"umgängespappa" ger sonen skuldkänslor?
"umgängespappa" ger sonen skuldkänslor?
Är så fruktansvärt frustrerad. Sonen (7 år) ringde från sin pappa som han hälsar på, och sa att han inte skulle komma hem som planerat i morgon. Planen, i korthet, var att han skulle komma hem i två dagar och sen åka tillbaka till pappa igen, han bor alltså hemma hos mig annars men har nu på sommarlovet en längre vistelse med sin pappa. När han säger att han inte kommer i morgon förstår jag att nånting är fel, och efter lite luskande förstår jag att det beror på att pappan sagt att han blir ledsen ! om sonen åker hem över helgen. Jag får prata med pappan och skäller ut honom efter noter, säger att han inte har nån som helst rätt att ge sonen skuldkänslor och tvinga honom välja mellan oss o s v. Till sonen säger jag att pappa inte blir ledsen att han åker, utan att pappa och jag blir jätteglada över att han säger det som han känner och tänker (ungefär så). eftr att jag pratat med pappan verkar han förstå och lovar bättring och att prata med sonen. Men det är inte första ggn det händer och det gör mig så grymt frustrerad den primitiva modern inom mig vill bara ta sonen och gå under jorden... Hjälp mig reagera/prata rätt med såväl son som far.
2 sm? s?ta: