Kanske ingen SS längre...? Mardrömmar och dåligt humör!

[Lillamolntuss]

Hur länge har jag tänkt skriva detta inlägg? Länge! Anyway...

Stora flickan, 3 år och 2 månader är inte någon SS längre. Nattningen tar evigheter och ramsan biter inte. Vi har, dumt nog, börjat med tokigheter som att gå dit när hon ropar, ge böcker, byta böcker, nya gossedjur osv...

Kortsiktigt funkade det, hon slutade skrika tillfälligt. Långsiktigt. Ja... nu sitter vi i fel båt, så att säga.

Tokigheterna slutar inte här... Hon får ha sovrumsdörren öppen eftersom hon är så mörkrädd och annars är livrädd för att sova i sin säng. Hon drömmer hemska mardrömmar om ormar, krokodiler, borrar och annat hemskt och gråter i sömnen i stort sett varje natt. Ofta vaknar hon och vill inte sova i sin säng eftersom hon är så rädd. Det tar mycket övertalning för att ändå få henne att somna om. Ramsar vi skriker hon ännu högre - tills hon kräks.

Hon skriker även rakt ut om hon vaknar till och märker att dörren är stängd. Detta gör att rummet är ganska ljust och kanske är det därför hon vaknar redan vid 6-tiden? Vi har aldrig lyckats få till morgnarna. Gav väl upp efter några månaders envist gnet.

Jag kan inte minnas hur länge det hållit på, men i stort sett sen vi flyttade, för 7 månader sedan, som jag minns det nu. Eller kanske sen hon blev storasyster för 4 månader sedan? Det har hur som helst varit stor omställning för henne. Hon går dock kvar på samma dagis (kort flytt).

I övrigt kan man väl säga att hon även lärt sig prata MASSOR under denna period och har en fantastisk fantasi och mycket spring i benen. Hon är envis som en oxe och trotsar härligt mycket! (Hon borde nog ha skaffat en yngre mamma, som orkade springa snabbare än henne... ) (OBS! SKÄMT! )

Vi vill att barnen ska börja dela rum om några veckor, då lillebror blir 5 månader, men vet inte om vi kan få det att funka.

Ja, det var långt och svamligt... hoppas ni kloka kan hjälpa mig reda ut det här.

[Ewa]

Hej Lillamolntuss !

Av ditt inlägg tycks det mig som att din tös HAR sovit gott tidigare, men av olika anledningar inte gör det längre. Och hon har också nått trotsåldern. Det har min också . Första rådet: tänk inte på vad som varit. Tänk framåt! Alla orosvargar som etablerats genom frekventa besök, fix med det ena och det andra - på bekostnad av ramsan - är INTE huggna i sten. I samma stund som ni bestämmer er för att saker och ting ska återgå till ordningen, eller till god nattsömn för alla och envar, så kommer den också att göra det. För du besitter ju den klokskap som ska till:D \:D/ - du ska bara plocka fram den även i den här situationen, där det liksom gått vargar i hanteringen. En liten minikur, där DU/NI talar om att inga vargar släpps in. Att det går bra att sova lugnt.

Lilla damen är ungefärligen lika gammal som min älskade prins bus. Och hans frågor ser jag som trotsfrågor - dvs, ÄR det verkligen säkert att sova här - snarare än som tecken på mörkrädsla, om du hänger med på skillnaden här . Vi har stundtals frågor av varierande slag - som kommit och gått sen förtrotsens glada dagar. Men beskedet är alltid detsamma: JA - du kan sova gott här. NEJ, här finns inga vargar (eller spöken).

Ibland testar vi att kasta den (livsnödvändiga) kramkompisen och sen bryta ihop fullständigt för att man inte har den hos sig, ibland genom att säga att vi inte VILL gå och lägga oss. Och det lyssnas det inte så mycket på. Vi fortsätter med vårt och - vips - så var det skrattet till gonattet - och så var man i säng. Andra gånger kan det inte sovas utan att avhandla si eller så - och då får man veta att det pratar vi om imorgon, älskling, Godnatti med sig, sov så gott.

Ni måste helt enkelt få till ramsan igen - eftersom den inte längre fyller sitt syfte:

Nattningen tar evigheter och ramsan biter inte. Vi har, dumt nog, börjat med tokigheter som att gå dit när hon ropar, ge böcker, byta böcker, nya gossedjur osv...

Kortsiktigt funkade det, hon slutade skrika tillfälligt. Långsiktigt. Ja... nu sitter vi i fel båt, så att säga.

Just det, långsiktigt fel båt. Men det är inte så svårt att byta till rätt båt. Bestäm er bara.

Tokigheterna slutar inte här... Hon får ha sovrumsdörren öppen eftersom hon är så mörkrädd och annars är livrädd för att sova i sin säng. Hon drömmer hemska mardrömmar om ormar, krokodiler, borrar och annat hemskt och gråter i sömnen i stort sett varje natt. Ofta vaknar hon och vill inte sova i sin säng eftersom hon är så rädd. Det tar mycket övertalning för att ändå få henne att somna om. Ramsar vi skriker hon ännu högre - tills hon kräks.

Minikura genom att inför första natten gå på orm/krokodil/borr-jakt och samla in alla busdjur i liten burk och far ut i skogen med den (eller någon lämplig park eller annan hörna i närheten), eller sjasa ut genom fönstret. SÅ - NU VAR DET PROBLEMET UR VÄRLDEN - förr all framtid! Vad skönt! Huh - nu har vi minsann fått iväg dem dit de hör hemma! Och så med självklaraste attityd i världen återgår ni till en positiv läggningsrutin med rejält med skratt, en dörr med liten glipa osv. Ramsan återinförs - och kan nu fungera som svar på allehanda frågor. Se det som en minikur som tarvar sina 3-4 dagar och besvara frågorna med ramsan - för nu VET ju både du och hon att inga hemskheter gömmer sig i sovrummet längre. Nu är det bara god, trygg sömn som bjuds. Ev gosedjursbyten, bokbyten (vad i hela friden har hon BÖCKER i sängen för när hon ska SOVA?), besvaras a la goddag yxskaft - med ramsan. Ev med bifogat: det pratar vi om imorgon, älskling, följt av ramsan.

Långt - och måhända lite rörigt - svar, så här på fredagkvällen .

Kram Ewa