Följ med en bit på vägen

[Åse]

Ja, vilken jäkla pärs - som pågått så länge! Vill bara säga att jag tror barnen klarar det som händer finfint, för ni verkar lösa alla problem så väl under resans gång. Och TACK igen för att vi får följa med på vägen, du skriver verkligen vackert och levande - även vi som läser blir erfarenheter rikare och det väcker - som du märker - många tankar och känslor. Hoppas att allt snart ska kännas mycket lättare för er

Kram Åse

[LindaVega]

Nancy kära vän

Vilken resa ni har varit med om, och är på. Hade du bott i närheten hade jag kommit över bums och skött markservicen. Nu får jag nöja mig med att skicka kramar via nätet istället.

Kram till hela familjen

Linda

[kokos]

Jösses vännen du slår ju nästan min andra graviditet måste jag säga. Jag hade i alla fall en pigg make. Så skönt för er att ni är hemma nu och nu måste det väl ändå vara lugnt ett tag.

Massor av kramar (och du vet hur du når mig om det är nåt?)

[TorsMamma]

OJ, oj Nancy vilken resa

Tor föddes ju med pannan och hakan intryckt och jag kallade honom för en Egyptisk konung med sitt avlånga huvud. Han kunde ju inte heller sluta tätt runt bröstet vid amningen då hakan var intryckt, men BVC läkaren sa att både huvud och käke skulle vara till "normalläge" vid ca. 3 mån ålder.
Och det var det, PÅ DAGEN! Så oroa dig inte för detta det återgår till sitt normala inom 3 mån.

Nu skall jag svara dig i din andra tråd. Tack snälla för att jag fick deltaga på din jobbiga resa och tack och lov blev ju Lucine helt perfekt.

[Nancy]

Har massor jag vill skriva till er alla men det får vänta till senare eller annan dag. Tack för att ni finns och tack för all glädje ni sprider hos oss

[Elle]

Vilken pärs ni har gått och går igenom Nancy! Skickar massor med kramar och är djupt imponerad över hur ni hanterar allt.

Kram Elle

[Nancy]

Hade nån slags ambitiös idé om att skriva personliga hälsningar till alla som gjort så fina inlägg. Fick veta via Päivi att det fanns så mycket fint att läsa och sen har ni ju fortsatt skriva och stötta efter vår hemkomst.

Man kan väl säga att Lucines mor inte varit direkt usel på att göra reklam för sin dotters ankomst till världen Precis som Mia skrev; en tråd där ni verkligen följt oss hela vägen via positivt graviditetstest, oro för missfall, diverse ultraljud, oro för prematurfödsel, höggravida äventyr i stentrappor, totalspinn i vårdkarusell, nedräkning inför Mölndalsäventyret och alla ingredienser i dess kölvatten.

Just alla extra ingredienser i vår tillvaro gör dock att jag får lägga ned min fåfänga idé. Ni vet nog ändå hur glada ni gjort oss

Mitt, makens, Leias och Lucines allra varmaste tack till er alla

[Jannika]

Tack för att du låter oss följa med! Det har varit en resa för oss också fast på håll. Jag är glad över att ha fått följa dig på vägen. Och jag har full förståelse för att du nu har annat att pyssla med och lägga energin på. Små alvbarn och prinsipessor tex.

Kram Jannika

[SusanD]

Jösses Amalia vilket äventyr! Massor av kramar till er tappra föräldrar och till de små rara töserna.

Kram Susan

[anna]

Men hur mycket ska egentligen drabba en del människor
Med tårar i ögonen läste jag det som hänt, men inne i hjärtat ser jag också det komiska i det hela, och anar att ni så småningom kommer kunna skratta ganska gott åt eländet...

Stort och varmt grattis till er för den lilla söta älvungen

kram anna

[Kantarella]

Käraste Nancy med familj.

Först och främst ett stort grattis till lilla Lucine, en drottning med ett av de vackraste namnen jag hört.

Men jisses vilken resa dit

En rejäl styrkekram och en hel bunt krya-på-er-kramar kommer härmed flygandes österifrån genom cyberluften!

Var rädda om er

/Åsa

[Jenna]

Kära Nancy!
Har precis hittat till tråden!
Stort grattis till dig och din familj. Hoppas ni ska bli friska snart. Vi tänker på er.

[Nancy]

Underbara är ni och lyckliga blir vi av att läsa

Tack för vackra hälsningar Det har sannerligen varit en ära att ha så många följeslagare under dessa många månader

Jannika: Tack för förståelsen Lilla Lussekatten (morfars smeknamn) brukar vara vaken då Leia ensamleker eller sover så datortiden är inte så omfattande

SusanD: Tack kära du Äventyr är helt rätt ord och precis det jag tänker använda då jag berättar för Lucine om hennes födelse

anna: Tack Gillar verkligen att du ser det komiska i det hela för då har jag lyckats förmedla den sidan också. För det är ju komiskt trots allt. Helt rätt Jag har en fin föraning att det kommer nåt gott ur detta.

Kantarella: Tack för dina kramar Vad glad jag blev för dina ord om Lucines namn

Jenna: Tack Hoppas att ni mår bra hela familjen


Uppdatering: På måndag kommer mormor för att vara med Leia medans jag, maken och Lucine åker till ortopeden. Håll tummarna är ni snälla för att jag får klartecken att stödja på foten. Känns som om den läkt fint så jag har gott hopp.

Maken är fortfarande trött stundtals och har ibland mycket ont.Jag tycker ändå att det går åt rätt håll.

Vi får hjälp från hemtjänst 1,5 tim varje dag med tvätt, disk och städ. Nästan varje dag har vi också besök av någon släkting och då prioriterar vi Leia i första hand.

Så våra töser, våra ljuvliga små töser. Leia tar små steg gentemot att införliva lillasyster i tillvaron. Det har tagit tid men naturligtvis ger vi henne all tid hon behöver. Nu blir hon inte ledsen längre då Lucine gråter och kan också komma och sitta nära då jag matar. Ibland vill hon klappa och hon tar så varsamt och ömt i bebisen.

Lucine hade i veckan gått upp till 3160 gram Hon är som allra mest nöjd då hon får sitta i famnen på mamma eller pappa och nyfiket utforska tillvaron med sina stora ögon

Stor och varm kram från Nancy och med hälsningar från maken

[Jannika]

Lilla stora tjejen Lucine då! Lussebullen var väl ett utmärkt smeknamn! Nella går bla under smeknamnen Rulltårtan (ännu en koppling mellan L o N ), Snälla Nella, Nella Rondella, Nella Slangbella, Nella Rävfälla (samtliga Janders påhitt).
Hoppas med er att du sfår stödja på foten äntligen.

Kram Jannika

[Majamamma]

Hej Nancy!

Tänkte kasta mig in en kortis och bidra lite med mina erfarenheter.

Vill börja med att säga att mina tankar är med er! Har förljt tråden sedan början och måste säga att ni har haft en krokig resa som ännu inte rätat ut sig. Stor kram till er alla fyra!

Min erfarenhet av vagning av små skräp är god... Jag försökte så som jag lärt att lägga en sovande Molly de första 3 veckorna. Men det var stört omöjligt. Så jag gav till slut mat, mer mat och ännu mera mat, la vaken tös och vagnade till söms. Fungerade för oss, trots att hon var litet skräp...

Lycka till!