag yxskaft på hans uppmaningar
Hälsn Tilia
Är nyfiken på hur det gått för er??
Jag känner igen mig väldigt mycket i det du skriver. Vår son blir tre i november, kurad som ettåring och nu har det blivit måååånga nattvak igen
! Jag har varit dum nog att springa in o lägga på honom täcke när han ropar. Så han ser väl det som underhållning o blir otroligt arg o gallskriker när jag ramsar istället (vilket jag inte fortsatt med konsekvent då jag under semester velat få tyst på honom fort ). HAn trotsar mycket nu vilket även visar sig på natten för när jag går in till sängen när han skriker "tätte" så säger han "inte tätte" o bara sparkar. Detta är ju ohållbart så jag ska skärpa mig med Attityden, vara konsekvent o svara Goddag yxskaft på hans uppmaningar
Hälsn Tilia