Gravid och nytt jobb!

Tips- och samtalsforum kring havandeskap och förlossning
kattklo

Inlägg av kattklo »

Ja usch du Jannika, det var riktig dramatik ett tag.
Du skulle inte vilja sett mig.

Jag har valt helt fel yrke eftersom jag HATAR att ringa.
Men nu var jag tvungen att ringa för det var en sån energitjyv.
Jag började plussa ihop antalet timmar jag ägnat mig åt att fundera på HUR jag skulle lägga fram det och vad dom skulle säga och när antalet timmar började närma sig arbetsVECKOR förstod jag att så här kan jag ju inte fortsätta.
Jag måste få det sagt.
Och nu är det det!
Yes yes yes.
miar70
Inlägg: 9795
Blev medlem: tis 31 jan 2006, 10:59
Ort: Alby, Ånge i Västernorrland
Kontakt:

Inlägg av miar70 »

Jättegrattis till jobbet och till trevligt bemötande!
Jag har själv varit i samma sits som du, när jag väntade mitt fjärde barn. Hade jobbat i tre veckor när jag upptäckte att jag var gravid - och HU så jag oroade mig för att berätta... och så blev jag jättegrattad, jag med :D
Tänk att man ska hålla på att oroa sig så mycket i onödan, barn är sannerligen en gåva,och det verkar många arbetsgivare också tycka (inte alla, jag vet :roll: ).
SÅ ut och shoppa loss och fira nu!!!
Kram :heart:
:heart: :heart: :heart: 6 barn :heart: :heart: :heart: (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) :heart: två barnbarn :heart: (-1309, -1505)
Åse
Inlägg: 323
Blev medlem: mån 22 jan 2007, 17:54
Ort: Stockholm

Inlägg av Åse »

Supergrattis Kattklo! Vilken lättnad du måste känna. Bra jobbat (redan). :wink: 8)
Mamma till lille J född sep -06 och lilla T född jan -10
anna
Inlägg: 4640
Blev medlem: tor 25 nov 2004, 14:23
Ort: Ulricehamn
Kontakt:

Inlägg av anna »

:shock: Vilken rysare detta var att läsa :!: :shock:
Måste erkänna att jag skrattade en lång stund åt din tro att de eventuellet skulle tycka: "Hon är dum i huvudet!" DET tror jag väl ändå inte :lol: :lol:

GRATTIS till jobbet, vad roligt, och vad skönt att de tog det bra!!

kram anna
Mamma till Clara 7 maj -01 och Ida 9 april -03.
Fd Medlem

Inlägg av Fd Medlem »

Oj, shit pompom! Kattklo, du fick det sagt! (förlåt att jag vaknar först nu, men jag har typ varit på en annan planet ett par dagar, jag...)
Men det gick bra! Vad glad jag blir.
Tid för njutning nu, alltså!
Kram!
Ann-Marie
Inlägg: 11
Blev medlem: lör 18 aug 2007, 12:16
Ort: Bergabo

lycka till!

Inlägg av Ann-Marie »

Hejsan!

Hoppas det går jättebra för dig!
Det är klart att de kommer bli irriterade men har de tur inser de att du utvecklas mycket. Att vara hemma med barn gör en mognare (barn triggar dig och tvingar dig ta tag i dina olösta känslor och konflikter), klokare, övar upp din förmåga för konflikthantering, ökar din förmåga att ta människor på rätt sätt då man blir mer lyhörd, övar din förmåga att jobba fokuserat under stor stress-precis allt sådant som arbetslivet säger sig söka hos en medarbetare! För fram detta! En del ser det som ett övergående faktum, att det viktiga är att få rätt person. Även om detta är ett tidsbegränsat projekt så kanske de kan se att de kan ha nytta av dig även senare?

Jag hade tur med min sista chef! Sökte vikariatet (min förra chef ringde och tipsade) som mammaledig med två småbarn, fick jobbet, jobbade en månad lite drygt och blev gravid, gruvade mig våndligt att säga detta då hon berättade att vikariatet blivit en fast tjänst och att hon ville att jag skulle söka jobbet. :? Berättade men hon sa bara grattis och sa att hon själv hade tre barn och ville att jag skulle söka jobbet i alla fall så skulle hon sätta ut en annons om mitt vikariat. Jobbade bara 9 månader och sedan har jag varit hemma i ett år nu, gruvar mig för att ringa henne på måndag då hon är tillbaka efter semestern.
:? Nu är jag gravid med fjärde barnet, dessutom beräknat barn, skall fråga om jag kan komma tillbaka en sväng knappt 5 månader och gå på mammaledigt igen... Tänkte föreslå att jag hjälper till med annat och att min ersättare är kvar för mig. Annars blir det för rörigt att byta, vi är bara två i Sverige som servar tre forskningsanläggningar med strategiska beslut, undervisning och kvalitetskontroll.

Lycka till och hoppas att allt går bra! Jag brukar tänka mig lite morbidt min egen begravning då jag blir lite för jobbfixerad och orolig för karriären och vad alla skall tycka. Vad är viktigast i livet, jobbet eller familjen? Jobbet kommer bara skicka en krans och sedan minnas mig som en ambitös och snäll person och sedan sluta tänka på mig. Mina barn och min familj däremot är det viktigaste i livet och det som verkligen betyder något i långa loppet! :D
Mammarie
Mamma till tre goa flickor och två små änglar i himlen.
Skriv svar

Återgå till "Barnaväntan"