Tutten??

[Bonnie]

Hej jag har en fundering när de gäller nappen har en dotter på snart två månader och hon har ett schema som vi följer som passar henne jätte bra, hon sover i dag hela natten från 22-07 då vi väcker henne. De jag funderar om de finns någon som har provat ta bort nappen tidigare än fyra månader och i så fall hur gick de. Tog bort nappen på store bror när han var fem månader och han har aldrig saknat den.

[Gäst]

Hejhej

Vi tog bort nappen vid 8 veckor, i samband med att vi införde schemat. Det gick hur bra som helst.

Men jag var tvungen at slänga ALLA nappar vi hade hemma, eftersom annars hade den varit för lätt att ta till. Bonnie kommer inte ha några problem alls med att du tar bort nappen - lättare ju yngre de är!

/Jenny

[Bonnie]

Tack för så snabbt svar, då är de bara att kör då
Jag vet ju att de funkar, konstigt att man ändå gruvar sig för att inte ha napp när dom skriker.

[annawahlgren]

Välkommen är du - tror inte jag sagt det förut

Så här skrev du i din andra tråd, som TorsMamma avslutade därför att det är enklast för oss alla om man håller sig till en och samma tråd kring ett och samma barn. Som du ser aktualiseras den "gamla" när man fortsätter skriva på den

"Hej, jag har en fundering, min dotter på 2 mån är ganska svår att få att sitta själv i babysittern, ligga i babygymet, mm. Hon skriker mycket, helst tills man tar upp henne och har henne i knät. Är det så man ska göra eller ska man låta henne sitta kvar?"

Det finns en kolossalt enkel lösning: lägg henne på magen. Fastna inte i detta eviga ryggläge som inte kan göra en liten unge annat än frustrerad och det snabbt. Det är som om du skulle lägga en sköldpadda på sitt skal. Vad ska den göra annat än att sprattla Visst är babygymmet kul - en stund - därför att det finns saker att titta på, och visst är babysittern kul - en stund - därför att man (förhoppningsvis) kommer upp i lite höjd och kan se vad som sig där tilldrager. Men ingenting slår rörelsefriheten. Det skulle också sköldpaddan tycka

Se till att hon har bara fötter och ett varmt, rent, skönt golv. Matta som det går att få "grepp" om med små tårna går också bra. Möblera upp intressanta saker att titta på. Du kommer att få se hur hon lyfter huvudet hur fint som helst och också gör ansatser till att åla. Läs månadens krönika om den oerhörda vikten av det för den neurologiska - inte bara den motoriska - utvecklingen. Ta för vana att låta den passiva sociala delktigheten (=hon är med där du är medan du gör någonting annat än sysslar med henne enbart) avsluta varje "mål" enligt Standardmodellen. Hon bör äta inom inte mer än en timme nu. Resten ska vara kul, spännande, rörligt och intressant

Ta inte upp henne i knät bara för att ta upp henne i knät. Det räcker inte för henne längre att bara sitta där. Hon måste få upptäcka världen, sedan hon en gång vänt sig utåt mot den (vid den egentliga födelsen). Ta upp henne för att aktivt kela med henne, skoja med henne, visa henne världen, fönstren, lamporna, bladen på träden - men inte bara för att hon ska sitta där, lika passiv som under babygymmet eller i babysittern. Och ta upp henne för transport, förstås, från ena stället till det andra. Men då kan du gärna redan nu vända henne utåt i famnen, så att hon inte får för sig att hon ska "tröstas" eller återförpassas till livmodern, som hon ju faktiskt har lämnat. Två gånger om, om man säger

Och visst kan du ta bort nappen rakt av Tack, JennyH

Det är få små barn som behöver napp alls. Det är de som har ett så extremt starkt sugbehov att det inte låter sig tillfredsställas av "bara" diandet. Man känner igen dem på att de suger på allt (även efter maten) men bryter samman när det kommer (mer) mat. De suger för att de måste suga, programmerade till det för sin överlevnad förstås, men det är då inte mat de är ute efter (efter maten) utan bara att tillfredssälla detta extremt starka sugbehov. Inte ens de barnen behöver napp annat än som nyfödda, under smekmånaden. Får de sedan sova på mage, finner de snabbt sin egen lilla hand att suga på.

Ovasett allt, som jag skriver i Barnaboken, avtar sugbehovet kolossalt för varje vecka, och vid fyra månader finns inte en liten unge som behöver napp utan då handlar det om vana bara. Att sugbehovet avtagit starkt märks inte minst de följande månaderna, då folk (små älsklingar alltså) börjar tröttna på att dia också, hur hungriga de än är, och börjar föredra "riktig" mat, dvs att äta.

Kanske har du fått lära dig att nappen är bra för att om inte annat tysta barnet, men det är inte en plastpropp i lilla truten som ska få slut på barnets eventuella skrikande. Skriket är en fråga, ett sätt att kommunicera och ska bemötas just som det. Att sätta en napp i munnen på ett litet barn för att hon eller han ska sluta skrika är ungefär som att hålla handen för munnen på en vuxen som försöker säga någonting

[Bonnie]

Tack för alla råd Anna, de jag tänkte på när du skrev om matning högst en timme hon äter inte så jätte fort så de kan ta ett tag många gånger mer än en timme och kvälls målet ja de håller på nästan tills hon går och sover i princip och då äter hon väldigt mycket hon skulle aldrig hinna få i sig så mycket mat som hon äter på kvällen om vi bara skulle ge henne mat i en timme hur ska vi göra här?

Jag har alltid varit jätte ordentlig när de gäller sov och mat tider, jag har en bekant som har kvälls rutiner men under dagen får barnet sova som de vill och de fungerar jätte bra ändå barnet är 9mån och sover 12 timmars natt, hur viktigt är de med fasta rutiner även på dagen?

[annawahlgren]

Du måste först och främst bestämma dig för hur du vill ha det. Är allting bra finns ju ingen anledning att ändra på någonting