Sleepless in...Kode
Den kväll vi hade planerat som så "mysig" blev allt ganska stressig. Vi konstaterade att vi tillsammans hade ungefär en halv normal persons energi så ni förstår att saker tig tid.
Hade en förryckt idé om att famijen tillsammans skulle bädda lillasysysters vagn men det blev väl sådär mysig

. Leia ville hellre titta på Nalle Puh... Mormor hade köpt nytt fint spjälskydd till Leias säng men se det ville hon INTE ha i sängen

Nej, mycket roligare att vira in sig i och gå runt i huset med. Pappa fick bädda i smyg istället.
Skulle ta av ortosen och duscha hela kroppen med Descutan (bakteriedödande tvål). Hade gruvat mig för detta hela dagen för sist då jag tog av ortosen kändes benet så naket och skört
Allt blev för mycket och jag satt på en pall i duschen och bara storgrät över min egen eländighet

Ni vet sådär när trötthet, oro och spänning får det att rinna över.
Usel mor var jag,
uselt ben hade jag, riktigt
ful var jag också

Och inte ens hade jag vett att vara sprudlande glad över det som komma skulle
Maken satt bredvid och tittade på mig, lika trött och gråtfärdig han.
Det vara bara att kapitulera och inse att kvällen fick bli som den blev. Lillebus somnade efter att ha ätit välling i pappas famn. Hon kramade sen mamma flera gånger men var glad över att mormor skulle vara hos oss och väcka henne när hon sovit klart
Maken och jag plockade sen med de sista förberedelserna, packade klart BB-väskan (inkl larmet). tog hand om tvätt och lade fram lakan till mormor. Den tjusiga middag vi tänkt laga tillsammans byttes ut mot fil och smörgås

I var sin soffa tittade vi sen på "Foyles war" och konstaterade trött att vi ju
var glada, bara lite dåliga på att visa det just då. Glada för att få träffa bebisen, glada över att graviditeten närmade sig sitt slut, glada för...

Äh ni fattar. Ni som följt oss vet att vi är
oändligt glada och tacksamma för den långa graviditeten och att allt av undersökningar att döma ser fint ut. Ni vet att vi är innerligt tacksamma för att inte magen skadades då jag ramlade och ni vet att vi är så glada också för det fina stöd ni varit på vägen
Fjällmor: Varmaste tack för hälsning och varmt välkomna hem familjen Fjäll
Lua: Stort tack för din hälsning

Du har ju så rätt, det är ju otroligt nära nu

Skall "gå upp" om två timmar, åka om tre, vara på Mölndal om fyra och få träffa lillasyster om sex timmar

Kärlek från Nancy