I söndags var vi på kusinens 10-års kalas och firade alldeles hejdlöst. Middagen började 18.30 vilket egentligen innebär att Emil borde dra på sig pyjamasen och sluka sin välling. Nenas problemas, han satt fint i sin stol och åt Taco-paj utan att slänga mat omkring sig
. När maten var avklarad lekte han med de andra kusinerna, många och i alla åldrar, med ballongerna. Emil höll stor show och fick de större kusinerna att hänga med i ballongbolleriet. Han njöt i stora drag och vi föräldrar kunde sitta lugnt kvar vid matbordet, snegla stolt på sonen och samtala med släkt och vänner. När klockan närmade sig 19.30 kom Emil och skakade med handen, ganska tydligt och uppfodrande. Detta tecken betyder att det är dags att skaka lite vällingt. Sagt och gjort, Pappan fixade en hel flaska av den ädla drycken som sonen tog med sig till en fåtölj där han parkerade sig bredvid sin bästa kusin och fadder J.
När det var dags för tårta och kaffe återvände sonen till bordet och inmundigade en tårtbit och lite vatten. Därefter drog han tillbaka till gänget som spelade fem i rad, han tick över spelet och får en kusin att hålla honom sällskap och spela länge, länge. Inget gnäll, ingen trötthet alls, bara lycka och ett härligt festhumör.
21.30 packade vi in oss i bilen och åkte de ynka tre minuterna hem i ösregn. Emil fick på sig pyjamasen, skakadepå handen och fick en halv flaska välling som han låg i soffan och åt. Det gäller att fylla på inför natten.
La honom 22.00, ramsade och sen hörde vi bara lite snack innan han somnade som en stock och sov till klockan 7 morgonen därpå. Sovmorgon är helt bortkastat enligt sonen som tycker att man ska "Carpe Diem" och då gör man bäst i att gå upp i tid. Härom morgonen skulle Emil sätta på en CD-skiva för att höja stämningen i huset något.
Han tog ut en skiva, öppnade fodralet, tryckte igång förstärkaren och puttade in den ynkliga lilla knappen som gör att CD-spelaren kopplas in. Hur han kunde hitta den begriper jag inte för den är för ynklig och det är flera stycken ynkliga små knappar bredvid varandra. Sen satte han på själva CD-spelaren, tryckte ut CD-släden (eller vad det nu heter) kollade vilken sida som är blank på CD-skivan och sätter i den åt rätt håll
Tryckte på lilla knappen som för in CD-släden igen och startade skivan, höjde ljudet och satt sedan nöjt och njöt av musiken. Emil får pilla på alla våra skivor, Pappan jobbar på ett skivbolag så vi har gott om skivor och skulle någon förolyckas kan vi ju alltid få en ny. Men Emil är så otroligt försiktig med skivorna, tar han ut en skiva ur CD-spelaren lägger han genast in den i ett fodral och han leker aldrig med dem. Ja om man nu bortser från att det var ganska roligt att bygga torn med dem för ett tag sen.
Just nu står sonen och Pappan i köket och bakar någon god mjuk kaka. Emil knäcker äggen helt på egen hand och nu kommer det nästan aldrig några skal med ner i skålen.
Innan kakbaket fixade kill-gänget hela disken! Ja vad skulle jag göra utan dem? Hualigen så trist livet skulle bli och så mycket disk och så få kakor!Kram Susan
